Trivs

Förra torsdagen var jag över dan i Malmö på kirurgmöte. Tidigt tåg på morgonen och tillbaka på natten. Lite hetsigt kanske, men jag trivs numera med att vara på resande fot. Och jag trivs med att krypa in i en trång sovkupé och somna till ljudet av räls och viskande medresenärer.

Varför inte ?

Framsida

Baksida

Höstar

Läser att det nu är fler irakier som återtar sin asylansökan än det är som söker. Väntetiderna är för långa och utsikterna att få stanna för små. Negativ invandring, en framgång för den nya restriktiva svenska politiken.
Hur kunde öppna-era-hjärtan bli stäng-era-hjärtan så snabbt och så lättvindigt ?

Frihet, jämlikhet och broderskap. Inte är det lätt att få med alla tre. Att göra avkall på den individuella (val)friheten och bekvämligheten  till förmån för den som inte har någon alls skapar oreda och skänker inte så mycket tillfredsställelse att det är värt mödan.
Jo, hösten 2015, men inte hösten 2016.

Det kommer fler höstar.

PS1
I Flen och Hultsfred är var tionde invånare asylsökande, i Danderyd och Staffanstorp är det en på sexhundra.

PS 2
Det är lätt att vara idealist ända tills skåpet  skall flyttas.
(Kommentar Onkel Olof 8 aug på Drivkraft)

Varannan dag

Det är en magisk Britt-sommar-dag, så jag stannar cykeln på Götgatsbacken och tar två kort. Det första med fokus på Globen, det andra på trottoaren. De bägge korten har samma motiv, men blir väldigt olika.

Så fungerar åtminstone mitt liv. Den ena dagen ser jag allting ljust, nästa dag är samma "gata" alldeles mörk. Den ena dagen är alla patienter besvärliga, nästa dag är de bara spännande.

En del handlar om att vara utvilad.
Men inte enbart.

Affärsidé

Numera handlar ju sjukvård om pengar och produktion.
Så när jag från mitt mottagningsfönster ser alla turister ute på Fjällgatan, då är min (första) association att varför går vi inte ut och frågar om de har ont i magen ?

Tillit (igen ..)

I all välmening överraskade jag min fru med en tandemcykel, men det blev inte någon succé. Inte så lätt minsann att släppa kontrollen. I någon månad har den därför legat ute på blocket, diverse bedragare har hört av sig, men i lördags sålde jag den till ett par där hustrun var blind. Det hade hon varit sedan barnsben, hennes mamma skaffade tidigt en tandem, så på Folkungagatan fick jag se en uppvisning i konsten att lita på andra. Hon hade lärt sig känna i förväg när den där fram ville trampa eller svänga. Jag var stum av beundran, och inte alls ledsen över de tusenlappar jag förlorat på (ännu) en dålig affär.

Förvälla

Det tog sextio år innan jag förstod att man måste förvälla kantarellerna innan det är dags att steka, eller vad man nu gör.
När oljan är slut, och omställningen börjar på riktigt, då är nog praktisk kunskap bättre än den där som bara finns i böckerna, och inte i händerna.

Tuffaste sittplatserna i stan

Skärholmen

Leo

Ny familjemedlem. Enligt säljaren är vi jämnåriga.

Mognad

Vill så gärna vara oberoende av TING. Men när en bild på min älskade numera oförklarligt försvunna tröja, som jag köpte i en bensinmack utmed vägen mellan Trondheim och Oslo 1996 (och som faktiskt gjorde det möjligt att fullfölja Den Store Styrkeproeven i norsk kyla), då  känner jag ren och skär (smärtsam) SAKNAD.

Så långt har JAG kommit :)
Lycka till ni andra !

Försök

Femte plats i försöket, en tiondel långsammare än bästa tiden i år, och ingen plats i OS-semifinalen. Susanna Kallur kunde inte leva upp till de högt ställda förväntningarna. Mellan tårarna konstaterade hon att snabbheten fanns men att uthålligheten saknades, på grund av före lite träning.
Omdömet kommer bli att hon var chanslös.
På målbilden är fjärdeplatsen inte långt borta.

Många tycks mena, att det är både korkat och tragiskt att någon kan offra så mycket för så lite.
Annorlunda hade det väl låtit om hon tagit sig till final.

Min terapeut kanske  kan förklara varför jag känner så starkt för Kallur.
Jag hoppas i alla fall att hon till slut kan känna sig stolt. Inte över placeringen, men för att hon försökte, för att hon vägrade ge upp.

Vissa dagar

Rensar bilder ut datorn ...
Vissa dagar är märkvärdigare än andra.

Erstavik

Det blir glesare mellan inläggen, 

Kanske inte har så mycket mer att säga. 

Frihandel

Birger Schlaug har varit min husgud under flera år.
Birger är duktig på att lägga stora pussel.
Som i dagens krönika, om frihandel.

Återkommer hela tiden i mina grubblerier till Hararis slutord i boken Sapiens; att människan inte vet vad hon vill med sin framfart.
Så känns det, verkligen.

Frihandel

Gemenskap

Man kan göra saker ensam eller tillsammans.
Man kan göra saker för att man måste eller för att ha något att göra.
Har fått för mig att tillsammans för att man måste är bäst.

På de cykelresor jag gjort så finns det inget så avslappnande och rofyllt som när man samlas för att tillsammans t.ex tvätta eller laga mat.
Innesluten i en varm gemenskap.
Bättre finns inte.

Det som går att räkna kanske inte räknas.
Det som räknas kanske inte går att räkna.

BILD: Katmandu 

Drivkraft

Hade nyligen en diskussion* med min gamla kurskamrat om avregleringar inom vården, en diskussion om värdet av ekonomisk vinning som drivkraft. Jag tror det finns andra och bättre drivkrafter, men Håkan kallar det för planhushållning och idealism. Så oense kan man vara, trots att man gått i samma klass.

Kunde hur som helst inte låta bli att bli glad när jag läste David Brooks kolumn i dagens DN (Samhället vilar inte enbart på egon), med massor av belägg för att vi helst vill ställa upp för andra, och att vi faktiskt tappar lusten om vår moraliska vilja ersätts med ekonomiska incitament.

Inte utan att man kommer att tänka på Peter Kropotkin, och Inbördes hjälp.


*Artikeln som Håkan länkat : Sofia Nerbrand : Låt människor röst med fötterna.

6:e augusti

Obligatorisk läsning

Livets väv

För mig handlar omställning om ett enda nyckelord. Värdegrund. Mer än något annat är omställningen en konflikt om värdegrundar och världsbilder. De styr vår syn på samhället och oss själva. Vår tids fixering vid konsumtion och ekonomisk tillväxt är ett resultat av en värdegrund som skapar dessa ideal. 

Omställningen står och faller med att vi tillägnar oss normer och värderingar i samklang med ekosystemen.

Detta är själva kärnan. Så länge vårt samhälle inte är grundat i en ödmjuk natursyn spelar det ingen roll hur vackra deklarationer om hållbarhet och grön omställning som fyller politikernas beslutspärmar. Vi kommer aldrig att nå dem eftersom ekologiskt destruktiva normer fortsätter styra våra handlingar.

Känns det självklart ?
Min erfarenhet är att detta budskap sällan går hem. Mest för att många inte ser saken på detta sätt. Vi har fått lära oss att hållbarhet handlar om ekonomisk tillväxt och teknik. I detta budskap finns inget utrymme för ett fördjupat samtal om värderingar och världsbilder. Vi är så fostrade att se miljöfrågan som ingenjörsmässig att varje  försök att närma sig värderingar, världsbilder och värdegrunder väcker invändningar och förundran.

För att tränga under de tankebanor som styr vårt samhälle behövs en livaktig idédebatt. Ett idémässigt tvärdrag som låter oss vädra ut industrialismens förlegade tankegods.

Jag tror att det är just frånvaron av ett samtal om värdegrunder som förklarar vår övertro på att kvotera och reglera fram förändring genom komplicerade mekanismer. I ett samhälle besjälat av att utveckla hållbara livsbetingelser kommer nämligen det mesta att falla på plats spontant. Det är detta som är så viktigt att förstå.

Tänk om samhällets normsystem vore en kraft att driva på omställningen. Om synsättet om människan som härskare över naturen gav vika för en ödmjuk natursyn. Ett synsätt där naturen ses som en förutsättning för vår egen existens snarare än som en fiende och råvarukälla för den ekonomiska tillväxten.

Kanske tycker ni att jag förenklar. Jag tror inte det. Så stark är normernas kraft över våra handlingar att en förändrad värdegrund kan försätta berg. Självfallet kan även ett samhälle med en ödmjuk syn på naturen tvingas till eftergifter; däremot krymper utrymmet för ohållbara beteenden radikalt. 

Så länge vi ensidigt förlitar oss på teknik och abstrakta styrmedel uppstår inget verkligt förändringstryck. I själva verket drivs vi vidare mot en alltmer vidlyftig resursförbrukning. För varken teknik, styrmedel eller ekonomiska konjunktursvängningar ändrar i grunden vårt sätt att tänka. Så länge vi inte inte överger tillväxtsamhällets trossystem kommer vi aldrig att lämna ruta ett.

Allt landar i vår syn på naturen.
Idag frodas en slags perverterad naturomsorg som vill dölja hur vi våldför oss på naturen. Som de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas i samband med vägbyggen och annan exploatering. Dessa blir ofta spel för gallerierna, ett sätt att rättfärdiga omfattande och oåterkalleliga naturingrepp.
Lösningen är inte att ekonomiskt prissätta vad som nu populärt kallas ekosystemtjänster (friskt vatten, ren luft, naturens fotosyntes med mera) - ett språkbruk med ohejdad  instrumentell klang - utan att den läkande, inspirerande och för människans välbefinnande kraft som naturen förmedlar faktiskt erkänns som ett vitalt samhällsintresse, fullt i klass med sysselsättning och tillväxt.

Det handlar om ett förhållningssätt, en livshållning.
När vi accepterar naturens existensberättigande i sig lär vi oss att mer varsamt närma oss den omgivande miljön. Det lägger band på vår egen lust att exploatera och dominera. När  vi ser naturen som värd för vår civilisation uppstår en ödmjukhet som undanröjer livsrummet för våra övergrepp mot ekosystemen.

(Björn Forsberg - Omställningens tid. )


Människan har inte skapat livets väv,
hon är blott en tråd i den
Det hon gör mot väven
gör hon mot sig själv.

Souad

Glad att jag så dokumentären Flickan som räddade mitt liv.
Så gripande och välgjort. En påminnelse och vårt behov av mening.

SVT

Varning för ..

Kanske är det så. 

Att klimathot är lika främmande som älgar på Folkungagatan.

SMHI

Läser en kort notis i Södermalms-nytt.

SKYFALL BEROR PÅ KLIMATFÖRÄNDRING.
Regnet vräkte ner i början på förra veckan och orsakade översvämningar på flera platser på Södermalm. Enligt SMHI kan högre temperaturer och högre luftfuktighet göra att dessa regn - och åskväder blir allt vanligare.

Men det är ingenting vi (så gärna) pratar om.