..
Detta är nyckeln till förståelsen av vår historia och psykologi. Tills helt nyligen låg Homo stadigt parkerad i mitten av näringskedjan. Under miljontals år jagade människor smådjur och samlade vad de kunde hitta, medan de hela tiden jagades av större rovdjur. Det var först för 400.000 år sedan som flera människoarter regelbundet började jaga större villebråd, och först de senaste 100.000 åren - under Homo sapiens uppgång - som människan tog språnget upp i toppen av näringskedjan.
Det spektakulära språnget från mitten till toppen hade enorma konsekvenser. Andra djur överst i pyramiden, som lejon och hajar, hade under miljontals år mycket långsamt utvecklats i riktning mot den platsen. Därmed kunde ekosystemet utveckla kontroller för att hindra lejon och hajar att ställa till med alltför stor förödelse. När lejonen blev dödligare blev gasellerna snabbare, hyenorna bättre på att samarbeta och noshörningarna ilsknare. Mänskligheten däremot, steg upp till toppen så snabbt att ekosystemet inte hann anpassa sig. Och människorna lyckades inte heller anpassa sig. De flesta rovdjur på planeten är majestätiska uppenbarelser. Miljontals år av herravälde har fyllt dem med självförtroende. I jämförelse framstår sapiens som en diktator i en bananrepublik. Vi, som nyligen var underdogs på savannen, är fulla av farhågor och ängslas över vår ställning, vilket gör oss dubbelt så grymma och farliga. Mycket historiskt elände, från blodiga krig till ekologiska katastrofer, är en följd av detta alltför snabba språng.
Sapiens
4 kommentarer:
Svårt det där.
Först ville vi bara överleva
Sedan ville vi bara ha trygghet
Nu vill vi inte vara uttråkade
På tal om snabba språng...
Mindre tråkigt med mindre trygghet ?
Ja, faktiskt, men kanske inget att sträva mot...
Jag har börjat undra ..
Skicka en kommentar