Skulle önska att det var så lite mer, lite oftare, lite för jämnan. Att man inte behöver nya kickar, utan nöjer sig med de gamla.
Idag mastade vi på, och trots regn och sen eftermiddag kunde jag inte motstå frestelsen att ta en liten tur runt Årstabroarna. Den där obeskrivliga glädjen när vinden får tag i seglen, som jag upplevde första gången på Stora Värtan för snart femtio år sen (tack pappa !) - den består.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar