Solen skiner

När solen skiner som allra mest och våren är som allra vackrast får jag ligga i ordentligt för att hitta glädjen. Otacksamt och obegripligt, med tanke på vad jag har till skänks.
Samtidigt ger det en ökad förståelse för alla som kämpar i (mycket brantare) mentala uppförsbackar.

John sitter i sin rullstol på gården och tittar ut över stan. Han har svårt att förstå varför vi svenskar, som sluppit krig, inte är lyckligare. Själv lider han fortfarande av minnena från ubåtstjänsten under andra världskriget.

På måndag flyttar han till Sandsborg. Inte lika vackert, men kanske mindre ensamt ?

Årsta holmar

Bäver ?

Riktmärke

Ser man ut över stan så är det svårt att hålla rätt på husprofilerna och kyrktornen, det är  bara stockholmskännarna som klarar det.
Häromdagen cyklade jag runt Flatensjön. Och så dök hon upp, i en glugg mellan tallarna. Inga tvivel, ingen tvekan, Globen, ingen tvekan.

Så skulle det vara. Var man än befinner sig, hur vilse man än gått/cyklat, så känner man igen sin "glob".

John

Stannade för några månader sedan till på Götgatan framför en tiggare som inte var från Rumänien. Stålfarfarskägg, i min ålder, engelsktalande, trevlig.
Sen har jag sett honom av och till då han har sitt natthärbärge i en bil utanför min port på Folkungagatan.

Igår hade de sista brödskivorna i skafferiet möglat så det blev frukost på Mc Donalds, där jag fick sällskap med "stålfarfar". Född på Irland, Detroit från elva, Göteborg i trettio år, diabetes, koma, skilsmässa .. varit en dålig pappa eftersom han inte hade några förebilder men hoppas bli en bättre farfar till den 11 veckor gamla sonsonen som fått hans namn, sonen ringer varje dag ...

På väg till optikern idag möter jag doktorn för hemlösa, vänder om och cyklar efter, vi språkar en stund, och bestämmer träff i morgon bitti på Pelarbacken.

Vänder tillbaka, utanför optikern på Götgatan sitter "stålfarfar" med sin mugg. Nu blir vi John och Eric, han berättar (bl.a) om den dåliga ryggen efter 89 fallskärmshopp i Vietnam, om doktorn för hemlösa som inte får skriva ut värk och sömntabletter.
- I´ll meet him tomorrow, I will ask him. See you !

Så styrt av tillfälligheter vill jag att livet skall vara.
Men det förutsätter att man inte är löne-produktions-slav .. ?

En annan John

Motvals

Varför blir jag så upprymd av byggnationen förgrunden, 

och nedstämd av den i bakgrunden ?

Wabi - Sabi

Smittsam

Den här saxofonisten brukar spela för folk som stressar mellan Söda station och Medborgarplatsen. Han spelar förstås för folk som inte stressar också, men dom är inte så många ...
Han sprider glädje, den glada uppsynen smittar, lägger man en slant slutar han spela och tackar allra innerligast, häromdagen blev jag stående för att sörpla i mig en rejäl dos av det smittsamma.

Tur

I takt med ljusets återkomst verkar jag mest upptagen av mörka betraktelser ..


Brandstationen på Tjärhovsgatan skymmer helt och hållet sikten för trafiken på Katarina västra kyrkogata, den som kommer på endera gatan ser inget förrän man är ända framme vid korsningen (T).
Cyklade i normal fart på höger sida Tjärhovsgatan fram, har passerat Hotel Columbus  och brandstationen när det kommer en stor skåpbil med hög fart ut från kyrkogatan. Under en kort stund känner jag mig helt säker på att jag kommer hamna under bilen, men en liten gir vänster och en påbörjad inbromsning från bilen gör att kofångaren bara snuddar bakhjulet. Jag vill bara åka vidare, men den unge bilföraren vill först försäkra sig om att jag mår bra, han är påtaglig skakad. - Vi hade tur, säger han lättad när vi skiljs.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent, lyder sista meningen i Stig Dagermans berättelse.

Belöningen när man klarar sig undan som häromdagen kanske är just det, att man kan fortsätta leva i föreställningen att det aldrig är för sent.

Ekologi

Jag tror på ketchupeffekt

att först kommer ingenting,
sen kommer ingenting,
sen kommer allt

Tipping point
heter det på engelska

Plötsligt händer det
på svenska

(kanske)

dagen efter känner jag att det var påfluget att att skriva om Malik,
sorgen är familjens, inte min
men berörd av hur sprudlande kreativitet och depression ryms  i samma person,
att det kanske finns ett samband

snus

igår fick jag äntligen tvätt-tid, eller rättare sagt, någon var färdig innan tiden var ute, så jag kunde utnyttja den sista timmen

det blev bråttom, och jeansfickorna blev inte riktigt tömda
kvar i fickan blev snusdosan

jag tog det som ett tecken

att sluta

Malik Bendjelloul

Regissören och journalisten Malik Bendjelloul har tragiskt gått bort, endast 36 år gammal.

Hörde lite förstrött förra sommaren hans sommarprogram, tyckte inte det var så speciellt. Idag lyssnade jag uppmärksamt. Och tyckte om det. Mycket.
Han börjar och slutar programmet med att det är skapandet som ger tillfredsställelsen, inte resultatet.
Om skaparlusten sviker konstnären, då försvinner också livslusten ?

Tack för Sugarman, den kommer alltid att värma !

“Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst

Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd”

Granne med måsar

Båten bredvid är övergiven av människor, istället har den blivit måsfamiljens tillhåll.
Smög fram och tog ett kort på boet, men föräldrarna kom snabbt till undsättning. Störtdykande måsar inger respekt.

Får ser hur det går med grannsämjan när äggen är kläckta ..

Ett föredöme ?

Det var inte bara väldigt förvånande att Tomas Ravelli vann årets upplaga av Mästarnas Mästare. Utan också fascinerande, och kanske till och med glädjande.
Han pratade oavbrutet, även under tävling, han verkade nästan mer intresserad av de andras resultat än sina egna, på kvällarna smög han runt och ställde till rätta och låste dörrarna till huset. När han till slut stod som segrare såg han lite snopen ut.

En listig spelare som psykade ut sina motståndare ?
Nej, det kändes inte så. Snarare en genuin lagspelare med hjärtat på rätta stället.
Grattis !

Tack !

Skulle önska att det var så lite mer, lite oftare, lite för jämnan. Att man inte behöver nya kickar, utan nöjer sig med de gamla.

Idag mastade vi på, och trots regn och sen eftermiddag kunde jag inte motstå frestelsen att ta en liten tur runt Årstabroarna. Den där obeskrivliga glädjen när vinden får tag i seglen, som jag upplevde första gången på Stora Värtan för snart femtio år sen (tack pappa !) - den består.

Det behövs så lite ..

Förgrodd

Nu vill det till att solen visar sig om groddarna ska komma fram

Lätt som en plätt ?

Ett bra maj-nummer av Situations Stockholm, bl. a en intervju med serietecknaren Nina Hemmingsson.

Men hon upplever samhället som för snävt, för många regler om hur man bör vara och att människor anpassar sig efter andra.
- Egentigen tycker jag det är en fin egenskap hos människor, att man anpassar sig och vill vara med i gemenskapen. Men det finns så många krav och ideal som är så bisarra, så det är lätt att man börjar begå våld på sig själv för att passa in. För mig mig själv handlar det mycket om att jag är kvinna, att det krockar mycket där.
Hon säger att hon lyckats bygga sin egen värld och en tillvaro där hon fungerar.

Bara att bygga vidare, och inte snegla för mycket .. och inte hamna utanför .. lätt som en plätt !

Bofills båge

En kvällscykeltur till hamnen.

Har svårt att se mig mätt på bronshästarna under Bofills båge.
Kunde inte välja bland korten ..

Undrar hur många barn som suttit där och ridit.

Det bjuder vi på

En tjugotreårig man har sedan nio år en kronisk infektion och ett öppet vätskande sår framför svansbenet som läggs om tre gånger i veckan av distriktssköterskan. Han har genomgått ett tjugotal operationer, men det läker inte. Universitetskliniken där han skötts i alla år kommer att slås ihop med systerkliniken norr om stan men dit är patienten inte välkommen, för där ska man bara ägna sig åt andra tillstånd, som cancersjukdomar. Tre remisser har under åren gått till plastikkirurgen, som varje gång, senast förra veckan, avböjer utan att ens träffa patienten, med hänvisning till att resultaten av plastikkirurgi vid dessa tillstånd är dåliga (läs olönsamma). Nu hänger han i luften mellan kliniker som värnar om pengar, inte patienter.

I den bästa av världar så följer var och en sin inre (moraliska) kompass och struntar högaktningsfullt i vad stolliga system för tillfället påbjuder. Men så är det inte. Och det kanske är för mycket begärt, för ganska snart kan det betyda att man själv sitter löst.
Alternativt får man angripa systemet, för att underlätta agerande som bättre överensstämmer med sjukvårdens grundläggande värderingar. Möjligen har det börjat blåsa sådana vindar.

Om den som lyckas hjälpa den unge mannen erbjöds en fet belöning skulle säkert hugade spekulanter stå på kö. Men det kan inte vara vägen att gå. Nej, det måste handla om, som Nina Rehnqvist skrev i Läkartidningen, en moralisk upprustning. Där det blir en självklarhet att göra sitt yttersta för att hjälpa de som kommer i ens väg, och där belöningen är tillfredsställelsen att lyckas med det. Ibland kostar det lite extra, tid och pengar, men det bjuder vi på.

Lite kall skadar inte

Små hål

Små hål är också hål.
Det tar bara längre tid för luften att gå ur.

Små hål är svåra att hitta.
Man måste ha lite större tålamod.

Att hitta små hål
ger stor tillfredsställelse.

Idag hittade jag till slut det lilla hålet.
Det var dagens behållning.

Matkö

Man skulle kunna tro att bilden är arrangerad, eller hämtad ur en film.
Men den är på riktigt. Från Damaskus.

Angår den mig ?
Något jag kan göra ?
Har jag någon skuld ?

Ja
Ja
Ja
?

Allra mest

Klostergtan i Linköping

Vart jag än vänder mig så blir världen hårdare, allt mer teknisk, allt mer komplicerad.
Men hur jag än vänder och vrider och försöker anpassa mig, så betyder närhet allra mest.

Saknad

Gräv där du står ?

På bilden syns en tiggare och en cyklist som pratar i mobiltelefon.
Mannen som tigger har tagit sig hit från Rumänien för att tålmodigt uthärda vintern på Nytorgsgatan. Snart åker han tillbaks med några kronor på fickan till den väntande familjen.
Cyklisten fick för några år sedan nog av TV-underhållning, och åkte tillAfghanistan för att göra något meningsfullt. I vintras gav han ut en bok om sina erfarenheter. Nu är han tillbaks.

En söker mat, en söker mening, en kort stund sitter de nära varandra, utan att mötas.
Det blev en stark bild av närhet och avstånd, på samma gång.

PS Cyklisten är TV-journalisten Lasse Bengtsson.

Se upp !

Är på tvådagarsbesök i Linköping.
Promenerade igår kväll från tågstationen mot hotellet. Gick förstås vilse och frågade några mötande om vägen. Jo, det var åt andra hållet, först höger, sen vänster, sen .. men förresten, vi ska åt det hållet, vi kan visa dig. Det blev en trevlig pratstund, på Klostergatan.
Så enkelt, och så självklart. Och ändå inte.

Se den HÄR ! Den är värd mycket eftertanke.

Why make it simple when you can make it complicated ?

Att uppmana till mer real-och-mindre-virttual-life på bloggen är förstås att kasta sten i glashus.

Lösningen 

blir som di säger i Broby ; 

balans.

Ju .. desto ..

Konsum Bondegatan

Alternativ :

Ju mindre du handlar
desto bättre mår
planeten

Ju mer du handlar
desto mer utarmar
vi jorden

Ju mindre du handlar
desto bättre 
mår du 

Utan motor

i vintras blev jag bestulen på utombordsmotorn till seglaren
så idag fick jag paddla från vinter - till sommarhamnen
det gick utmärkt
och kändes bra

skulle aldrig kommit på tanken
att göra mig kvitt den motorn
det fanns inte
på kartan

det står det i tao, var än man läser ;
att en förlust lika gärna kan vara en vinst

men ;
frivilliga förluster
att såga av den gren man sitter på
att kapa den hand som föder en
vem vågar det


Wu Wei
Behovsspiral 

Annars ?

Hur står det till ?

Jo tack, bra.

Eller

Hur står det till ?

Vill du verkligen veta ?

Vad menar du ?

Vill du verkligen veta ?

Ja, tror det …

jag har inga stora krämpor

men jag oroar mig mycket för vad som väntar

jag har det gott ställt

men saknar förmåga att uppskatta det

jag har världens bästa yrke

men har faktiskt tappat lusten

jag har en massa höga ideal

men saknar mod

jag missunnar inte någon

men uppfattas som ego

jag tror på kärlek

men det är lögn

annars är det bra

Lasse Berg

På tåget läser jag färdigt Ut ur Kalahari - Drömmen om det goda livet av Lasse Berg.
Denna gång sammanfattar han inte bara sitt sökande efter människans natur, utan också sitt eget resande. Större delen av livet, allt sedan den första bussresan till Indien, har han varit på resande fot och bosatt i antingen Afrika eller Asien. Hisnande bara det.
De senaste femtio åren har visat att människor i Asien, tvärtemot vad alla trodde,  kunnat resa sig ur fattigdom. Men samtidigt har de drabbats av våra frustrationer. De som handlar om rädslan att komma på efterkälken, att hamna utanför gemenskapen, rädslan för ensamhet.
Bergs fullföljer tesen från tidigare böcker, att vi inte ostraffat, hur flexibla och anpasssningsbara vi än är, kan göra våld på detta unikt mänskliga - behovet av samhörighet och gemenskap, jämlikhet och solidaritet.

Jag saknar att Berg inte tar sina insikter upp på den politiska barrikaden. För där hör de hemma !

På hemväg

Sjön Asken, norr om Göteborg, bedårande som alltid.

Sitter på det långsamma kvällståget från Göteborg efter begravning i Gråbo. Det var fint.
Tåg och begravningar stämmer till eftertanke och tacksamhet. Över det sköra och det vackra. Det behövs, minsann.

Shahrzad

Skatteverket har lagt ner sitt kontor på Magnus Ladulås gata (Södermalm), så jag fick ta en cykeltur till Regeringsgatan 109 för att stoppa deklarationen på lådan. Och fick tillfälle att bekanta mig med en stadsdel jag sällan besöker (Norrmalm).

Regeringsgatan har en alldeles egen karaktär .. vid sidan av vimlet .. som gör att man stannar till .. och faktiskt läser den långa texten framför den persiska restaurangen ..

Och hinner tänka .. att så är det förstås .. det kan se hopplöst ut .. men det behöver det inte vara ..

Första maj

Problem på första maj .. 

Jag gillar vänstern, jag tror, tror, tror på jämlikhet och solidaritet. 

Men det vänder och vrider sig i magen att gå i led och ropa enkla slagord.  

Istället cyklar jag vid sidan om, och tar kort.

Bristande övertygelse ? Feghet ?

Eller uttryck för något annat, mer sympatiskt ??