Syd Sudan

Sitter på jouren och läser i Dagens ETC om inbördeskriget i SydSudan. Rubriken talar om risken för ett folkmord. Precis som i Rwanda handlar det om två folkgrupper (nuer i norr och dinkas i söder) som  inte tål varandra. Varför framgår inte.
Efter en stund kommer den där otillåtna tanken ; "det verkar som dom vill bråka".

På avstånd fattar man inte mycket. Bäst att hålla inne med kommentarer om det man inte fattar.
Att mina bekymmer ter sig banala i jämförelse med människor som flyr för livet står i alla fall klart.

Man borde känna idel tacksamhet, hela tiden, varje dag. Varför är det inte så ?

Kontakt

På hemväg från dagdrömmar på varvet stannar jag till vid Konsum på Nytorgsgatan.
Där sitter en rumän och tigger. Han har suttit där sen i höstas, vid samma stolpe. I vintras hade han det inte lätt. Vi har försökt att språka många gånger, men det går dåligt. Tror mig ha förstått att han återvänder till hemlandet någon gång i maj.

Läser varje vecka i lokaltidningen alla tänkbara, ofta motstridiga, uppfattningar om tiggarna i stan. Tycker det är svårt att veta vad som borde göras.
Vet bara, har man en gång börjat bry sig om någon är det svårt att sluta. Och för att börja bry sig krävs kontakt, ögontakt, annars vaknar inte empatin och spegelneuronerna. Så är vi en gång skapta ?

Dagdrömmar

Nymastad underskön Laurinare.

Svårslaget.

På moln

Har inte varit tillfreds med att namnet på segelbåten jag köpte i förfjol står skrivet med stor text på långsidan. Har för den delen inte varit tillfreds med namnet heller. Little Mistress.
Älskling är väl OK, men älskarinna ?

Gjorde mitt allra bästa för att hitta samma kulör i färgaffären, men tji fick jag.
Så i väntan på en helrenovering seglar vi denna sommar klädda i fläckig skrud.

Blev rätt nöjd faktiskt .. lätta moln på himlen ..

Ark

Södermalm

Back to basic

'

Fel igen ?

Fick kritik för att jag sålt den välskötta skåpbilen för billigt, nyservad som den var med byte av bl.a kamrem och avgassystem. Eller snarare, kritik för att jag inte gjorde mitt yttersta för att få ut så mycket det gick, kritik för att ha ett nonchalant förhållande till pengar.

Det är sant, jag har ett genuint ointresse för pengar. Vilket kan uppfattas som överlägset och arrogant, då jag har en månadsinkomst som innebär att jag inte tvingas vända på varje krona.
Men sanningen är, tro´t den som vill, det handlar om ett verkligt ointresse. Eller snarare, en övertygelse att pengar och kronor och ören, så länge man har till det nödvändiga, har väldigt lite med livskvalité och välstånd att göra, en tilltagande frustration över att vinstmaximering i kronor och ören har blivit ett självändamål.

Det finns ett samband mellan den frustrationen och den jag känner när experter inom mitt eget område talar om cancerbehandling i termer av procent och statistik. De enskilda patienterna, med samma latinska diagnos, men så oändligt olika i sina föreställningar, förväntningar och farhågor (3F) klumpas samman i något som lätt kan mätas.
Det blir, på alla områden, en platt och endimensionell värld av siffror och statistik, kronor och ören.

Jag är glad för all nytta jag haft av bilen, glad om den fortsätter att glädja andra, och, jag hör hur knäppt det låter, glad om någon annan gjort en bra affär.

Är jag fel person på fel plats vid fel tidpunkt rakt av ?

Annika Lillemets (MP) - på samma tema ?

Dialog

Byt en timmas såpa mot den här radiodokumentären.
Tänk om alla gjorde som Linus och Soran !

Vi har olika åsikter.
Jag vill förstå din.

Du är modig, och rädd
Jag är rädd, och modig

Du och jag
jag och du

..

Fel, fel, fel

Heldagsmöte med Svensk Förening för Övre  Abdominell Kirurgi. Jag klarade en halv dag med siffror, staplar och kategoriska uppfattningar. Det handlar om patienter, men det känns inte riktigt så ..
Fel person på fel plats vid fel tidpunkt (i livet) ?

Ute
Vinden är kall, men vårsolen värmer
Tiggarna ser trötta ut.

Utan bil

Det satt hårt åt, men nu är den kära skåpbilen såld, till storkusinen. I fortsättningen kommer hon att frakta grönsaker i trakterna kring Skokloster. Själv satsar jag på cykeltransport, det har ju fungerat förut.

Det tar emot att erkänna, men jag blev faktiskt förälskad i den där bilen. Skönt att hon är i goda händer. Blir saknaden för stor får jag väl hoja norrut och ta en tur .. eller ta fram lite bilder ..

Näsets Gröna

Motorfäste

Det är lätt att hitta fel och berätta vad som inte passar.
Men det är heller inte särskilt svårt att veta vad man gillar.
Det kanske kan vara idé att lägga band på det första, och släppa fram det senare ?

Min gode vän, den nu 85-årige italienska cykelmekanikern, har hjälpt mig att reparera fästet till utombordaren. Att jag kom billigt undan jämfört med att köpa nytt är inte det som skänker största glädjen, det är allt runtomkring. Svårt att förklara, men faktiskt väldigt lätt att känna och läsa av. Om man vill.

Intetsägande

Jag har fått rådet att inte snegla så mycket åt vad andra tycker, tänker och skriver. Och ge mer plats åt det självständiga.
Kanske det. Men ibland kan det inte hjälpas.

Hur konstruerar man en intetsägande, avpolitiserad värld, ett samförstånd som är uppbyggt kring konsumtion och ständig tillväxt, en drömvärld av materialism och skulder och splittring, där man kan sätta ett dollartecken före alla relationer, där vi slutar kämpa för förändring ? Jo man delegerar sin makt till företag vilkas resultat är beroende av den här modellen.
George Monbiot

Intervju o hela krönikan i Dagens ETC

Målet med fövildning är att återerövra osäkerheten

Utanförskap

Ibland kan jag känna totalt utanförskap. Som i går, eller om det var i förrgår, när radion släpper fram kommentarer angående Alliansens förslag om 5 nya miljarder till försvaret. Det talas om arbetstillfällen och möjligheter för svensk industri. Jag fattar ingenting.

Alla partier som faller in i den här opportunistiska - ekonomiska -militäristiska kören har förlorat min röst.
Hellre lägger jag en ogiltig röst på Elin Wägner.

Mänsklig faktor.

I Dagens ETC publicerades idag ett långt debattinlägg som kritiserade recensionen av Göran Greiders bok Den solidariska genen. Insändaren menade att recensenten missförstått Dawkins och hans alster Den själviska genen. Kanske låg det något i kritiken.
Ur mitt själviska perspektiv fick inlägget en helt annan betydelse, eftersom det var undertecknat med mitt namn (!). Sittandes där på toaletten fick jag rannsaka mig själv, och hann fundera både en och två gånger om åderförkalkningen slagit rot ordentligt. Och kom fram till att så inte var fallet.

En lite udda upplevelse, onekligen.
Helt klart råder det en viss oreda på ETC-redaktionen. Samtidigt kände jag en påtaglig tillfredsställelse med att tydligen ha gjort något slags intryck på det radikala bladet. Sen kan man ju tycka synd om den som verkligen skrev insändaren. Rättelsen i morgon (?) blir väl inte lika iögonfallande.

För egen del har jag ett gott förhållande till den "mänskliga faktorn"...

Röd kvinna

Ringvägen

Vilken uppenbarelse !

På nära håll fick jag intryck av en hundraåring.

I ett land som Sverige blir man glad för de(t) som sticker ut.

Konst

Forts.

Att vara slarvig med att läsa båtklubbens instruktioner går att överse med. Men i förlängningen uppenbarar sig en ytterst obehaglig tanke. Att den som är benägen att tumma på nogrannhet/säkerhet för egen del inte är lämpad att ansvara för andras liv och hälsa ?

Å andra sidan, somliga är så rädda att göra fel att det övergår i obeslutsamhet och asteni, och en ständig rädsla för att göra fel.

Det kanske egentligen inte handlar om slarv eller bristande ansvarskänsla. Utan en längtan bort från pengar, jämförelser och stela riktlinjer, och en längtan efter engagemang och inlevelse för den patient/kund/elev man har framför sig. Att få chansen att utöva sitt yrke som en konst. Läkekonst, lärarkonst ..

Tyvärr finns det inget som talar för en sådan utveckling.

Återstår att hoppa av, och bli en fri konstnär ? En fri människa.

Ansvar

På väg till båtklubben i förmiddags hann jag lyssna till en krönika av Nina Björk i Godmorgon Världen på det temat tillit. Hon blev uppmanad i högtalarna på Centralstationen att inte lämna sitt bagage ur sikte, något hon struntade i när en vänlig själ ville hjälpa henne med resväskan. "Tror vi att tillfället gör tjuven, eller att tjuven tar tillfället ?" Tänkvärt, som vanligt.

Jag gillar att chansa, att utlämna mig åt slump och tillfälligheter, livet känns mer meningsfullt då.

Jag gillar att lita på, har lätt för det, och tycker genuint illa om misstänksamhet och misstro. 

Att det av och till straffar sig och har ett pris är jag beredda att ta. 

Men, och det är ett krux, mina chansningar får inte gå ut över andra. Vilket jag blev varse bara en liten stund efter radioprogrammet.

Båtklubben har ordnat platser som tar hänsyn till båtens bredd. De s.k Y-bomarna är fastskruvade i den gemensamma bryggan. Om en har angett fel mått och det måste korrigeras i efterhand måste alla bomarna  skruvas loss, inte bara min. Nu blev jag varse att att jag läst  instruktionerna slarvigt, det var inte båtens bredd som skulle anges i ansökan, utan bredden plus 2 ggr 20 cm.

PS
En kontrollmätning av brygga och båt visar att det går, med nöd och näppe. Gudskelov.

Godmorgon Världen - Nina Björk

Skam den som som ger sig

Två tålmodiga män med pump försöker bärja båt i Årstaviken

Samvetsöm

 Erstavik

Tankar om dagen häromdagen om tankar som ständigt återkommer :
det känns orätt att ha det så förspänt samtidigt som andra råkar illa ut.

Den syriska flyktingen som förlorat sina anhöriga tröstade den samvetsömma krönikören i programmet, och uppmuntrande henne att njuta av den vackra våren.

- Köper du det ?
- Nej !

På allvar

Idag

Två grabbar i tioårsåldern hade loppis vid båtvarvet.
Kunde inte motstå Björne och Kanin, för tjugo kronor.

Det verkar barnsligt, och omoget.
Men är på fullaste allvar.

...

Påskägg

Barnen går mot tretti´, men att vi skulle sluta med ledtrådar för att hitta påskäggen - glöm det !

Tröst

Kamraten har fått cancer, och tröstar sig med öl.
Inte helt säker på att jag gjorde rätt som pantade de tusen tomburkarna från balkongen på ICA Kvantum.

Jo, det gjorde jag.

Skärtorsdag

Av alla minnen vi har så är nog barnens skärtorsdag bland det roligaste, av alla kort vi har så är nog påskkorten de näpnaste. I veckor, eller var det månader, ritade de små fina teckningar som skulle delas ut den här speciella dagen, i utbyte mot godis och pengar. Det hann bli både mörkt och kallt innan de gav sig, glädjen över bytet var obeskrivlig.

I år kom det för första gången inga påskkärringar och ringde på dörren.
Vi undrade verkligen varför.

Skrämsel ?

I led

Sickla igår

Vi människor går inte i koppel.

Men ändå i led ?

Blodmjöl

Håller rådjuren borta från tulpanerna

På väg

Folkungagatan

Det är sällan man ser någon som bara strosar.

Alla är på väg.

Snart

Inom en (mycket) snar framtid skall jag göra mig av med bilen. I enlighet med försiktighetsprincipen.
Tills vidare får jag nöja mig med att den jag äger är osedvanligt anspråkslös.

Försiktig

Upphör inte att förundras över att FN:s klimatpanel blir allt säkrare på att koldioxidutsläppen är ödestigra för livet på jorden, samtidigt som så lite görs för att minska dom.

Vi vill inte, skriver Birger Schlaug.
Antingen tror vi inte på rapporterna, eller så tror vi att det fixar sig på något sätt, trots ökade utsläpp.
Men att vi inte skulle vilja vårt eget bästa, det låter märkligt.

Om man inte håller det för uteslutet att panelen har rätt i sina prognoser, och har en begränsad tilltro till att det ordnar sig trots ökade utsläpp, då får man nog vackert dra sitt strå till stacken. Dvs dra ner på konsumtionen.
Omvänt, även om man inte är främmande för att prognoserna är överdrivna eller felaktiga så får man ändå ställa in sig i ledet.

Man behöver inte fatta mycket, bara acceptera att ibland gäller försiktighetsprincipen.

som ny

tog cykeln till OK Slussen för själv-tvätt, betalade 60 kronor i kassan, men väl nere i garaget är det en man som omedelbart viftar att jag kan få låna hans högtrycksspruta då han är färdig men har tid kvar på sin halvtimme, vilket förstås gör mig paff och sen glad och tacksam, lite extra vatten på min kvarn får jag eftersom han inte talar så där ren svenska som jag, i kassan får jag veta att min biljett är giltig i en månad, utanför tar jag kort på cykeln som ser ut som ny

Människans natur

Göran Greider kommer från Årsta till Götgatsbacken för att tala om Den solidariska genen.
Hammarbyfansen skall i motsatt riktning, för att stödja sitt lag i premiären.
En ensam socialist, övertygad om vår inneboende empatiska förmåga och vårt omättliga behov av gemenskap, tvingas stånga sig genom rök och raketer och mer eller mindre hatiska slagord. Inte undra på att han ser tagen ut. Och ganska snart får tillstå att detta grundläggande behov av gemenskap kan ta sig olika uttryck. Allt från hat till omtanke.

Mänsklig empati fungerar bäst på nära håll, ansikte mot ansikte. På längre avstånd har vi svårt att bry oss, så är vi tydligen skapta. Men där ute på gatan, vad är viktigast - lojaliteten med gruppen eller oviljan att skada en medmänniska ? Min känsla, mitt i röken, är att ett enda knyst om AIK eller Djurgården är förenat med livsfara.

Tänk om det gick att väcka lika starka känslor för andra ändamål än fotboll. På Götgatan, en vanlig måndag. Rök, raketer och slagord för att t.ex stoppa det fruktansvärda som händer i Syrien. Men så är vi inte skapta ?

Det var hur som helst roligt att se författaren till den fina boken rakt i ögonen.

Den solidariska genen.

Erstavik

Körde vilse i skogarna kring Erstavik. Men det var det värt.
Efter att ha cyklat genom skogen och över ängarna och nådde fram till sjötomterna med de bevakade, smaklösa villorna kände jag mig fri och lycklig.

Små steg

I morse fanns ett helt uppslag i ETC med läsarkommentarer på Göran Greiders bekännelse att inte rösta på Fi. Men inte mitt.

Först blev jag besviken att det inte var med.
Sen tänkte jag, vad spelar det för roll.
Sen tänkte jag att det var synd. Inte för att jag gick miste om bekräftelsen, utan för att det var bra.
Sen tänkte jag att för X år sedan hade jag reagerat annorlunda, och mycket starkare.

Med små, försiktiga steg tar jag mig bort från självhävdelsen.

Köp - sälj, vinster i välfärden, fossila bränslen och kapitalism leder oss i fördärvet - släng allt över bord !  Nu !

Inte mig emot. Men vi hamnade här med små omärkliga steg. Vägen tillbaka kan också tas med små omärklig steg. Ett i taget.

Närkamp

Fick stångas en del med patienterna på mottagningen idag.

Kan själv ?

Kollar bloggen från datorn på arbetet och kan konstatera att inlägget Kan själv är svårtolkat, eller snarare obegripligt. Man ser en bil i närbild och texten lyder Tullinge. Nya initiativ sedan jag passerade senast. Den skylt som hängde på en av villatomterna har hamnat utanför den beskurna bilden.
Om det är den bild som läsarna sett så inställer sig några funderingar.
Har man tänkt
- jag fattar ingenting, men det är säkert jag som är korkad.
- det har blivit något fel, men jag orkar inte bry mig.
- intressant, på något vis har bilisterna fått det bättre i Tullinge ..
- nu håller han på att bli riktigt tokig.
- eller ..

Georg Klein har en sedelärande historia.
Tio unga fysikelever är ute med läraren på kvällen för att se på stjärnhimlen. Läraren berättar vad de ska titta efter i stjärnkikaren. De stegar fram en i taget, och alla kan berätta att de ser vad läraren sagt att de skall se. Tills den åttonde pojken säger - Jag ser ingenting ! Det visar sig då att linskyddet inte är borttaget. Den nionde pojken, som nu är gammal och berättat om händelsen, har hela livet undrat vad han själv skulle sagt.

Tillit handlar om att våga lita på andra. Det är bra.
Kritik handlar om att våga ifrågasätta andra. Det är bra.
Konsten är att kunna både och ?

Wannabe

Jag kanske inte är någon teatermänniska ..

Efter tandläkarbesök på Sveavägen, med nya förmaningar, tröstade jag mig med kaffe och bulle på Kulturhuset. Råkade sen hamna framför biljettautomaten och vände hem med en biljett till kvällens föreställning av VD, med Helena Bergström. Lite kul, lite allvar, välspelat, men ändå inte gripen.
Fel på mig, eller föreställningen ?

Men visst, ingen dum idé att någon (helt) främmande rusar in och ruskar om i stelnade förhållanden.

Jimmie på främmande språk

Jimmie Åkesson har det inte så lätt just nu. Men det är ju heller inte meningen.
Kan man hoppas, efter den här grillningen i BBC, att hans spegelneuroner kände av hur det känns att försöka göra sig gällande på ett språk man inte behärskar.
Tack G.