Ego

 Målet med livet är att glömma bort sig själv, att inte ta sig själv på så stort allvar, att glädjas mer åt andras framgång än sin egen. Så är det.
Jag tar små, små steg i den riktningen. Men blir varse, när bilder av mig har taggats på olika hemsidor, att jag har en bit kvar ..

What´s in it for me

En halvtimme

En lagom taoistisk påskupplevelse.

Hade en dryg halvtimme över i väntan på att vi skulle slå följe i bilen. För en västerlänning som mig är en dryg halvtimme så mycket tid att den måste utnyttjas, t.ex till att sitta på ett fik och läsa. Problemet var att jag åkte omkring utan läsglasögon. Så jag parkerade bilen, och gick in i närmaste livsmedelsaffär. De hänvisade till en lite större affär, där de i sin tur hänvisade till en järn - och färgaffär som inte öppnat än, osv. Så jag fick nöja mig med att bara promenera runt i den soliga men ödsliga påskstaden. Eftersom jag nyligen varit utomlands slog mig lite i slang, och fick en fika på stående fot.
Det var en bra halvtimme.

Kan inte låta bli att tänka på Heinrich Böll .. och berättelsen om fiskaren på stranden.

Jämställt ?

Man reser ut med sina fördomar, en del bekräftas, andra kommer på skam.
Att kvinnor i Nepal är uppfinningsrika vägarbetare kunde jag inte ana.
Men man skall säkert inte dra alltför långtgående slutsatser ..

Barnland

Nepal.
Cyklingen var spektakulär, landskapet var hisnande, men den här gången gjorde människorna störst intryck. Inte minst barnen.

Ansvar

Rasism fortsätter att vara på tapeten. Ett litet tag till ..
Idag får Jonas Hassen Khemiri mothugg i DN av Jasenko Selimovic.

Klokast gör man nog i att inte se det svart eller vitt.
Den som ständigt påminns om att hon är annorlunda känner sig kränkt. Och det finns en risk att den som kränks kliver in i en offer-roll.

Alla har ett ansvar, den starke har ett större än den utsatte ?

DN

Oberoende

Kunde inte låta bli att lämna solskenet på Årstaviken för att smita in på Rio Bio. För där inne i mörkret skulle Göran Rosenberg, Erik Gadini, Mia Lövheim och Gina Gustafson tala om Individualism.
Fyra smarta svenskar presenterade fyra självständiga analyser av de oberoendetörstande svenskarna.
Sen såg talarna ut som de hellre ville åka hem och fila på sina oberoende manus. Så jag reste mig och gick ut i solen. Ensam, stark och självständig, som en riktig svensk.

Anspråk

Jouren är snart till ända, ute verkar vintern behålla sitt grepp, här inne sitter jag och minns.
Vi pratar om förnöjsamhet, tacksamhet, minsta bemödande och omtanke. Men i ett sekulariserat västerland som Sverige blir det bara prat. I hinduiska Nepal känns det verkligt.

På 5000 meters höjd är man glad för varje steg.
Men så fort man är nere kommer anspråken löpande.
Luften skall vara lagom tunn ?

Men först måste oljan ta slut ..

Skillnader

Lena Andersson hissar samma varningsflagg som Marcus Priftis. Nämligen att dagens antirasism präglas av rasismens kollektiva skillnadstänkande.

När antirasismen använder rasismens verktyg och ser människor som bärare av kollektiva egenskaper har ingenting uppnåtts och cirkeln är sluten.

Naturligtvis nämner hon också att detsamma gäller annan form av skillnadstänkande, som t. ex kön.

Men var kommer vårt behov av gemenskap in i bilden ? En del av samma fråga, eller en helt annan fråga ?
Frågor som bränner, inte minst efter att igår (äntligen) ha sett Stefan Jarls GODHETEN.

Finns anledning att återkomma ..

Kolumnen - DN - "Den nya färgläran".

Den olönsamma patienten

Sällan långsamt och omärkligt, utan plötsligt och abrupt, utan att någon riktigt förstår varför.
Så brukar det förhålla sig med förändringar.
Maciej Zarembas artikelserie i DN om " den olönsamma patienten" kanske kan få new-public- management-spektaklet inom sjukvården på fall, av uppståndelsen att döma.
Jag håller tummarna, så att det blöder.

Zaremba har levererat de snaskiga konsekvenserna, men Göran Rosenberg stod för analysen, redan 2003. ( Plikten och profiten och konsten att vara människa).

Zaremba
Rosenberg

Träning

Bläddrar igenom tre veckor DN och konstaterar att papperslösa, REVA och Jonas Hassem Khemiris brev till Beatrice Ask varit heta ämnen här hemma. Helt ovetandes var det tydligen bra timing på inlägget om rasism, skrivet på flygplatsen i Doha.

Varje dag kan man träna sig på att inte döma, att inte vara fördomsfull. Att inte vara rasist.
Det går inte av sig själv, det kräver daglig träning. Tyvärr.

Svartskallar

Sex timmars väntan på Dohas ökentråkiga flygplats. Lyssnar på Simon and Garfunkel, dricker cappucino med crème caramel och läser Marcus Priftis ' klargörande "Främling, vad döljer du för mig ?" - en nyttig övning i att genomskåda VI och DE-tänkande , och att kalla saker vid deras rätta namn. Tala t.ex inte om yttrandefrihet, när det egentligen handlar om rasism.
De som ser annorlunda ut benämner Priftis konsekvent, efter noggrant övervägande, för "svartskallar". Det tar emot, men känns rätt snart helt adekvat.
Bäst är nog kapitlet där (vi) välmenande antirasister avslöjas som kamouflerade rasister.

Höga höjder och främmande miljöer.
Rädslan för att inte självklart vara herre.
Same, same .

Snubblande nära

Sista dagen i Katmandu , efter tre fantastiska veckor i Nepal . Ett land som jag tvärsäkert kommer att återvända till.
Nådde min vana trogen inte riktigt ända fram. Lyckades med bedriften att glömma solglasögonen när vi skulle bestiga Turunga La Pass (5416 m), med påföljd att jag var snöblind den avslutande dagen , och naturligtvis inte fick cykla.
Ändå nöjd med att själv ha burit cykeln hela vägen upp och att det faktiskt gick att njuta av den makalösa utsikten, utan minsta höjdsjuka.
Men nog var det en speciell känsla av begränsning och utsatthet när man inte kunde ta mer än fem sex steg innan orken tröt, förstår inte att det gick.
På vägen ner strejkade bromsarna och jag fick hasa mig till fots, sällan har jag varit så utmattad.

It is all in the game.
It is all in the details.
Inget nytt under solen.

Chame

Nu har vi avverkat 6 etapper av 11. Stigningen upp mot 5400 borjade pa allvar igar, luften tunnar ut och landskapet blir allt maktigare. Har helt forlikat mig med att inte tavla, utan bara insupa den fantastiska miljon, "and survive". Hittills har halsan och orken statt mig bi, nagra deltagare har kroknat pga av maginfektioner.
Det har gatt riktigt bra med den odampade framgaffeln, man vanjer sig. Kanns forstas bra att klara sig med enklast mojliga hjalpmedel, allra helst nar man ser hur de fantastiska nepaleserna reder sig med enkla redskap.
Valdigt, valdigt betagen i det har landet, alla ar vanliga pa ett sa naturligt satt.
Inte latt att hitta nagon uppkoppling, den har i Chame var nog en undantag. Men det kanske finns nyheter pa hemsidan ?
Nu borjar det inte kannas helt orealistiskt att na malet. Om inte, sa har utdelningen redan varit over forvantan.

Andetags

Det blev en lång lista med för och emot om jag skulle finna mig i att ha åkt hit med fel cykel. Det gjorde mig förstås inte klokare. Andre (60), från Lille men boende i ett indiskt kollektiv sedan trettio år, rekommenderade istället " ett djupt andetag ". Det fungerade bättre. Utan dämpning får duga. Kanske hjälper det mig att åka vackert.
I förmiddags besökte vi ett centrum som på olika sätt arbetade för att unga flickor inte skall utsättas för trafficking. Fick intryck av att de verkligen gjorda skillnad , framförallt tack vare ett gott samarbete med polisen. Grundaren var förstås en kvinna med mycket karisma.
I eftermiddags utdelning av nummerlappar och en del spektakel.
I kväll dvubbla spagettiportioner.
På tiden att vi kommer iväg.