På jobbet var det nån som hört på radion att stockholmspolisen var mäkta förargade på stadens cyklister som inte alls bryr sig om några trafikregler och inte bekymrar sig om att det finns andra trafikanter att ta hänsyn till. Vore jag polis skulle jag också vara mäkta förargad över det här egenmäktiga förfarandet. Och som stockholmscyklist vill jag inte uppmana någon att trotsa trafikreglerna. Men för min egen del är det otänkbart att överge den fantastiska frihetskänslan som det är cykla precis som det faller mig in. Utan instruktioner, utan regler. Utan att känna det minsta rädsla. Och faktiskt utan att känna mig det minsta hänsynslös. Utan bara underbart herre över mitt liv. En liten stund .
På väg ner för den härliga utförslöpan från Gullmar till gamla Skantullsbron slår det mig hur denna anarkistiska syn på tillvaron kan sammanfattas. " Man skall leva som man lär. Men man behöver inte lära som lever. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar