I mitt naiva svärmeri för de mindre bemedlade förorterna åt jag lunch i Hallunda inomhuscentrum. I mitten tronar den libanesiska serveringen. Ägaren möter mig nästan omelbart med blicken när jag rullar in min cykel bland de kaxiga arabiska ungdomarna. - Vad vill jag ha att äta ? Egentligen ingenting - men vem motstår en riktig säljare. Det blir tunnbröd, fanta och en tallrik tzaziki.
När dom fjortonåriga tuffingarna lämnat bordet mittemot, (klara med sina tips), kommer en liten oansenlig spröd figur, cirka åttio och alldels helsvensk, smygandes fram för att vittja vad som blivit kvar på bordet. Där ligger några övergivna tipsrader men det är de små blyertspennorna som fångat hennes intresse. Jag ropar till henne att det är Pressbyråns blyertspennor. Hon tittar länge på de små dyrgriparna. Tar upp en i handen. Och lägger tillbaks den.
Undrar vad hon tänkte ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar