Framför mig på cykelbanan vid Hellasgården ligger två cyklister. Den ena nerborrad över styret på lätt cykel och slimmade kläder. Den andra i mer upprätt ställning och liksom på utflykt med bekvämt fordon och två sadelväskor. Farten är högst anselig och jag ligger avvaktande på rulle. Men nog är det lite märkligt med flanören. Nu trampar han dessutom , helt obesvärat, upp jämsides och börjar prata med motionären. Som borrar ner sig ännu lite djupare och trampar ännu lite hårdare. Vilket bara resulterar i att flanören ser ännu lite mer obesvärad ut. Jag kastar undrade blickar på hans cykel som ser högst ordinär ut. Och själv ser han också högst ordinär ut. Jag fattar ingenting.
Vid Sickla skiljs vägarna och motionären och jag slår följe. Och nu får jag förklaringen. I framnavet satt en elmotor, inte mer uppseendeväckande än vilken skivbroms som helst. Vilken luring!
Vi borrar ner oss och känner oss lättade. Över att slippa umgås med hybrider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar