Det var länge sedan jag ondgjorde mig över något av allt det där som folk brukar ondgöra sig över, så det är hög tid.
Det känns rätt platt, kommer nästan av mig redan innan jag kommit igång. Ni förstår nog, det handlar om mobiler. Inte det uppenbara och otroligt upprörande, att alla småbarnsföräldrar prioriterar sina sms framför de barn som de för stunden förväntas vara med, inte heller att promenerande människor hellre tycks bli överkörda än missar ett mess, eller att inget vackert väder eller ingen vacker utsikt i världen är viktigare än vem som gillat mina .. Nej, det här handlar om det näst mest uppenbara och självklara, nämligen hur otroligt skönt och BEFRIANDE det är när mobilen dör.
Det hände nyligen, och jag njuter, så länge det varar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar