Små missöden

Egentligen borde jag inte berätta vad som hände mig idag, eftersom det ytterligare kommer att förstärka intrycket att jag är en person som inte riktigt kan ta vara på mig själv. Det får vara hur det vill med det.

Hade tid hos hudläkaren, min ljusa hy är befolkad av bruna fläckar som behöver kontrolleras med jämna mellanrum. Grabben i kassan utanför mottagningen frågade efter min legitimation, men hur jag än letade så var körkortet borta. Doktorn var ytterst deltagande, mina fläckar kom i skymundan för det som inträffat. En halvtimma senare och några prickar fattigare tog jag mig samman i sjukhuskafeterian, drog mig till minnes att telefonen gick sönder för två veckor sedan, att jag fick hjälp i en liten servicebutik på Folkungagatan att byta skärmen och att jag provade och köpte ett nytt fodral för att sedan ångra mig då facken för kredit - och körkort var för trånga.
Fodralet jag provat hängde kvar på en krok bakom disken, mannen som lagat min telefon var samlad, själv var jag sprickfärdig. Men vi nästan (nåja) kramade om varandra när mitt körkort tittade fram ur ett av facken på fodralet.
Som vanligt ( det är ju inte första gången ..) så konstaterar jag i efterhand att det där jag helst ville slippa vill jag inte vara utan. Det är väl därför jag inte lär mig, små (rara) missöden har blivit min specialitet.