Det är inte fel att förenkla, så länge man inte förvanskar.
Har flera gånger försökt att ha en bestämd uppfattning om den manlige muslimske politikern som nekar ta den kvinnliga journalisten i hand. Och kunnat konstatera att det var inte så självklart som jag trodde.
Anna Klara Bratt tillstår förtjänstfullt ( i Syre) att det här är svårt. En rättighet, två diskrimineringsgrunder och den kroppslig integritet krockar. ...Vems makt, och på vems bekostnad ?
Jag vill ha rätt till min tro och min uppfattning.
Du har rätt till din tro och din uppfattning.
När uttrycken för våra skildra uppfattningar möts måste vi visa hänsyn. Jag kan välja (och så väljer vi för det mesta idag) att fokusera på min rätt, och utgår i från att du gör detsamma. Alternativt kan jag fokusera på dig, och du gör detsamma.
Det skulle betyda att den manlige muslimske politikern intresserar sig för och bryr sig om hur den kvinnliga journalisten reagerar på att den utsträckta handen inte tas emot. Kanske kommer han fram till att det just där och då gör mer skada att hålla fast vid sin övertygelse, eller inte. Och journalisten gör detsamma. Kanske möts de i en ökad förståelse.
Jag är för att vi är.
(ubuntu)
A K Bratt
Ubuntu
6 kommentarer:
Om man ser det så här, något förenklat, att man inte tar någon i hand för att det är en "intim" handling, alltså inte tar någon i hand som man skulle kunna ha sex med, så blir det hela ganska tydligt.
Bättre att ta i hand och inte göra saker så krångliga...
Du menar "om man tänker för mycket uppstår problem som inte fanns från början" ?
Lite så med, men mest tänker jag på att den förklaring man får när det gäller att inte ta i hand, egentligen är mer kränkande än faktumet att man vägrar ta i hand...
Vilken förklaring tänker du på ? Inte kan gå i säng med ?
Lyssnade på när Kahn skulle förklara varför han inte vill ta kvinnor i hand, och det lät ungefär så här:
"I min kultur är det en intim handling när man tar i någon av motsatt kön"
Hur ska man tolka detta egentligen?
Om man inte kan ta i människor på grund av intimitet, så skapar man ju en sorts sexuell segregering (för vad skulle det annars vara?)
Det blir bara mer märkligt ju mer man funderar. Märkligt för oss, med en helt annan kultur. Och han tycker detsamma om oss. I mötet mellan (ibland extrema) olikheter krävs hänsyn, men till slut hamnar man lätt i vem som skall ta mest hänsyn/anpassa sig, eller som AK Bratt skriver; vems makt, och på vems bekostnad.
Jag är genuint naiv och vill (fortfarande) tro att vi kommer ingen vart i någon stor fråga om vi inte släpper vårt ensidigt individualistiska perspektiv, utan att för den skull gå i kommunistfällan.
Tycker om tidningen Syre med Lennart Fernström i spetsen; lågmält, frihets-älskande/anarki, solidaritet. I det sista numret fanns en fin artikel om taoism (finns på nätet).
Skicka en kommentar