I en svart-vit värld gillar eller ogillar man.
Jag gillar Åsa Romson, hoppas hon får sitta kvar.
Att försöka förklara varför man gillar eller ogillar kommer nog rätt sällan nära sanningen. Det handlar om en känsla som man gör bäst i att inte sätta ord på.
Om jag ändå gör ett försök så låter det så här :
En person som inte tar sig själv på för stort allvar, som viftar bort beröm (t.ex för insatsen i klimatförhandlingarna), som i sin iver och övertygelse ibland pratar först och tänker sen (de där grodorna som kommer ut har jag förvånansvärt lätt att överse med), kunnig, sårbar och samtidig stryktålig, av kött och blod, mänsklig.
7 kommentarer:
Men här kommer ett vanligt dilemma i vårt samhälle: svårigheten att vara chef eller ledare. Bara för att du tex är duktig i ditt yrke, betyder inte det med nödvändighet att du blir en bra chef.
Jag gillar också Romson, men tror att hennes styrka ligger i det skrivna ordet och i det lilla sammanhanget.
Som chef och ledare för ett parti ökar kravet på andra förmågor, och där har hon tyvärr inte levererat...
Du har säkert en poäng.
Men det är upp till oss att avgöra vad som menas med "leverera"; olika människor sätter värde på olika slags ledarskap. Just nu gäller att politiska ledare (hur kunniga och övertygade de än är) som kan avslöjas med någon liten felsägning eller privat fadäs är rökta. Sjukt, och barnsligt, om du frågar mig.
Fast det där är inte helt sant. Ta Carl B t ex. Han borde i sammanhanget ha rykt flera gånger med tanke på ans "affärer", men han vek in te ner sig och då tröttnade drevet, Göran Persson likaså.
MP har inte hållit en tydlig linje och det har skapat splittring i partiet. Här borde Romson och Fridolin stått upp för sitt parti och sina medlemmar och tagit ledarrollen. Då hade de förlåtits både en och två felsteg och felsägningar...
...men man kan inte annat än gilla dem som personer.
Inte så lätt att veta varför drevet efter somliga tröttnar.
Att vara arrogant och överlägsen kanske hjälper.
Man kan (även) ha olika behov av tydlighet. Det tydliga och enkla passar en svart-vit-gillar-.gillar inte tid som vår, även om det innebär (ibland) extrema förenklingar. Livet är både komplicerat och komplext, så också poltiken.
Trött på ytlighet, imponerad av människor som klarar svåra förhandlingar.
I den kriminella grupp av medlöpare som majoriteten
av riksdagsmännen utgör så passar Carl Bildt bra in.
Han är Kapitalets ombud och USAs sedan 40 år tillbaka.
Humanismens eller klimatets ombud platsar inte så bra.
Håkan Juholt eller Åsa Romson platsar inte så bra.
Roland,
Snart kommer nyöversättning ( av Göran Greiders brorsa) av Inbördes hjälp.
Och i midsommar arbetar jag i Skellefteå.
Det ljusnar !
Skicka en kommentar