Gamla hundar

Efter att ha jobbat (för) många år på ett sjukhus med enbart planerade operationer fick jag sexti´ fyllda för mig att gästspela i den oplanerade verkligheten.

I tisdags morse hade vi som vanligt slagit oss ned med våra kaffekoppar för att avnjuta sittronden. Som bakjour det kommande dygnet var jag utrustad med dubbla sökare. Vi har precis börjat när den där sökaren jag inte riktigt vant mig vid ger ifrån sig sitt ihållande läte. RÖTT TRAUMA. Mina luttrade kollegor, som härdats på centra i Sydafrika och Philadelphia brukar ta det där med ro, själv ifrågasätter jag inom loppet av några sekunder hela mitt yrkesval. De andra verkar medvetna om det, och ger mig uppmuntrade tillrop när jag släpper kaffekoppen och reser mig upp ur för att gå/rusa ner till akuten.

För varje larm blir flykt-instinkten lite mindre, och väl nere på akuten känns det faktiskt mer spännande än otäckt. Det går att lära gamla hundra sitta ?

(Hur mannen i lastbilshytten, som störtade 15 meter ner på marken, kom undan med lättare skador var det ingen som förstod ..)