Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, februari 28, 2016

Theodor



Passerar Medborgarplatsen, Theodor Kallifatides håller tal. En liten man på en stor scen, symboliskt dekorerad med flytvästar från Medelhavet. Han berättar om de första människorna som fick asyl, för 2500 år sedan i Grekland, den gången var det 50 kvinnor som riskerade tvångsgifte. Han menar att rätten till asyl är något av det finaste människan har åstadkommit. Han verkar ledsen, och besviken.
Det är väl åldern, men  tårarna rinner i strid ström när jag rullar vidare.

Timothy





Liljevalchs är under renovering och vårutställningen uppenbarar sig i en trång vindsvåning vid Brunkeberg. Vi fick anstränga oss för att att få en skymt av konstverken, ändå tillräckligt för att hitta pärlorna.
I år heter min favorit Timothy Eklund, f 83. Färgen har (delvis) fått rinna fritt, bortom avsikter och kontroll ..

lördag, februari 27, 2016

Olof



 I siffermagins tidsålder blir det extra mycket uppmärksamhet den 28:e februari de år det är jämna år sedan mordet på Olof Palme. Utan att det fanns något nytt att berätta bjöd t.ex spaningsledningen in till presskonferens häromdagen. Och Leif GW har fått lägga ut texten om sina egna teorier.
Läser en lång intervju i DN med sönerna Joakim och Mårten. Olof var nog en bra pappa.
Det räcker långt.

fredag, februari 26, 2016

Solidaritet



 Arbetsplats O, någonstans i världen  :

Förälder X är hemma med barnet Z, förälder Y är på jobbet. X blir ombedd att komma till arbetet för att hjälpa till med något bara hen behärskar. X tar med sig Z till jobbet, där även Y arbetar.
X utför  det bara hen behärskar, Y arbetar vidare och Z blir omhändertagen av kollega U, som för tillfället är lös och ledig. - Någon måste ju ta hand om barnet, konstaterar hen glatt.

Arbetsledare S håller möte, hen är oroad över svårigheterna att rekrytera yrkeskategori M till arbetsplatsen, situationen är mycket bekymmersam. Kollega R lutar sig tillbaka och säger, utan minsta darr eller tvekan, att hen kan tänka sig att avstå av sin egen lön till förmån för yrkeskategori M. - Jag kan enkelt dryga ut min kassa, den möjligheten har inte M.
Arbetsledare S ser rörd och tagen ut, hörde hen rätt ?

O, X, U och R är inte på låtsas, det är på riktigt, någonstans i världen.

måndag, februari 22, 2016

Presentation






Tomte utmed vägen till Ytterhult (Västervik)
Transportcykel Juiceverkstan Högbergsgatan (Stockholm)
Farkoster  i stora trädet vid Basis konstskola Folkungagatan.

Istället för CV kanske man kan presentera sig genom att tala om vad man tar kort på ?
Om det blir fler eller färre erbjudanden ? Säg det.

fredag, februari 19, 2016

Värre ..


... och ur kaoset talade en röst till mig och sade:
"Le och var glad, ty det kunde vara värre".
Och jag log och var glad, och det blev värre.
Okänd filosof

I skolan får vi lära oss att skilja mellan samband och orsakssamband. 
Att det går illa trots att man ler är ett samband, men inte mer.

Strunt samma. Den som ler mår bättre, hur illa det än går.

Värre



I takt med att kroppen (och huvudet) hackar betänkligt känns det som en god överlevnadsstrategi att fokusera mer på det man har än det man inte har. När tån, tummen, axeln, hälsenan och ryggen värker   går jag igenom allt som faktiskt fungerar. Så pass att jag både kan äta, prata, lyssna, läsa, operera, cykla och gå på toaletten. Och någon dödsdom känner jag inte till. Det kunde varit betydligt värre.

BILD: Cykel från Paris, 1998. 

torsdag, februari 18, 2016

Iakttagelse


Ju mer småstad desto bättre liv - för mig.
Ju mer småstad desto mindre engagemang - för omvärlden.

Känns inte helt självklart.

Gamla hundar



Efter att ha jobbat (för) många år på ett sjukhus med enbart planerade operationer fick jag sexti´ fyllda för mig att gästspela i den oplanerade verkligheten.

I tisdags morse hade vi som vanligt slagit oss ned med våra kaffekoppar för att avnjuta sittronden. Som bakjour det kommande dygnet var jag utrustad med dubbla sökare. Vi har precis börjat när den där sökaren jag inte riktigt vant mig vid ger ifrån sig sitt ihållande läte. RÖTT TRAUMA. Mina luttrade kollegor, som härdats på centra i Sydafrika och Philadelphia brukar ta det där med ro, själv ifrågasätter jag inom loppet av några sekunder hela mitt yrkesval. De andra verkar medvetna om det, och ger mig uppmuntrade tillrop när jag släpper kaffekoppen och reser mig upp ur för att gå/rusa ner till akuten.

För varje larm blir flykt-instinkten lite mindre, och väl nere på akuten känns det faktiskt mer spännande än otäckt. Det går att lära gamla hundra sitta ?

(Hur mannen i lastbilshytten, som störtade 15 meter ner på marken, kom undan med lättare skador var det ingen som förstod ..)




tisdag, februari 16, 2016

S versus V





I Stockholm är allting extra märkvärdigt.
I Västervik är ingenting märkvärdigt. 
Inte ens döden.

måndag, februari 15, 2016

Inlevelse



Den som jobbar i vården skall vara patient ibland, det är så himla nyttigt. Det behöver inte var livshotande, men man skall känna på vad det betyder att vara orolig, och hur otroligt känslig man kan bli för vad som sägs och hur man blir bemött.
Idag tog jag bort ett litet födelsemärke, det räcker som övning. Extra inlevelsepoäng blir det när förbandet blöder igenom hemma i soffan .. Hjälp, hur gör man nu ?


fredag, februari 12, 2016

Siri



Sent i går kväll klev jag på tunnelbanan i fel riktning och hamnade på station Östermalmstorg istället för Gamla stan. Förargligt förstås, när man bara vill komma hem och krypa i säng efter fyra timmar på swebuss. Men, som vanligt, var det en mening med fadäsen.

I väntan på tåget i andra riktningen hann jag stå en stund och titta på Siri Derkerts väggkonst. Och den här gången mer än tidigare gånger blev jag helt tagen. Känslan av det halvfärdiga och ändå fulländade är fantastisk.

Väl hemma plockade jag fram gamla minnen, bland annat från radion (Åsa). Tack.


Det väger inte jämt, det väger inte jämt

onsdag, februari 10, 2016

Almuneca






Utanför ruinerna av det gamla slottet har något målat små fläckar, blåa och oranga. Det borde vara ointressant och knappast det jag kommer att tänka efter en kort och intensiv semester på spanska solkusten. Men det är det. Och jag kan inte berätta varför.




torsdag, februari 04, 2016

Barn




Har svårt att hålla alla otrevligheter som händer på avstånd.
Och det är heller inte meningen.
Har svårt att glädja mig åt allt som är bra.
Och det är väl heller inte meningen.

Märker att inget väcker så mycket känslor som barn.
Vare sig sig de lider eller är glada.

Skulle inte ha något emot att vara barn ..