GOTT NYTT ÅR !

En stärkande dag

Tillfällig vila

Hammarby sjö

Trångt

Danviksbron

Stick inte hål

Försöker förstå varför det gick så lätt att sätta upp hinder för människor på flykt att ta sig in i Sverige. Talet om andrum, ordning och reda och hotet mot vår inre säkerhet, vad handlar det om ? Är vi verkligen så illa ute, eller har vi bara blivit känsligare, mer sårbara ?

Det senaste dagarna har jag vid flera tillfällen fått ta emot regelrätta utskällningar när jag rullat långsamt på trottoaren med min cykel (för att undvika hala valkar i vägbanan) . Varje gång har jag uppfattat att det handlat om en reaktion på en rubbad ordning (ett regelbrott), inte brist på utrymme eller att någon varit i fara, verkligen inte.
(Kan inte låta bli att tänka på hur jag snitslat mig fram på cykeln i ett gytter av folk och fordon i städer som Khartoum och Katmandu utan minsta tillsägelse, eller minsta tillbud.)

På jobbet, även på behörigt avstånd från den moderna storstaden, upplever jag något liknande. Att ordning och reda är viktigare än bra och dåligt. Utan överdrift, ett icke korrekt ifyllt protokoll eller formulär innebär omedelbart driftstopp, medan ett respektlöst bemötande, en felaktig bedömning eller dålig operation inte med säkerhet får några konsekvenser.

Mina föräldrar växte upp under brinnande världskrig, det levde fem snåla år i ovisshet, ändå får jag intrycket att de upplever mycket större fasa idag över hot som inte är i närheten av de som rådde då. Visst, alla kan uppleva att det var bättre förr, men räcker det som förklaring ?

Mer regler och kontroll, mindre tilltro till anpassning, gott omdöme och sunt förnuft, ökad rädsla för det okända, jag kanske bara inbillar mig. Att vi stänger gränserna för människor på flykt är däremot inte inbillning.
Är vi rädda för att flyktingarnas tålighet och anpassningsförmåga ska få oss att framstå som bortskämda ynkryggar ?

Vad önskas ?

- Vad får det lov att vara ?
- En personlighetsförändring tack.
- Någon speciell ?
- Vad har ni ?
- Vi har precis fått in en med socialt fokus. Blyga blir utåtriktade,
   fega blir djärva.
- Det låter utmärkt, den tar jag.
- Några tillbehör ?
- Vad har ni ?
- Till den har vi extra civilkurage.
- Ja tack, gärna.
- Något annat ?
- Nej tack, jag är nöjd så.
- Är det present ?
- Nej, den är till mig själv.
- Varsågod, då får jag be om en halv årslön.
- Det var inte farligt. Varsågod.
- Tack.
- Tack själv.

Civilon

Hade ingen aning, att historien om stridstjuren som inte ville slåss är  sann, helt och hållet. Förutom att man inte säkert vet vad som hände honom efter den avbrutna fäktningen, då spanska inbördeskriget kom emellan,1936.
Tjuren på riktigt hette Civilon, i sagan som kom ut 1937 blev det Ferdinand. Den förbjöds av Hitler och Franco för att vara pascifism-propaganda. (!)

Pascifism-propaganda kan man nog, för den delen, bli beskylld för idag också, känns det som, när man inte hoppar upp på hämnd-och-upprutsnings-tåget.
Men än så länge visas i alla fall filmen på julafton, vackert så.

SVT - Dokumentärfilm

Selfie

We like companionship, see, but we can´t stand to be around people for a very long. So we go get ourselves lost, come back for a while, then get the hell out again.

He was strange, kind of different. 
But he, at least, tried to follow his dream. 
That´s what was great about him. He tried. Not many do.

(Into the wild)

Tomten

En undrande

En vädjande

En trött

..

ja, ungefär så känns det

GOD JUL !

Skam

Naturligtvis är det inte meningen att en enskild ska lägga all världens bekymmer på sina axlar, då är det mycket rimligare med "ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Men jag har svårt för de tvära kasten, de skarpa kontrasterna och de märkliga ursäkterna. Vi jul-handlar mer än någonsin, Sverige går som ett lokomotiv, men vi måste ha "andrum" för att kunna ta emot fler människor som flyr från krig. Det går inte ihop.
Jag kan naturligtvis skämmas över att vara svensk, eller europé, men vad hjälper det ?
Då är det bättre att jag skäms över mig själv, så länge jag inte gör mer för att leva upp till det jag tror på.
Att rösta på Fi is not good enough.

Fi

Sapiens (1)

..
Detta är nyckeln till förståelsen av vår historia och psykologi. Tills helt nyligen låg Homo stadigt parkerad i mitten av näringskedjan. Under miljontals år jagade människor smådjur och samlade vad de kunde hitta, medan de hela tiden jagades av större rovdjur. Det var först för 400.000 år sedan som flera människoarter regelbundet började jaga större villebråd, och först de senaste 100.000 åren - under Homo sapiens uppgång - som människan tog språnget upp i toppen av näringskedjan.
Det spektakulära språnget från mitten till toppen hade enorma konsekvenser. Andra djur överst i pyramiden, som lejon och hajar, hade under miljontals år mycket långsamt utvecklats i riktning mot den platsen. Därmed kunde ekosystemet utveckla kontroller för att hindra lejon och hajar att ställa till med alltför stor förödelse. När lejonen blev dödligare blev gasellerna snabbare, hyenorna bättre på att samarbeta och noshörningarna ilsknare. Mänskligheten däremot, steg upp till toppen så snabbt att ekosystemet inte hann anpassa sig. Och människorna lyckades inte heller anpassa sig. De flesta rovdjur på planeten är majestätiska uppenbarelser. Miljontals år av herravälde har fyllt dem med självförtroende. I jämförelse framstår sapiens som en diktator i en bananrepublik. Vi, som nyligen var underdogs på savannen, är fulla av farhågor och ängslas över vår ställning, vilket gör oss dubbelt så grymma och farliga. Mycket historiskt elände, från blodiga krig till ekologiska katastrofer, är en följd av detta alltför snabba språng.

Sapiens

På jobbet

Regler

Om SJ-tågen är för långa för att man skall hinna id-kontrollera passagerarna kan man ändra antingen på trafiken eller på reglerna. Vilket man väljer beror på vad man uppfattar som viktigast, trafiken eller reglerna.
Vissa folk anser att regler är regler. Dvs, även stolliga regler skall följas. Så skapas lugn och ro, död och förruttnelse ?
Andra menar att ingen regel är helig, regler är till för att ifrågasättas. Så skapas oro, liv och blomstring ?

3 R

Hammarby allé

C och V

DN har de senaste dagarna gått igenom hur flyktingströmmen hanterats av politikerna. Och kommit fram till att det påminner om den långsamma reaktionen och förvirringen efter tsunamin. Reportagen har allt fokus på om och när vi reagerat, inte hur. Att ifrågasätta doktrinen om vår hotade säkerhet är tydligen ointressant. Blir inte imponerad.
V håller alldeles säkert fast vid sin inställning, mer orolig kan man vara för C, när  nya val och allianssamarbetet skall dammas av. Hoppas det rika (?) centerpartiet använder varenda krona till att vända opinionen. "Vi kan om vi vill, och de som kommer hit kan mer än vi tror."

Tips

För den som har plats över :

Refugees Wellcome

Det blåser

Det blåser in i lägenheten som jag hyr, igår fick jag täta med hushållspapper och silvertejp för att hålla värmen.

Å ena sidan upprörande att värden inte underhåller bättre.
Å andra sidan uppiggande att inte ta världen för given.

Vad bra vi skulle må !

UNHCR:s Europachef Vincent Cochetel intervjuas i ETC.

Att man måste se en bild på en död pojke för att bry sig är synd.
..
Om inget förändras kan vi räkna med att upp till en miljon flyktingar anländer under 2016 också. Men Europa skulle klara att absorbera dess människor ganska enkel,  inom EU har vi 300 miljoner onvånare.
..
Det här är inte en europeisk flyktingkris, krisen är global. I Europa har vi snarare en ansvars - solidaritets - och tillitskris.


Varje dag innehåller motstånd, motgångar och valsituationer, ibland väjer jag undan eller backar nästan omedelbart, andra gånger försöker jag igen, i utvalda fall finns det inget som kan hindra mig.

Patienten vi opererar har en tumör som sitter illa till, det ser till en början faktiskt omöjligt ut att komma åt, en stark känsla av hopplöshet infinner sig, om vi backar ut i ett tidigt skede kan patienten snabbt remitteras vidare till onkologklinik för behandling med cellgifter och/eller strålning, vilket skulle innebära lindring men inte bot, ingen skulle (kunna) klandra oss. Men vårt ansvar (och solidaritet) och patientens tillit gör det otänkbart att inte fortsätta trots svårigheterna. Flera timmar senare är tumören som vi uppfattar det "radikalt", dvs helt,  avlägsnad. Vi är trötta, ryggen värker ordentligt, men tillfredsställelsen att inte ha gett upp är obeskrivlig.

Tror på det där med det-lilla-i-det stora-och-det-stora-i-det-lilla. Som möjliggör för lilla mig, trots begränsade kunskaper, att förstå vad som händer i stora sammanhang, och omvänt att det som händer där uppe är relevant här nere.
I flyktingfrågan har vi som land valt att ge upp p.g.av svårigheterna. Om vi istället väljer att försöka komma runt svårigheterna så måste drivkrafterna framåt (ansvaret, solidariteten, tilliten) vara starkare än den frestelse som lättja, egensinne och bekvämlighet alltid utgör.

Tro mig, vad stolta vi skulle vara, vad bra vi skulle må, som land !

Heja, heja

   KLOTET - för den som vill bli på gott humör.

I själen

Att pendla mellan stad och land fascinerar.
Jag kan längta till och längta bort i bägge riktningarna.
Fantiserar om att hitta stadga, men trivs rätt bra med att vara på väg.
Kanske är jag jägare och samlare snarare än bofast, i själen.

Rimfrost

Som väntat är reaktionerna på klimatmötet väldigt skiftande. Min obefogade positiva känsla håller i sig.
Efter en strulig jour blev det en eftermiddagstur i rimfrosten.


De röda husen vid Verkebäcksviken är till salu för en liten etta på Södermalm.

Klimatavtal

Paris. För att vara ett helt otillräckligt avtal känns det ändå som en lättnad. Min ångest, be mig inte om sakliga* argument varför, har sjunkit från 8 till 5 (av 10).
Falsk trygghet ?

*men erfarenheten säger att även om skillnaden är liten och otillräcklig, så någonstans vänder det ( i krig)

Vid gränsen

Granne med Malmömässan, där Sverige för tillfället hyser ankommande flyktingar, vilar Charlotte Gyllenhammars skapelse.
En tillfällighet, förstås, men det kan ju tolkas som en förhoppning.
Om moderlig kärlek, vid gränsen.

Vänster ljumske

I morse skulle den 86-årige mannen opereras för sitt ljumskbråck, det hindrade honom i arbetet, bland annat i skogen. Eftersom det var återfall efter en operation för 35 år sedan hade vi beslutat om titthål i narkos. Men det passade inte, sova var onödigt. Istället för att fasta som instruktionerna löd hade han intagit en stadig frukost och bad oss göra operationen i lokalbedövning, så att han kunde komma hem så fort som möjligt, eftersom hans tio månaders hundvalp väntade i bilen utanför.
Alla protesterade, men jag kände direkt (med hela mitt hjärta, ja faktiskt) att vi skulle göra som han ville.
Operationen gick bra, under operationen fick vi höra mer om hundarna, sen blev det lunch och order om att snabbt ge sig iväg, innan bedövningen gick ur. (Vänster ljumske = kopplingsbenet ..)

Alla är inte så käcka här på landet. Men de flesta.

5/5

På riktigt

P3 - Verkligheten
För den som följer Fredrika Ek runt jorden är det här väldigt givande.

Inte

Jag tror inte att bättre teknik, mer forskning, ökad tillväxt, starkare försvar, mer kontroller, stängda gränser eller ökad konkurrens och tävlan kommer att göra världen bättre.
Jag tror vi ska försöka i en annan ända.

Vilket onekligen är att gå mot strömmen.

SvD idag

God vilja

Den som knystar att flyktingproblemet handlar om god vilja får omedelbart höra att hen lever i det blå och inte förstår allvaret.

50 miljoner människor är bortkörda från sina hem.

16 miljoner är flyktingar i andra länder.

Om EU tog emot alla dessa och bekostade fem års utbildning och stöd på 200.000 per år i fem år skulle det kosta netto uppskattningsvis 1600 miljarder kronor *.

Ser man till EUs totala BNP skulle det räcka med en skattehöjning på 1,1 % i hela EU för att finansiera hjälp åt all världens flyktingar.

1600 miljarder är vad Frankrike, England och Tyskland lägger på charterturism till främmande länder.

1600 miljarder är mindre än vi spenderar på parfym under ett år (4050 miljarder)

1600 miljarder är mindre än vi lägger på godis under ett år.

Visst blir det problem när många kommer samtidigt men nog handlar det om god vilja, värderingar och prioriteringar, när alla flyktingar kan tas om hand bara vi slutar med godis eller parfym. 
Vi har uppenbarligen svårt att förstå vidden av vårt eget överflöd. 

* Brutto 3200 miljarder, uppskattningen bygger på att ca hälften kommer tillbaka i form av moms, andra skatter och avgifter genom att flyktingarna kommer i arbete.

Tibet

Fredrika Ek cyklar jorden runt på 1000 dagar, för tillfället är hon i Tibet. All den skönhet, kärlek och omtanke hon möts av överallt känns som balsam på såret  för den som vadar i girighet, rädslor och hot.

Sometimes I get the feeling of having ended up on a different planet from the one I thought I was on. So much is going on right now. News and people I talk to at home paint a picture of a world going up in flames. One of bottomless misery. And I’ve never had a more difficult time to relate.

There is chaos and a darkness beyond belief, there is no denying that. But there is also love, light and good. Everywhere. In the most remote corners of the world. There is people who seemingly have nothing, who without as much as blinking an eye will give a complete stranger everything. I don’t need anyone to lift a finger for me. But people do. They carry the world for me, for no apparent reason. And they do it in a way that make it difficult so for me to understand how in the world this wouldn’t also work the other way around.

I’m the girl who needs nothing, but still receives it all from people who, with our standards, don’t have squat to give. Then I open the news apps. To read about how us lottery winners with all the wealth in the world deny less lucky people sheer survival. Then I close them. And roll straight into the open arms of another Tibetan grandmother who’ve decided to make me family before even knowing my name. The absurdity is just beyond.

I really don’t have anything well articulated to say about this. Especially not in English. But fact is, that the world I am in right now is the most beautiful thing I’ve ever experienced. And being inside this bubble of unconditional goodness, I just can’t see anything else than that in the end – all will be good. It has to be.

The Bikeramble

Sapiens

Har läst ut Sapiens - en kort historik över mänskligheten av historikern Yuval Noah Harari.
Den gör intryck, i positiv bemärkelse, verkligen.
Det är mer än man kan säga om mänskligheten.
Återkommer.

Utan skarpsill

Fick i uppdrag att köpa ansjovis då frestelsen skulle lagas idag. Men i Konsum fick jag höra "att det finns inte någon fisk i år". Så jag fick vackert nöja mig med konserver och färdiga filéer.
Jo, det stämde, brist på skarpsill p.g.a av dåliga fiskeförhållanden.

När hela havet stormar känns traditionerna viktigare. Vi klarar oss utan riktig Janson frestelse, men allt inrutat är välkommet, för tillfället.

Vem har sagt att just du .. ?

Vattnet stiger i Hammarby sjöstad, några decimetrar till så rinner (de lånade) miljonerna ut i havet.
Rätt åt oss ?

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott endag eller två
så håll tillgodo åndå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

Snart är det jul

Som vecko-pendlare (Västervik) utan efter-sändning får man vackert tugga i sig tidningsbunten på helgen. Jag skummar och hoppas att nästa sida inte ska innehålla något spännande som riskerar att stoppa upp bläddrandet. Stress kort sagt.
Det finns säkert någon själv-hjälps-kurs för vecko-pendlare utan efter-sändning.
Nej tack, kan själv.

PS
Om man koncentrerar allt klimat - flykting och terrorhot till några timmar lördag kväll så blir skammen över att JAG inte gör mer nästan outhärdlig.

(PS)
Snart är det jul. Det står var och en fritt att välja vem man ger till.

((PS))
Folk stressar mindre på landet 

Snacka mindre

I det sista avsnittet av Absolut Svensk ifrågasätter Soran (förtjänstfullt) om hans toleranta prat och "fikande" med rasister verkligen minskar rasismen.

Den största behållningen av hela programserien blir den avslutande intervjun med ståupparen och skådespelaren Kristoffer Appelquist. Han bor i lilla, lilla Sunne där man för några år sedan inrättade en förläggning för flera hundra flyktingar.  Han säger något som riktigt fastnar :

Problemet är främlingsfientlighet, eller hur ? Då blir ryggmärgsreflexen att vi skall få bort all fientlighet. Men man kan lika gärna komma från andra hållet och säga att vi skall få bort alla främlingar. Genom att göra dom mindre främmande.

Och så ger han exempel på vad han själv gjort, och argumenterar för att de som kan bidra är många, tillräckligt många, som faktiskt inte har några bra ursäkter varför de inte tar emot flyktingar i sina hem.

Soran får tillstå att han pratar mycket men gör lite.

Försök inte snacka bort främlingsfientligheten, det går inte.
Få istället bort främlingen, genom att göra henne mindre främmande.
Precis så.

Absolut svensk

Nya intryck