Lätt mörbultad efter nattens duster är det poliklinik.
Jag träffar S som har en fettknöl på armen. I den gamla pappersjournalen kan jag läsa att vi senast sågs den 25 maj 1982 när hon skurit sig i fingret på ett glas i diskbaljan på Läckögrillen. Där jobbar hon fortfarande. Jag har ett bestämt intyck av att fölket här vid Väners strand är mer förnöjsamma än vi storstadsbor.
Sen kommer 86-åriga fru P med rullator, syrgastub, klart huvud och ljumskbråck. Vi pratar om förr i tiden. Senast vi sågs var den 27 maj 1982. - Det var det året det haglade så mycket säger hon blixtsnabbt. Då höll hennes arbetgivare Jordbruksförsäkringar på att gå omkull för alla bönder som ville utnyttja sin hagelförsäkring. Den gången var det stressigt och magen sa ifrån. Numera är det mest tråkigt. Det lilla ljumsbråcket som den välvillige distriktsläkaren remitterat henne för fäster vi oss inte så mycket vid. Vi har båda blivit äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar