Igår bar det av till min födelsestad Lidköping för en veckas arbete på kirurgkliniken. Åker sällan tåg så jag unnade mig första klass till Skövde. Tyst och rymligt men jag får ingen kontakt med cyberrymden. Mina grannar surfar för glatta livet men det känns pinsamt att fråga hur de burit sig åt. I Katrineholm kommer två grabbar ombord. Kalle ,12, som behåller sin stickade mössa på hela resan, berättar omgående på omisskänlig västgötska att han hälsat på kusinerna i Nyköping. Han tycker det är märkligt att jag inte är bekant med Väring som visserligen inte har nåt centrum men väl en motorcykelaffär och en mack. Så vi får ta fram min atlas i allmanackan men Kalle tycker den är för "utzoomad". Väring har inte kommit med. Mittemot sitter lille Isaac 9 år. Hans pappa har lämpat av honom på tåget i Katrineholm och hastigt bett mig "se till grabben". Nu skall Isaac, som går i Walldorfskola och bor vid vattnet, för första gången åka ensam tillbaks till mamma och bonuspappa på Orust. Han har sin kära skatebord tätt intill sig men ser inte alltför kaxig ut. Kalle, som är empatiskt begåvad, plockar snabbt fram en kortlek men Isaac kan inga kortspel. Istället får den lille fram en tidning med korsord(!). Mobilen ringer strax och Isaac meddelar den vuxne att han har det bra och att han löser korsord. Sen åker tidningen snabbt ner i ryggsäcken och han får upp nåt Vi-i-femman liknande istället. Det var ju för väl! Lite senare tillfredställs mina faderskänslor ytterligare för den här krabaten då jag kan hjälpa honom att öppna upp ett röstmeddelande från bonuspappan på Orust.
En första-klass resa på SJ helt i min smak.
I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar