Han frågade om jag tyckte han var avvikande eller såg ut som en i mängden. Flera gånger frågade han och bad om ursäkt om han störde. Nog luktade han illa och inte såg han ut som vem som helst med sitt långa tomteskägg. Men inte fann jag mig utan var förstås mest angelägen att få avsluta utfrågningen. -Nej du ser ut som vem som helst. Han verkade rätt nöjd med svaret. Och så lomade vi av tunnelbanan för att gå på Stadsteatern och Mäster Olof. Där tänker nog Jonas Karlsson och hans kompisar precis tvärtom. "Hoppas till Gud att jag inte bara är en i mängden". På plattan utanför teatern stog hundratals kurder med anledning av Saddam Husseins illdåd i Halabja för tjugo år sedan.Tätt ihop, lika klädda och sammanbitna.
Svårt det där med individualism och kollektivism.Gemenskap kontra självförverkligande.(Rekommenderar "Kulturgrammatik" av Gillis Herlitz. Så förstår man ännu bättre hur svårt det är.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar