"Det omöjliga dygnet" hette en skrämmande artikelserie i DN för något år sedan. Unga föräldrar i karriären som slits i stycken av alla krav. Som t.ex när det uppdagas vid frukostbordet att lillebror saknar lämplig vinteroverall till idrottsdagen. Mamma rusar ut på stan mellan två förmiddaghsmöten, utan framgång. Pappa rusar ut på lunchrasten, utan framgång. Pappa gör ett nytt försök efter arbetets slut. Halv åtta, när resten av familjen inte orkat vänta med middagen, kommer den tappre fadern hem med sitt byte. Väl kämpat. Synd bara att det är fel storlek!
För en tid sedan besökte jag fyra kompisar på det gamla båtvarvet. Och blev påmind om vad tiden gör med oss. Tre av dem hade fått prostatacancer och en gick på täta kontroller. Två strålade, en opererad. Hua, hua.
Några veckor senare lomade jag lättad ut från det stora sjukhuset med beskedet att (PSA)värdena inte krävde några omedelbara åtgärder. Ny kontroll om tre månader. Hua, hua.
Glider in på Pressbyrån för att stärka mig med en Dajm.På tidskriftshyllan faller ögonen på på Newsweek-omslaget." Travel-issue, Slow is beautiful." Resebyrån Andante Travels har nischat in sig på långsamma resor. Todays tourists don´t want to come home with pictures and objects.They want to come back with a story...quality and depth of experience matter far more than crossing hot spots off checklists....Todays tourists want to interact with locals who can take them inside a particular word.
Peter Englund, stol nr 10 i Svenska Akademin, har skrivit en historisk essä om tiden. Snett framför mig bakom datorn på jobbet har jag ett demoraliserande citat från denna essä . Att arbeta åtta timmar per dag är givetvis vansinne. Människans naturliga arbetsrytm verkar vara högst ojämn och bestå av stråk med mycket hög aktivitet blandad med perioder av stilltja och lättja." Hua,hua.
Vad finns att tillägga? Det skulle förstås vara ett citat från Afrika. In Europe they have watches - in Africa we have time.
