Två avslutande dagar i Egypten i lugnt tempo. Slagit följe med Marc Coté, och tillsammans har vi gjort avstickare från den stora vägen. Helt plötsligt står vi omgivna av ett trettital oerhört glada och nyfikna barn, som kommit springande som om vi vore från en främmande planet. Militär-och turistpolisen är oss annnars hela tiden i hasorna, och det dräller av s.k checkpoints, där vi av och till blir stoppade. Det är mycket pengar som står på spel för tusristlandet Egypten, och några nya terrorattacker mot de gästande västerlänningarna vill man inte se.
Har skiftat till lite bredare däck som skall klara sanden i Sudan. Mina är inte mer än 35 mm, medan de andra har upp till 60mm. Men vår trevlige mekaniker, Dean from Canada, menar att om det är ett tunnare sandlager ovanpå hårdare mark ar det bättre med smala däck som skär ner i sanden. Kompisarna skrattar gott, och utgår ifrån att jag kommer att få promenera med cykeln i sanden.Vi får se...
Fikade häromdagen utmed vägen tillsammans med broder Markus. Kaffet kostade två pund, typ två kronor. Jag gav en femma, och tyckte att det var det turkiska kaffet värt. Markus blev mäkta upprörd, och gav sig inte förrän jag bett att få 2 pund tillbaks på femman. - We shall not spoil them. Vet inte om det är någon av hans tjugofem sponsorer som tutat i honom den uppfattningen...Nästa gång ger jag 10 pund för kaffet.
Tre stycken åkte ner i samma grop i förrgår, vilket resulterade i en rejäl vurpa och lite småblesyrer. Gerhards nageltrång ser riktigt fint ut. Själv dras jag efter den kalla kvällen i Karnaktemplet med en rätt elak halsinfektion, och diaréerna vill inte ge sig. Så det passar bra med en vilodag.
Kartoum (Sudan) nästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar