Jag tror som Greta Thunberg att vi ska lyssna på vetenskapen och behandla klimatkrisen som en kris. Men det är inte för att jag, likt Greta, har lusläst, memorerat och förstått vad IPCC har kommit fram till. Utan för att min känsla säger mig att de har rätt. Ungefär på samma sätt som andra, fast tvärtom, på ren känsla kommit fram till att de har fel. Världen är för komplicerad och för komplex för att en vanlig dödlig ska förstå, å ena sidan. Men å andra sidan, mest komplicerad och komplex är människan, vilket skulle kunna betyda att den där känslan jag bär på, att vi är på fel väg och är illa ute, är alldeles riktig. Men, detsamma säger de som känner tvärtom. Det jag kan invända, för att bryta dödläget, är att framhålla försiktighetsprincipen. Dvs att när tillräckligt mycket står på spel, som vår framtida existens, så bör man ta det säkra för det osäkra. Jag kan inte säkert säga att det är så illa med 418 miljondelar koldioxid i atmosfären som IPCC hävdar, men risken räcker. Räcker för att jag ska vara beredd att ställa om, helt och hållet.
Jag tror att även den som i huvudsak förlitar sig på siffror och mätningar till syvende och sidst letar efter en känsla. En känsla av mening, av meningsfullhet. På så vis kommer en aldrig så intelligent och förnuftsstyrd människa alltid att skilja sig från artificiell intelligens. Eller inte. För vi kan ju programmera våra robotar så att de tar hänsyn till våra värderingar. Yuval Harari har en utläggning att man i valet av självstyrande bil kan välja antingen den modell som i en krocksituation väjer in i stolpen (dvs offra sig själv) eller den som kör över det mötande barnet. I ett annat avsnitt jämför han Song My i Vietnam med Srebrenica. I båda fallen sker något man kan uppfatta som en etnisk rensning, i det förra fallet var det inte en uttalad avsikt, däremot i det andra. Om AI styrt över dessa aktioner hade den första aktionen avbrutits medan den andra fullföljts med ännu grövre konsekvenser. I den utsatta position vi nu befinner oss kan man önska att AI tog över, preparerad med våra/mina/inte dina värderingar, och talade om hur vi ska ställa om för att överleva på sikt. För själva klarar vi det tydligen inte.
I väntan på att någon talar om hur jag ska ställa om längtar jag efter en båt med en riktigt lång rorkult. Det ger mest känsla.
