Day Zero in the Arctic

 

Ett långt uppehåll på bloggen. Det här inlägget kan vara början på en återresa till ett lugnare tempo, större eftertänksamhet och mindre bekräftelsebehov.

Jobbar numera varannan vecka. Den lediga är en större utmaning än den schemalagda, inte oväntat. Den här, och säkert många fler framöver, plågar jag mig med fördjupade kunskaper om klimatnödläget. Det gör ont. Och jag har bestämt mig för att det är i sin ordning. Det ska göra ont. 

Idag är det Mark Lynas som har ordet.

No one knows exactly when it will happen, but at some point in the two-degree world we will see the complete disappearance ofArctic sea ice, resulting in an ice free North Pole for the first time for about three million years. It is already fairly likely that most people today who are middle-aged or younger will witness this event, a historical milestone by any description. No toher humans in the hole history of our species would have been able to sail across the North Pole without hitting av substantial ice cap. Even during previous interglacials - warm periods between succesive ice ages when Greenland ice sheets was reduced to a much smaller size, the forest advanced northward and the Sahara flourished with lakes and wetlands - there was still permanent ice in the arctic. The date that we lose it - Day Zero in the Arctic - will surely be global warming marker like no other. *

Att fastna för just den här passagen kanske är ett bra exempel på min/vår svagaste sida. Det som gör störst intryck är inte det som har störst betydelse, utan det som väcker mest känslor. Var det inte tack vare bilder på söta sälungar som Miljpartiet kom in i riksdagen ? Eller så är det ett undantag från den regeln. Ett isfritt Arktis kan få enorma konsekvenser, förstår jag efter fortsatt läsning.

*Our final warning. Six degrees of Climate Emergency. 2020