Meterologen lovade en klar natt och morgon, så jag frestades att packa lådcykeln för övernattning på Hammarby Hill, och förhoppningsvis vakna till soluppgången.
Väl uppe rörde sig två siluetter i mörkret på toppen. Tänkte att de ger sig väl av snart, så att jag ostört kan resa mitt tält. Man är ju svensk, ensam och ifred är det som gäller. Men inte gav de sig av. Irritationen växte, och kylan började äta sig in under jackan.
Jag frös och svor, hade ingen aning om hur det här tältet skulle resas, till slut stod det, och jag tände fotogenköket. Siluetterna var borta. Det blev en skön natt (så pass att jag försov mig en timme ..), på morgonen låg det tyvärr en molnbank i vägen för soluppgången.
Nu kommer det ledsamma. Väl på jobbet berättar kamraterna att det varit ett fantastiskt norrsken igår kväll. - Det måste du ha sett ?
Nej, det hade jag inte ! Jag hade nog med att vara blyg och bortkommen, innesluten i min bubbla.
Hoppas siluetterna, 50 meter bakom min rygg, njöt i fulla drag och fick fina bilder.
Skärpning SECHER.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar