ACTION AID forts.

Så blev det av, att jag cyklade tillsammans med Fredrika Ek en dag i Spanien till förmån (X kr/km) för ACTION AID. Det var motvind, backigt och hisnande vackert, sammanlagt blev det 110 kilometer mellan Nijar och Aguilas.

Varje krona räknas, varje krona gör skillnad.
Ger du två kronor per kilometer blir det 220 kronor.
Var inte blyg, gå in på

Bike Ramble/Charity

ACTION AID

Fredrika Ek från Sundsvall cyklar jorden runt sedan den 8 mars 2015. Hon samlar pengar till organisationen ACTION AID, som hjälper kvinnor och flickor världen över till ett bättre liv. Hittills har det blivit fantastiska 550000 kronor.
På  lördag cyklar vi (förhoppningsvis) tillsammans en dag i Spanien, och då gäller att varje cyklad kilometer ger X kronor till ACTION AID.

Hör av dig om du vill vara med och stödja, varje krona spelar roll.
Återkommer med rapport på söndag.

(Ex 1 krona/km och 100 kilometer blir 100 kronor)

www.bikeramble.com
www.actionaid.se

#metoo

#Metoo måste kännas som en oerhörd lättnad för många kvinnor. Sällan (eller aldrig) har isberget under toppen varit så stort ?
Blir spännande att se vad som blir i förlängningen. I bästa fall får jämställdheten (även kallat feminism) en rejäl knuff framåt. I sämsta fall blir exemplen misstänkliggjorda och förlöjligade. Alternativt slår pendeln över, som när alla män på dagis var pedofiler tills motsatsen var bevisad.
Hoppas, hoppas.

Enkelt liv

Sen några månader sover jag bäst på golvet, vet faktiskt inte hur det blev så.

I tjugo år har jag haft samma segelbåt, den är rätt illa medfaren, rentav vanskött, men vi älskar den. Nästan lika länge transporteras segel och annan utrustning på den hemmasnickrade kärran.

Vet inte var den kommer ifrån, den här fascinationen över att leva enkelt. På senare år går den hand i hand med frustrationen att vi lever över våra tillgångar, men den har funnits där mycket längre. Till syvende och sidst handlar det kanske om en längtan efter frihet och oberoende. Men också en längtan efter , för att vara lite högtravande, en gemenskap som är mer andlig än materiell.

Att få campa två dagar med Fredrika Ek, som cyklar jorden runt och haft sitt bohag på en cykel i över två år, har inte precis gjort mig mer lockad av vår västerländska livsstil. Att sitta i en tältöppning  och tjattra och laga  mat över en enkel låga är så oändligt mycket mer lockande.
Inte utan att jag tänker på Lasse Berg och hans Kalahari.

Kalahari

Mirakel

Är just nu inne i ett skov av oväntade händelser, hinner lagom hämta mig så är det dags för nästa, Sahara känns fortfarande overkligt. Bara att tacka och ta emot, snart infinner sig höstledan.
I flera år har jag utan framgång provat en massa borstar och rengöringsmedel för att bli av med smutsränderna i badkaret, det är rejält motbjudande och jag brukar noga dra för duschdraperiet om det vankas gäster (man vill ju inte bli kallad lortgrisen ..). Men så idag tog jag fram den lilla perforerade nylontrasan jag fick av Fredrika Ek på en bensinmack i Western Sahara där vi stannat för att luncha, hon höll en förtjusande utläggning om alla dess användningsområden. Och, som ett mirakel, några droppar flytande tvål och ljummet vatten på trasan, och badkaret är som nytt !
Freddan, jag är dig evigt tacksam.

Kim Wall memorial

Så starkt av Kim Walls familj att redan nu
hedra henne med en den här filmen.

She found stories wherever she travelled, 
no effort was saved to tell those stories.

Tack !

Kim Wall

Kim Wall

Vissa hemska händelser som drabbar främmande människor gör mer ont än andra. Vilket alltid, alltid, handlar om identifiering, och aldrig om hur hemskt det är rent objektivt. Utöya kommer för alltid (?) att vara värst. Jag satt i sommarnatten på balkongen i Hammarby sjöstad när Åsa ringde (från Sveriges Radio) och storgråtande berättade om ungdomarna på ön som kallblodigt avrättats. Jag gråter bara av att börja skriva om det. Hur kunde han ? Hur kan man känna så mycket hat ? Och sen, hur kunde Norge, och alla sörjande familjer, mobilisera så mycket behärskning ? Inte förlåtelse, knappast,   men övertygelsen, att ondskan inte ska segra.
Mordet på Kim Wall gör lika ont, trots att det långt ifrån är klarlagt. Men det kunde varit en av våra döttrar, våra älskade. Tvingar mig (varför ?) att läsa det senaste i DN om huvudskador och funna kroppsdelar. Det är så vidrigt.

Är glad att jag känner, att jag inte är en robot, som så många (särskilt på jobbet ..) vill att jag ska vara. Samtidigt som jag vet att det inte finns någon väg tillbaka, vi har vandrat för långt på globaliserings-stigen. Jag borde bry mig lika mycket om det som jag själv inte kan identifiera mig med.

TALANG - ANHALT

Roland, som berikar den här sidan med sin klokskap och sin ilska, kommenterade häromdagen inlägget om GALTAN (grön, alternativ, liberal - traditionell, auktoritär, nationalistisk) med följande rader :

TALANG för att visa
hela bilden av ett
trasigt samhälle.

Det öppnar upp för nya kombinationer, man kan ju t.ex känna sig dragen till både till grönt och tradition, och man kanske tom kan vara en grön nationalist.
Jag värjer mig mot nationalism och auktoriteter, övriga vill jag ha med. Byter gärna ut Grön mot Helhet. Då blir det

AN - HALT 

fara

det finns en fara i resandet, att det blir ett gift, att man inte mer än kommit hem förrän det dags igen att längta efter utmaningar, oväntade möten och varma leenden, att man faktiskt inte längre står ut med kylan, att vara fången i bekvämligheter och begränsningar, att missanpassningen till slut briserar och gör reträtten omöjlig ...

Värre

Så fruktansvärt med dådet Las Vegas.
Har märkt att jag, det är ju inte första gången det händer, lider mer än vad som kanske är rimligt med de anhöriga till gärningsmannen.

Anhöriga till offren har sin fruktansvärda sorg.
Anhöriga till gärningsmannen har sin fruktansvärda skam.
Jag tycker att skam är värre än sorg.