Simsalabim

Lägenheten rensas på det jag inte behöver. Vilket inte är en självklarhet, utan pinsamt nog hur svårt som helst. Nu har jag i alla fall hittat det där speciella humöret som krävs för att man skall våga släppa taget om sina ägodelar.
Grannfrun gick förbi på väg till källaren, jag berättade vad som pågick. Nyfiken stegade hon in, och blev omedelbart förälskad i fåtöljen jag just tänkt bli kvitt. Och så simsalabim hade den bytt ägare, till allas belåtenhet. (Även ensamma damen två trappor ned som fick överta en stol av mina grannar ..)

PS
Belöningen är känslan av befrielse att äga mindre.