Det går bra att prata vitt och brett om hela världens problem, så länge man har sitt på det torra.
Den tolfte januari förlorade vi vår älskade svärson. Och världen utanför blev ointressant.
Känslan av overklighet och saknad har inte släppt. Men vi kämpar tappert. Påminda om att närhet betyder mest. Tack Gaby, för all vilkorslös kärlek du gav. Du kommer alltid att finnas med oss.
På fredag åker jag till Nepal för att cykla. Jag gläds förstås, men tyngs av ansvaret att vara rädd om mig. Vi behöver varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
...
Have a good journey, Eric. Thinking of you. Bon courage, to you and your loved ones. Gunther from NYC.
" Det finns något starkare än döden, det är närvaron av de frånvarande, i minnet hos de levande"
En bedårande liten fjäril ensam i denna grymma värld.
En fjäril så ömtålig, men målmedveten i sin långa färd.
Den sprider sin skönhet med varje vingslag.
Så otroligt stark & så väldigt svag.
Den stormande vinden vill få den ur kurs.
Men inget stoppar denne, inte ens en regndusch.
Den flyger längre, högre, bättre,
än något annat.
Och nu har den lyckats.
Världen har stannat.
/ Realist
Lider med dig, Eric. Mm, att vara rädd om sig är ett ansvar som inte bara angår en själv... Hoppas att du får en fin tid i Nepal.
AK
Skicka en kommentar