Huvudbry

Det är mycket materialsnack bland deltagarna, det hör till, och det brukar jag slå dövörat till. Men nu har de lyckats sätta griller i huvudet på mig. Alla är överens om att man inte klarar sig utan fjädring på åtminstone framgaffeln, jag är den enda som inte har det. Inte här vill säga, det står en dämpad cykel hemma i cykelförrådet på Folkungagatan, men det hjälper inte mycket...

Utmaning

Försöker lära mig av erfarenheten, sa gott det går. En sådan är att man skall vara på sin vakt när allting går som förväntat. Så nu vaktar jag mina prylar, tänker efter en gång till, och håller extra hårt i styret.
YAK - ATTACK är ett cykellopp i Nepal, 12 dagar långt. Idag fick jag en liten hint om vad som väntar oss. Brant, stenigt, och bedövande vackert.
De andra deltagrna verkar ohyggligt starka. Den stora utamningen blir att göra min egen resa, utan jämförelse. Vad kan vara mer mer utmanande ?

Hemtamt

 Katmandu, Nepal. Markligt hur latt det gar att finna sig tillratta ibland, pa vissa platser, i vissa sammanhang. Som om det inte vore forsta gangen, utan bara hemtamt. Det doftar Afrika, men ar lattare med kontakten, man behover inte varja sig. Trafiken ar overkligt hektisk, men koncentrerad, mitt i kaoset kanns det tryggt. Glad att jag har vana.
Har provat cykeln i bergen ovanfor stan, den rullar som den ska.
Att sitta pa fik i ett land man aldrig tidigare varit, jag alskar det .

Saknad

Det går bra att prata vitt och brett om hela världens problem, så länge man har sitt på det torra.
Den tolfte januari förlorade vi vår älskade svärson. Och världen utanför blev ointressant.
Känslan av overklighet och saknad har inte släppt. Men vi kämpar tappert. Påminda om att närhet betyder mest. Tack Gaby, för all vilkorslös kärlek du gav. Du kommer alltid att finnas med oss.

På fredag åker jag till Nepal för att cykla. Jag gläds förstås, men tyngs av ansvaret att vara rädd om mig. Vi behöver varandra.