Tro, hopp och kärlek

                         Julen är mycket mat och många paket. För oss.
                         Till slut hamnar alla snöflingor på rätt plats ? Hoppas det.
                         GOD JUL !

Vår känsla för rättvisa

Får väl nästan be om ursäkt för alla P1- inspirerade inlägg det här dygnet ..
Men kan inte motstå att rekommendera dagens " Kropp och själ " - "Sinne för rättvisa ".
Hur man än vänder och vrider på det - vi har ett djupt nedlagd behov av att dela lika.
Och omvänt, när vi inte gör det så handlar vi emot vår innersta vilja ?
Intressant synpunkt i slutet av programmet, att när den som har det sämre ställt delar med sig till den som har det bättre, då mår båda sämre. Kan de blir mer övertygande ?

Hur skall man sen förklara att vi obekymrat kan promenera förbi tiggaren med fullproppade kassar ?

Jekyll och Hyde ?

Lyssnar på delar av lördagsintervjun med Fredrik Reinfeldt. Tomas Ramberg är inte att leka med, men att FR skulle bli svarslös finns inte på kartan, svaren kommer som rinnande vatten. Det blir en tävlan i att vara snabb och påläst, och självklart slutar matchen oavgjort.
Men var finns känslan, var finns värderingarna, var finns det mänskliga i all sifferexercis ?

Kan LYSSNA hur många gånger som helst på det HÄR klippet från moderaternas partistämma. Är det ett påhitt av en duktig imitatör ? Nej, knappast. En flirt med miljöpartiet ? Ja, det kan det vara.
Men det skulle också kunna vara vad Fredrik Reinfeldt innerst inne tänker.

All erfarenhet, och mycket vetenskap, säger att en och samma människa kan vara höjden av godhet och höjden av ondska. Och alla vet att vi som människor har ett oändligt socialt behov, dvs ett behov av att att anpassa oss till gruppen och att bli bekräftade. Därför är det fullt möjligt att Fredrik Reinfeldt fortsätter att köra sin (meningslösa) sifferexercis och samtidigt inser att det han strider för är kvalificerat vansinne.
Den dag "vi" är tillräckligt många som slutar att springa i konkurrens - och jämförelsehjulet kommer FR med glädje att upprepa vad han sa på stämman ?

C på nytt ? (2)

Centerns förslag om fri invandring kan, som allting annat, uppfattas på olika sätt.
Här är tvenne tolkningar, av två som brukar tolka lika :
Fria Tidningen
Birger Schlaug

Är det förslaget, avsikten eller avsändaren som skall bedömmas ??

Den gångna veckan har vi brottats med kulturkrockar på jobbet. Ett paradis för den främlingsfientlige, en utmaning för multi-kultin.
Är man sjuk och rädd ställs allting på sin spets.
Nöjd med min övertygelse, och den här gången även med insatsen.

Möjliga samtal

I ett ofantligt brus av möjligheter är det ofta slumpen som avgör vad man hör och ser.
Istället för att läsa tidningen slog jag på P1. Och hamnade mitt i ett "möjligt samtal ", mellan Simone de Beauvoir och en tänkt väninna. Tio minuter radiopjäs, som ringar in ett sekel av uppror.
Författare Nina Björk.
Tack slumpen !

                                                 
                                                    Möjliga samtal - kl 08.50

Att välja

Man väljer själv hur man skall reagera ? Över samma sak kan jag bli antingen förbannad, upprörd, full i skratt eller ledsen.

I adventspresent fick jag en kalender med trisslotter. Det är spännande varje morgon. Och på något märkligt sätt är jag nära att vinna hela tiden.
Så är det förstås inte, utan triss-makarna får det att se ut så. Varje lott innehåller ett flertal "två-av-samma", väldigt ofta är det högsta vinsten 100.000. Men den delas bara ut 6 gånger, av totalt 1.636 986 vinster. Och ändå får jag intryck av det är nära, hela tiden.

Den här gången väljer jag att bli full i skratt.
Men för det mesta väljer jag att bli upprörd och förbannad, över all världens lurendrejerier.

Midvinter

Midvinternatt. Nu blir det inte mörkare, utan bara ljusare.
Mörka stunder, ljusare tider - orden är onekligen värdeladdade.
Vi behöver ljuset för att må bra, ingen tycks mena att mörkret främjar hälsan.
Vi kan uppskatta ensamhet, stillhet, och lugn och ro. Men inte mörker.
Håll i alla fall med om att midvinternatten kan vara hisnande vacker.
BILD: Cykelväg på Ingarö.

C på nytt ?

Centerpartiet snickrar på ett nytt partiprogram. Bl.a förordas fri invandring (sic).
Alla har ställt sig oförstående.

Om en idé inte verkar bisarr till att börja med,
så är den ingenting att hoppas på.
Niels Bohr

Kanske dags att plocka ner Centerpartiets Valpraktika (1994) från hyllan ?
I den kan man bl.a läsa Anekdot för sänkande av arbetsmoralen.

Små bekymmer

Krockade med bilen vid Sickla stormarknad i helgen. Mycket känslor, en del att fundera över, och goda möjligheter att tillämpa sina rättesnören ?

Det var ont om platser i julruschen, och istället för att cirkulera runt  ställde jag upp mig och inväntade att någon skulle lämna sin plats. Efter fem minuter kom tillfället. En annan parkeringssökande bil passerar då det utkörande fordonet och stannar. Jag rullar framåt och börjar svänga in mot den tomma rutan, samtidigt börjar den andra aspiranten att backa in mot samma plats. - Nej du, den här platsen är min ! Jag stannar när jag märker att han inte slutar backa, och börjar tuta. Men han fortsätter, och min vänstra främre flygel skrapar i hans vänstra sida.
Polisen avböjde per telefon att delta i vår förhandling. Om jag kört in i honom eller om han backat in i mig lyckades vi  inte bli överens om. Den nöten får försäkringsbolagen knäcka.

Glad att jag behöll lugnet. Skall inte överdriva, men det kändes faktiskt som om de dagliga funderingarna på världens orättvisor hjälpte mig att hålla distansen. Naturligtvis kommer jag att lägga fram min uppfattning, men knappast gräma mig om den här motståndaren är flinkare än jag på att blidka domarna. Man skall ju välja sina strider ..

Var god dröj kvar ..

Har varit utan mobiltelefon en vecka. Ingen abstinens, ingen saknad, snarare befrielse. Men inte så uppskattat av andra.
Nu är jag på banan igen.

Att gå sin egen väg utan att hamna utanför - inte så lätt.

Förlorare

Igår såg jag två dokumenetärer utifrån. Den ena om matsvinnet, den andra om Lance Armstrong. Båda var tänkvärda och sorgliga. Och kanske kan man säga att båda handlade om skygglappar.
Lance Armstrong var besatt av att vinna Tour de France, i den rika västvärlden är vi besatta av vår materiella standard. Den som är besatt skyr inga medel, och glömmer världen utanför. För Armstrong blev det självklart att droga sig, västvärlden ratar krokiga morötter och bananer med små skönhetsfläckar, allt för perfektionen. Målen helgar medlen.
Det var märkligt att höra Armstrong, hur han kunde ljuga så obesvärat, och med sådan övertygelse. Detsamma kanske gäller oss som slänger en tredjedel av maten, samtidigt som en miljard människor går hungriga. Skygglapparna fungerar.

Men i slutändan är alla förlorare ?

Fuskaren
Slöseriet
Goodbye Lance

Ge inte upp ?

Den gamla mountainbiken, igen ..
På väg till bio i går kväll ville bakhjulet inte riktigt snurra fritt. Det var väl snön som kilade in sig ? Väl framme blev jag varse att hela bakpartiet var löst. Idag kunde jag konstatera att ramen var helt av på tre ställen. Min kompis smeden, granne med Wasavarvet, skakade på huvudet.
Med tanke på hur kär hon är mig så känns det öförlåtligt att jag inte inte kom iväg i höstas. Nu skall det mycket till ..
Tveklöst uppför jag mig av och till som strutsen. Men det kanske man kan säga om hela mänskligheten ?

Blomman i fönstret har jag i alla fall tagit väl hand om.
Och "Hildur" mår prima.

Kärlek

                                              Väl värd alla utmärkelser !

Easy ?

                                  I have been to Kebera, Nairobi.
                                  Impressed by their enthusiasm,
                                  in middle of the poverty.
                                  But is it really this easy ?

Julsaga

                       Den HÄR sagan kan man läsa många gånger.

Ensam på vintern

                                         Känner mig större på vintern
                                         Det är jag rätt ensam om

Larmet går

                                                        Исправить звук!

Rövspark

Onkel O brukar hävda att det ofta behövs en "rövspark" för att man skall göra det man bör. Att vi inte kommer till skott kan ha olika anledningar, men det ska man inte fördjupa sig i. Utan istället tacksamt låta sig sparkas över kanten.
Igår såg jag ytterligare en dokumentär  om vår vedervärdiga kötthantering (Älskade kött). En spark som borde få vem som helst att  ändra livsstil, och bli vegetarian ? Eller åtminstone en medveten köttätare. För miljön. För klimatet. För djuren. För hälsan. För hedern.
Den livfulle, fransktalande bonden, som guidar oss genom vansinnet, är kunnig, arg och förtvivlad, och ändå hoppingivande . Dame Jane Godall, som vigt sitt liv åt shimpanser, bidrar med det djupaste allvaret och bestörtningen. Åtskilliga, bl.a från Afrika, försöker förtvivlat förklara det orimliga med industriell djurhantering, och värdet av att leva i symbios med djuren.

Tagen gick ner i garaget, satte mig i bilen, åkte till landet, skottade mig fram till det kalla sommarhuset, rökte en pipa, backade ut genom drivorna, körde ner i ett dike, satt ohjälpligt fast, grannarna sov, kröp ner i en sovsäck, märkligt obekymrad. På morgonen fick jag hjälp av snälla människor, anlände till jobbet två timmar sen, efter ännu ett missöde som jag inte vill vara utan.
Nästa dikeskörning  blir en "rövspark" ?

Att stå emot

Riktiga kockar brukar ha en uppsättning knivar för olika ändamål, alltid nyslipade.
Jag har också några olika knivar, men har kommit fram till att den stora tandade brödkniven, som aldrig behöver slipas, klarar det mesta. Men så är jag heller ingen riktig kock.
En gång besökte jag  professor Maruyama i Tokyo, Japans mest beryktade magcancerkirurg. Hans yngre adepter dissekerade med hjälp av diatermi och ultracision och andra nymodigheter, men själv höll han fast vid saxen. En gigantisk sax, säkert 30 cm, med vilken han kunde frilägga minsta struktur. Det var en fröjd att skåda.
Det går rätt bra med gamla telefoner, kameror, cyklar och skidor också. Men det gäller att stå emot.

Mer moralism

Framför Akademibokhandeln vid Sergels torg ligger ett berg av säckar med vinterkläder som stockholmarna skänkt under dagen. Helt fantastiskt !
Tanken slog mig, vad gör mina tröjor för skillnad, kan jag inte lika gärna behålla dom ?
Väldigt snabbt (skönt ..) blev svaret nej. Det är väl precis den frestelsen/den ursäkten - att mitt bidrag är för litet för att betyda något - som det gäller att motstå/ta kol på.
I kväll ska kläderna transporteras till lagret i Bromma, gås igenom och sorteras, och sedan tillbaks till samma plats för att delas ut i morgon kväll… Ringer, utan framgång, några samtal och vädjar till Kulturhuset att upplåta något utrymme för kort förvaring och sortering. Det kan vi inte ta på oss. 
En annan gång kanske ? När det blivit riktigt inne att ställa upp på varandra ?

Till var och en ..

Ombuden på klimatkonferensen är utskickade för att i första hand bevaka det egna landets intressen, snarare än jordens framtida klimat. Statsministerns dom vid hemkomsten betyder mer än den som kommer att fällas av kommande generationer.
Samma tanke återkommer ständigt. Det är VI själva som måste ta ansvar, och hjälpa de stackars (?) politikerna att våga mer.
Om JAG tycker det är fel och orättvist att VI som belastar klimatet mest också är DE som kommer lindrigast undan så är det MIN skyldighet att ändra MITT beteende. Även om det svider.

Med anledning av den kalla vintern har Soppkök Stockholm idag en insamling av varma kläder på Sergels torg.
Går in garderoben och vittjar mitt överflöd. Och drabbas direkt av problemets kärna. Att offra sig. Jag tycker om alla mina tröjor, några har t.o.m sin speciella historia. Detta skall vägas mot att andra kan tvingas att tillbringa iskalla nätter utan tak och värme.
Lägger ner min favoritflies och en kär tröja med luva i ryggsäcken och cyklar ner till plattan.
En droppe i havet, men någonstans måste vägen från ord till handling börja.
Till var och en efter behov, från var och en efter förmåga ?

Vinteröde (4)

I natt kröp termometern ytterligare några grader ner, och isen i Hammarby sjö breder ut sig.
I morse hade isen lagt sig i nästan hela viken, och vi kunde konstatera att mälarungdomarna var ute i sista sekund. Idag hade de ohjälpligt suttit fast i isen.

Nästan oundvikligt att inte dra paralleller…
Läser i DN att klimatansvariga politker fortsätter att skjuta problemet framför sig. Kyotoavtalet, som knappast räcker för att få oss på en hållbar kurs, förlängs till 2020. Och alla håller tummarna att vi då inte sitter "ohjälpligt fast", utan fortfarande kan ta oss ut på fritt vatten.

Vinteröde (3)

Igår förmiddag spände vi på skidorna för att ta en tur i det sagolika vintervädret.

Döm om vår glädje och förvåning, när vi såg att den övergivna segelbåten var befolkad. De bägge ungdomarna hade återvänt och skottat av snön från däck och sittbrunn, och skulle fullborda höstseglatsen in i Mälaren. Grannen kunde senare berätta att de satt segel ,motorn startade väl inte, med sikte mot Skanstull. Det måste ha varit en mycket speciell seglats.

Vinteröde (2)

Vi har blivit allt mer bekymrade över segelbåten som ligger kvar i Hammarby sjö.
- Är det inte dags att ringa polisen, eller fritidsförvaltningen ?
- Ja, men det har säkert någon annan som redan gjort.
- Ja, troligen ..
- Eller också tänker alla som vi, att någon annan ..
- Ungefär som en massa andra frågor, någon annan får ta första steget ?
- Ja precis. På måndag ringer vi !
- Ja, det gör vi !

Du är min man

                                                 Du måste tro på mig ..

Dublett

Så spelade tillfälligheterna ett spratt igen.

Läser varje dag några sidor ur Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar .. Vill inte att den skall ta slut för fort, vill så gärna vistas i den där totala samsynen så länge det går. Sen tar frustrationen vid..

Medan jag satt där med boken igår eftermiddag så trillade det ner ett paket från brevinkastet i  hallen. I det tjocka kuvertet låg uppenbarligen en bok, inte hade jag väl beställt något ?
Döm om min förvåning när jag ser att det är ännu ett exemplar av Nina Björk. Inuti låg en vänlig hälsning från storkusinen, som hoppades på snart återseende. Boken hade han köpt enkom till mig på mässan i september, med hälsningar från författarinnan själv.
Jag blev rörd, nästan lite tårögd.

Vissa människor skall man inte tappa kontakten med.

Saknad

Killarna på Shell-macken och killarna på Björknäs Varf påminner om varandra.

För några månader sedan fattades beslut om ny Skurubro, som med stor sannolikhet kommer att gå där varvet nu ligger. Jag trodde Kjelle och Hasse skulle vara otröstliga. Men dom gick i samma lunk, drack kaffe klockan tre, och såg inte särskilt ledsna ut över att deras livsverk kanske skulle jämnas med marken.
I helgen fick jag veta att Shell tänker inrätta en obemannad tankstation nedanför mig på Folkungagatan. Ett cyniskt och omänskligt beslut kan jag tycka. Macken, en av de sista med betjäning (dvs man får hjälp att tanka m.m) har drivits sedan 1962 av samma familj. Idag trodde jag att Owe, Peter och Anders skulle var otröstliga. Men dom var lika glada och hjälpsamma som vanligt, övertygade om att livet  går vidare.

Är det bara jag som biter mig fast, och har svårt att skiljas ?

Vi i femman

Naturligtvis är det glädjande när kritiken kommer "inifrån". Och naturligtvis är det Andreas Cervenka som levererar, igen. Med ännu en sågning av ett vansinnigt ekonomiskt system. I Svenska Dagbladet !
HÄR
Hur svårt kan det vara ? Cervenka föreslår att vi skickar femte-klassare till nästa klimatmöte. Säkert en bra idé. För vad som saknas är inte mer kunskap, djupsinnighet och list, utan just barnets ofördärvade klarsyn. Typ kejsarens nya kläder ..

Vinteröde

För några veckor sedan klev ett yngre par i land från den här segelbåten. Sen har vi inte sett dom, båten är lämnad åt sitt vinteröde.
Undrar vad som hänt. Någon som vet ?

4 grader som ändrar allt

Är på Konsum för att växla in femhundra kronor i kontanter. I kön til kassan ser jag SvD:s förstasida - Fyra grader som ändrar allt. Någonting får mig att köpa ett lösnummer. Kanske får jag svar på frågan som hela tiden gnager : varför har vi så svårt för att ta klimathotet på allvar ? Eller omvänt, hur lyckas vi bagatellisera ?

I artikeln presenteras en jämförelse. Nämligen, om medeltemperaturen istället för att höjas skulle sänkas med fyra grader, då skulle vi få en ny istid ! Plötsligt blir det uppenbarat, att det som spontant uppfattas som små obetydliga temperaturskillnader, i jämförelse med årstidsskillnader på upp emot 50 grader, i själva verket kan vara avgörande, och förödande.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, avslutar:
Starten på vår civilisations enorma framsteg kom, menar han, när vi började bruka jorden. Under istiden hade vi inte samma möjligheter. Det har vi inte heller i en fyra grader varmare värld.
- Stora delar av vår förmåga att försörja oss kan kollapsa. Planeten bryr sig inte om mänskligheten som art klarar sig. Frågan blir hur många som överlever.

Hur länge till kan jag leva mitt västerländska liv, med en konsumtion som vida överskrider vad jorden tål, utan att skämmas ihjäl ?
Att skylla på politikerna duger inte.