På Arlanda Express hälsas man alltid välkommen ombord - på svenska och på swenglish. Efter about twenty minutes, när tåget passerar Bonnierskrapan är det dags för t.ex Krister Henriksson att i högtalarna ta farväl och hälsa välkommen åter till huvudstaden, the city of Stockholm. Nu senast, efter en vecka i det orientaliska land som så gärna vill komma in i den europeiska gemenskapen, var det ingen mindre än min livslånga idol Björn Borg som wished us wellcome. Inget ont om något av detta. Men när den insmickrande, inspelade speakerrösten annonserar att orsaken till den tillfälligt sänkta farten är ett framförvarande tåg - då känns det inte riktigt bra längre. (Den väna, förprogrammerade rösten lovar dessutomt att det inte skall innebära någon försenad ankomst!) Lokföraren, om det finns någon, har alltså tryckt på en knapp som utlöser en insmickrande, inspelad ursäkt att jag viktiga kund (som valt bort Arlanda taxi och Arlandabussen) inte skall misströsta. Eller ursäkten kanske rentav levereras automatiskt när farten sänks med x antal kilometer i timmen, vem vet ?
Hoppas (till Gud?) att Turkiet, som vi just besökt, kan fortsätta med sitt resurskrävande slöseri av medmänsklighet. Även om de blir insläppta i gemenskapen där arbetskraft i första hand betraktas som en kostnad. Som kanske kan bytas ut mot en högtalare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar