Spegelblankt

Var sak har sin tid brukar det heta. Det kan man säga för att trösta sig, t.ex när det blir uppenbarat att jag inte längre klarar av det jag utan svårighet klarade av för några år sedan. Eller när man märker att man inte hinner med det som förväntas av en. Nämligen att göra allt på en gång. Och helst samtidigt som alla andra. Det är just det där sista jag fastnat på - samtidigt som alla andra.
Klockan 17,28 väller det in hemvändande tvärbanefolk på Konsum i sjöstan. För att handla två liter mjölk och tvättsåpa. Alla på en gång, samtidigt. Klockan 12.28 är det nästan tomt på Konsum men då trängs troligen tvärbanefolket istället på någon lunchrestaurant i stan. Alla på en gång och samtidigt. En fräck tanke, om man inte gillar det här stressiga flockbeteende, är att inte göra var sak på sin tid. Man handlar, i lugn och ro klockan 12.28 och beställer in dagens lunch klockan 17.28. Typ.
Men då får man,bildligt talat, "kliva av tåget". Och det är inte så lätt.
Igår var det, tack vara växthuseffekten, en helt enastående vacker och varm aprildag. Med goda vänner, som blivit lyckliga ägare till en långsamgående motorbåt, åkte vi ut i skärgårn. Inte till den där skvalpiga, skräniga, algblomsklädda juliskärgården. Utan till en spegelblank, tyst och avklädd övärld. Till någonting jag trodde inte fanns längre. Det är då man känner sig som vinnare. Man har liksom lurat systemet. Flock-stress-alla på en gång-samtidigt-systemet. (Som egentligen har ett mycket finare namn...på K...).
Slutsatsen är,trots alla tänkbara invändingar om asocialt beteende, alldeles självklar. Var sak har sin tid - och det ska man försöka strunta i.