Skitdrömmar

Just nu rasar en välkommen debatt i media. Den kallas för "väskdebatten" och handlar om lyxkonsumtion. Men egentligen handlar den om all slags konsumtion. Svenska Dagbladet interrvjuade i söndags danska konsumtionskritiska Gitte Jörgenssen, som i höst kommer ut med boken Simple living." Danska socialforskningsinstitutet kom nyligen fram till " att den ökade känslan av stress är skapad av vår matriella rikedom". Det har jag också kommit fram till, alldeles på egen hand.
Man kan också uttrycka sig som Nina Björk gjorde i DN söndagen den 25 mars.

"Vi har inte råd med att vi går omkring och är matriellt nöjda .Ty ingen konsumtion av de onödigheter som Överideologin fått oss att begära leder till ingen tillväxt, som leder till ingen glädje på börsen, som leder till ingen pension som leder till DÅLIGT FÖR SVERIGE. Vi har byggt ett samhälle där vi måste vara missnöjda med gamla köksbord och ärvda kusinkläder till barnen. Vi har byggt ett samhälle där vi måste drömma om isskåp och dressingrooms. Vi har byggt ett samhälle av skitdrömmar. Jorden har redan insett det. Den reagerar med värme. Hur vi reagerar på den värmen avgör framtiden. Det låter stort och dramatiskt. För att det är stort och dramatiskt".

Väskdebatter passar, förstås, som hand i handske för den som återvänt från den fattiga kontinenten med den glada uppsynen. Och så kommer jag osökt att tänka på TV-programmet Planeten och den stilige auktionsmäklaren från London som frivilligt bosatt sig i ett tält. Och trivdes förträffligt med det. Och sen kommer jag lika osökt att tänka på alla underbara åsnekärror jag sett i Afrika.
Och sen kommer tvivlet. Jag är förstås en naiv och priviligierad västerlänning som har råd med lite lagom klädsam avhållsamhet? Eller ?

Spegelblankt

Var sak har sin tid brukar det heta. Det kan man säga för att trösta sig, t.ex när det blir uppenbarat att jag inte längre klarar av det jag utan svårighet klarade av för några år sedan. Eller när man märker att man inte hinner med det som förväntas av en. Nämligen att göra allt på en gång. Och helst samtidigt som alla andra. Det är just det där sista jag fastnat på - samtidigt som alla andra.
Klockan 17,28 väller det in hemvändande tvärbanefolk på Konsum i sjöstan. För att handla två liter mjölk och tvättsåpa. Alla på en gång, samtidigt. Klockan 12.28 är det nästan tomt på Konsum men då trängs troligen tvärbanefolket istället på någon lunchrestaurant i stan. Alla på en gång och samtidigt. En fräck tanke, om man inte gillar det här stressiga flockbeteende, är att inte göra var sak på sin tid. Man handlar, i lugn och ro klockan 12.28 och beställer in dagens lunch klockan 17.28. Typ.
Men då får man,bildligt talat, "kliva av tåget". Och det är inte så lätt.
Igår var det, tack vara växthuseffekten, en helt enastående vacker och varm aprildag. Med goda vänner, som blivit lyckliga ägare till en långsamgående motorbåt, åkte vi ut i skärgårn. Inte till den där skvalpiga, skräniga, algblomsklädda juliskärgården. Utan till en spegelblank, tyst och avklädd övärld. Till någonting jag trodde inte fanns längre. Det är då man känner sig som vinnare. Man har liksom lurat systemet. Flock-stress-alla på en gång-samtidigt-systemet. (Som egentligen har ett mycket finare namn...på K...).
Slutsatsen är,trots alla tänkbara invändingar om asocialt beteende, alldeles självklar. Var sak har sin tid - och det ska man försöka strunta i.

Rehabilitering

Nog var jag lite skraj att han skulle komma smygandes bakifrån, Herr Ågren. Och viska envetet -"Du gjorde fel som åkte hem, din lilla ynkrygg".Men icke. Idel vänliga och förstående röster når mitt öra. Och det känns ju bra. Tur var det nog , för den delen, att jag inte blev kvar längre. Det är ju inte bara kroppen som som skall återhämta sig utan huvet skall återanpassas också. Till en värld där väldigt,väldigt många är väldigt,väldigt självupptagna. Eller, om man så vill, där väldigt många ser väldigt olyckliga ut. Trots att vi har det så bra - som det brukar heta. Ewa tycker jag är naiv och glömsk. - Vet du till exempel hur de behandlar kvinnor i ditt älskade Afrika? - Har du hört talas om kvinnlig könsstympning? - Jo..nej,det vet jag inte så mycket om..men dom ser glada ut i alla fall......En sak är jag i alla fall helt säker på.TV-tittande är inte något grundläggande mänskligt behov.Två månader utan reklam, påannonser, trailers, flashiga intron och falsettreportrar är en lisa för själen. Så det så!  Däremot kunde jag inte låta bli att snegla när uppvärmningsambassadören Al Gore och sveriges stolthet Henrik Larsson gästade Stina Dabrowski. Al Gore har gått charmkurs. Dock inte den svenska upplagan misstänker jag för han var snubblande nära att kalla Stina för typ "lilla gumman". Ytlig, småcharmig underhållning om vår hotande undergång. Sorry Stina - nej tack! Sen kom något emellan - som det så lätt gör norr om Sahara.Så jag missade Henke, som var inbjuden för att berätta hur det går till när man väljer familjen framför karriären. Vet inte om jag missade något…
Till Henrik Larsson har jag annars numera ett speciellt, närmast respektfullt, förhållande;
Ensam svensk man på cykel kommer till en liten by i Afrika. Med aluminiumram, kolfibergaffel, gortexkläder, camelbag på ryggen och energybars runt midjan. Närmast att likna vid ett besök från en annan planet. Men sekundsnabbt krymper världen ihop. Och den vite mannen står plötsligt på samma fläck som de svarta barnen. När det blir uppenbarat att han kommer från samma land som -just det -Henrik Larsson.Och så är det i varenda afrikansk by.Så det så!