Idag gästades kliniken av Richard Cook, äntligen.
Jag njöt i fulla drag, men av eftersnacket förstod jag att kollegorna var skeptiska.
Cooks menar att vi har en våldsam övertro på vårdprogram, incident-rapporter och checklistor, som kostar massor av tid och pengar, samtidigt som det avskärmar oss från den komplexa verklighet där säkerhetsarbetet egentligen pågår, hela tiden, i det tysta.
Den som är frälst på kontroll låter sig inte blidkas så lätt. Jag har bett honom komma tillbaks.
Atlantångare vänder man inte på en femöring ..
Sen den vanliga eftertanken : Handlar min reaktion om mig ? Är det jag eller världen som är vrickad ?
Tidigare inlägg
10 kommentarer:
Dä ä inte Du som inte känner igen mig.
Dä ä jag jag som är lite vrickad. Se nedan.
Klotets problem i Kina
Vi kommer inte att gå en glad framtid till mötes om vi inte, de flesta av oss, ser Jorden som en helhet, eller som vårt hem på Jorden.
Det kan innebära att oljeutvinning i Ryssland och
militära påtryckningar på Kinas Regering i kombination med Kommersiella Reklampåtryckningar på Kinas befolkning från USA samt befolkningens egen omedvetenhet gör att delar av Kina storknar i luftföroreningar.
Det kan vara så att människor är slavar under ett ekonomiskt system som stöds av kärnvapenmakter
och ännu inte vågar klippa sönder simhuden mellan
pekfingret och långfingret för att Visa det V-tecken som gör dem till Människor och Röster i Världen.
Känner du igen mig nu då ...
Jag kan igenkännas på Klotet!
Varför, antingen eller :-()-:
Roland,
Nej, det är naturligtvis fullt möjligt, att båda är vrickade. Men in det här fallet, där världen säger en sak och jag en annan så verkar frågan adekvat.
Du stör dig på att jag inte bommar igen dörren mot klimatskeptikerna, jag kan förstå det. Men jag lever i den där villfarelsen att man ska försöka sätta sig i den andres stol. Dels för att jag tror på det som en dygd, men också för att förstå hur man ska komma vidare.
Det är något oerhört märkligt att vi, som har rätt att tänka och tala fritt, som inte är utsatta för någon censur likt den som förekommer i diktaturer, som regelbundet informeras om hur FN;s klimatpanel bedömer situationen, ändå agerar som om allting vore frid och fröjd. Antingen beror det på att folk i allmänhet har gett upp, "det går ändå åt helvete". Eller också är tilltron till magiska lösningar ofantligt stor, i en tid där människors kunskaper om teknik vida överglänser de i biologi. Eller, och det tror jag är närmast sanningen, man tror helt enkelt inte på det som sägs, så länge man inte ser det utanför den egna dörren.
Att diskutera hur man bär sig åt i diktaturer är kusligt. Eftersom det finns inslag i enväldet som lockar i en prekär situation.
Nu har Kina (Klotet) bestämt sig för att ta miljöhoten på allvar. Och då kan man till skillnad från i de s.k demokratierna räkna med att något händer. Att enskilda människor inte har så mycket att säga till om kanske är ett pris man får betala ??
Roland, jag framhärdar i tron att vi är ofantligt överens. Både om mål och medel.
Eric
Jaha, och så är vi goda vänner igen! -:)
OO, ogillar jag inte heller!
Ditt inlägg skulle kunna vara en
bra s tändare i Tidningar, Radio och TV!
Roland
Du behöver inte tycka om oss. Vi har valt att vara offentliga genom bloggandet, och då får man ta att inte alla gillar det man skriver.
Tror dock att vi båda skulle läsa din blogg med spänning :)
Men jag lever i den där villfarelsen att man ska försöka
sätta sig i den andres stol. Dels för att jag tror på det
som en dygd, men också för att förstå hur man ska komma vidare.
Den frågan har jag tänkt åtskilligt på och jag tror att
den kan lösas ... men inte sittandes på något universitet
eller via skendemokrati och okunskap och omedvetenhet.
(Kapten Konkurs som består av oss alla, kan komma vidare)
Om detta liknar ett Zent eller Kristet eller Marxistiskt budskap,
så har jag nästan inget ansvar för vad ni fantiserar ihop!
Onkel Olof
OO, Ogillar jag inte heller!
Dyslektiker?
Jag ville inte rakt ut tala om att
jag gillar Dig :)
Hur skulle det ha sett ut?
Tack!
Jag står korrigerad :)
Tack Roland!
Skicka en kommentar