Att avstå

Nyttigt att träna sig på förluster, i betydelsen tvingas avstå. Även små obetydliga förluster ger en tankeställare.
Var på landet med mina föräldrar. Isande kallt och klarblå himmel, tog rätt många (säkert vackra) bilder, som jag i ett svagt ögonblick (TV:n på ..) lyckades radera.
Först : Jävlar !
Sen : Kanske går att hitta ? Nej !
Sen : OK
Sen : Kanske inte hela världen ? Nej !
Sen : Det finns värre saker.

Det där händer hela tiden, och är rätt okomplicerat.
Utmaningen är att frivilligt avstå, när man inte är tvingad.
Att avstå från att handla trots att man har råd.
Att avstå från att resa ohållbart trots att det är möjligt, och billigt.
Att avstå från att äta fel trots att det finns snabbmat runt hörnet.
Att avstå från att dricka med flaskan på bordet.

Tror inte man kommer undan belönings - motivationsfaktorn.
Dvs, för att lyckas måste, i det långa loppet - på det hela taget, belöningen vara högre när man avstår än när man ger efter.

Men belöning och motivation är inte statiskt. Framförallt påverkas det av andra.
Om alla andra .. så gör jag också. Om ingen annan .. varför just jag ?

Förnöjsamhet som högsta dygd ?