Träning i medkänsla ?

Afar april 2011. Stympade ? Sannolikt.

Har svårt att släppa avrättningen av Nils Horner.
Skulle önska att all orätt tog samma plats, gjorde samma intryck. Att graden av orätt var avgörande, inte geografiska, kulturella eller personliga "avstånd".
Så är det inte, och det är förstås mänskligt. Men man kan väl träna sig, det går ju att förbättra sig i rättstavning, främmande språk och cykling i branta backar, varför inte i medkänsla ?

Hur gör man ? Man närmar sig, istället för att rygga tillbaka ? Man försöker omvandla siffror och statistik till människor av kött och blod, en förutsättning för medkänsla ? Om naturliga/spontana förutsättningar för att kunna relatera saknas så låter man sig inte nöjas  ?

Läser ett längre reportage i ETC om kvinnlig könsstympning i Afar-regionen i norra Etiopien. 7 av 20 distrikt har nu tagit avstånd från denna vedervärdiga sed, 15.000 unga kvinnor har tack vare det hittills undsluppit ett liv som stympad, fler distrikt tar efter. Jag läser varje rad, tittar fram och tillbaks på bilderna, tar fram min Etiopienkarta för att se var platserna ligger. Varför denna iver ? - Jo, för att jag varit där, flickorna på bilderna liknar väldigt mycket de vi träffade för några år sedan. Kort sagt, samma reportage från en annan plats hade inte väckt samma känslor. Det känns inte försvarbart.

Svårt.