Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på Ersta sjukhus i Stockholm

fredag, april 05, 2019

Let's dance




Let's dance är en tävling i dans. Men inte en tävling i vem som är bäst i dans. Utan en tävling i vem som är bäst på att låtsas vara bäst i dans. Och då är Tomas Ravelli oslagbar. Ingen kan som Ravelli exploatera och rida på en enstaka bedrift för evigheter sen, spelar ingen roll hur illa han för sig på dansbanan.

Meritokrati betyder att man belönas efter förtjänst, Let´s Dance är raka motsatsen.

Charmigt ?

Nej.

söndag, mars 31, 2019

En gång för alla




Bläcket hann inte mer än torka på föregående inlägg, om min manliga vilsenhet i spåren av metoo, förrän dokumentären om Josefin Nilsson visades. Jag såg den i datorn på jobbet när patienterna uteblev från mottagningen. Och historien upprepas, på flera plan. Alla visste, missförhållandena på Dramaten var kända, men ingenting gjordes. Och för min egen del. Inte förrän de efterföljande reaktionerna briserat reagerar jag med full kraft. Varför ? Trots att jag själv är befriad från att ta till våld, vare sig mot män eller kvinnor, så är jag också en del av den kollektiva likgiltighet och acceptans som fortfarande råder när män på olika sätt förgriper sig på kvinnor ? Det gör ont och känns skamligt, far till två döttrar, att behöva ställa frågan.

Vet inte om jag är fel ute, men var inte Benny Andersson och Hannes Holm anmärkningsvärt oberörda ? Obenägna att rannsaka sig själva och fråga sig vad de, som nära vänner till Josefin, kunde gjort för att hjälpa henne. Är de också en del av acceptansen ?

Nu lovar jag, en gång för alla, att aldrig någonsin titta ner eller titta bort, hur jobbigt det än blir, om jag själv blir vittne till trakasseri eller övergrepp.


PS
Hörde slutet på söndagsintervjun med Lasse Åberg. Programledaren Martin Wicklin hade inför intervjun sett alla Åbergs filmer och slagits av att de genomgående innehåller starka och självständiga kvinnor. Åberg sa ingenting. Wicklin upprepade sin tes. Åberg var tyst. Till slut fick han ur sig, ungefär. - Intressant det du säger, men det har inte varit någon strategi. Jag har inte försökt göra mig till för feminister. Det är så jag uppfattar världen. Jag har väl varit omgiven av starka kvinnor, som min mamma, min farmor och min fru.
Lasse Åberg hade varit en bra chef på Dramaten ?
Söndagsintervjun

PS
När jag googlar fram bilden på Josefin Nilsson så kommer omedelbart bilder upp på den skådespelare som nu alla större medier bestämt sig för att inte namnge. Rädda för att gå i Benny-Fredriksson-fällan ? Hyckleri, ängsligt, fegt ? Eller klokt och respektfullt ?





söndag, mars 17, 2019

Skönt




Ibland känns det skönt att förhäva sig, att kunna säga "vad var det jag sa". Allra skönast är att känna inombords att kompassen fungerar, att nålen inte fladdrar hit och dit mot någon tillfällig magnetisk företeelse, utan stadigt mot norr.
Anna, Greta och Jonna. Odell, Thunberg och Bornemark. I samma stund som de uppenbarade sig, när andra runt omkring mig fnyste och ryckte på axlarna, så klack det till. Modiga kvinnor som utmanar makten, hyckleriet, och (inte minst) meningslösheten. Så rätt ni har.

Ibland känns det inte lika skönt. Snarare skamligt. Det krävdes ett kvinnligt uppror för att jag till fullo skulle inse i vilken omfattning män förgriper sig på kvinnor. Och när stormen lagt sig fladdrar kompassnålen än hit än dit. På väg att klappa en kvinna på axeln hejdar jag mitt i rörelsen. Har Lena Andersson rätt när hon menar att rättssamhället kapitulerat, eller saknar hon inlevelse och förståelse för det andra än hon själv utsätts för ?

Ibland känns skönt att inte ställa för höga krav, att vara nöjd med att inte ge upp.





torsdag, februari 28, 2019

Önskan


Önskar att jag inte visste något om rymden.
Och allt om människans ursprung.

Det första gör mig rädd och kall.
Det andra bara trygg och varm.

onsdag, februari 27, 2019

Häpen



Nog har jag, kanske i takt med att testosteron-nivåerna sjunker och bekräftelsebehovet minskar, blivit bättre på att uppskatta det lilla. Det där som egentligen, i en tillväxtekonomi, inte borde räknas alls.
Grannen en trappa upp (utan hiss) såg mig komma ut ur cykelförrådet häromdagen. Häpen. - Jasså, det finns ett cykelförråd, det visste jag inte. Av någon obegriplig anledning har jag 4 nycklar till det där förrådet, och grannarna inga, inte undra på att det är gott om plats.

Så nu har jag delat med mig, och fått lite uppskattning, som räcker en god stund.

Redan slut




Tiden går numera så fort att det kan vara över, alltihop, vilken sekund som helst. Var det inte förra veckan jag betalade räkningar, hur kan det redan ha gått en månad ? Ett år har jag bott I Hägersten, och jag som är precis nyinflyttad. Känner ingen sorg att arbetslivet snart är till ända, bara tagen på sängen att det gick så fort. Är det redan slut ?

måndag, februari 04, 2019

Meaning of life




I brist på egen kreativitet - för närvarande - kommer ytterligare ett citat här på bloggen.
En riktigt tolvtaggare, om ni frågar mig.

Take, as an image of good life, a jazz group. A jazz group which is improvising differs from a symphony-orchestra, since to a large extent each member is free to express herself as she likes. But she does so with a receptive sensitivity to self-expressive performances of the other musicians. The complex harmony they fashion comes not from playing from a collective score, but from the free musical expression of each member acting as the basis for the free expression of the others. As each player grows more musically eloquent, the others draw inspiration  from this and are spurred to greater heights. There is no conflict here between freedom and the ´good of the whole´, yet the image is the reverse of totalitarian. Though each performer contributes to ´the greater good of the whole´, she does so not by some grime-lipped self-sacrifice  but simply by expressing herself. There is self-realization, but only through a loss of self in the music as a whole. There is achievement, but it is not a question of self-aggrandizing success. Instead, the achievement - the music itself - acts as a medium of relationship among the performers. There is pleasure to be reaped from this artistry, and - since there is free fulfillment or realization  of powers - there is also happiness in the sense of flourishing. Because this flourishing is reciprocal, we can even speak, remotely and analogically, of a kind of love. One can do worse, surely, than propose such a situation as a meaning of life - both in the sense that is what makes life meaningful, and - more controversially - in the sense that when we act in this way, we realize our natures at their finest.

Terry Eagelton - The meaning of life. (2007)


fredag, februari 01, 2019

21 Lessons









l
Yuval Harari plockar isär och sätter ihop bättre än de flesta.
Här följer det jag fastnat mest för i 21 tankar i det 21:a århundradet. Det blev en hel del.
Har inte försökt att sammanfatta på egen hand, utan enbart citerat. Ibland blir det lite lösryckt, hoppas ändå det blir en begriplig helhet.
Mycket nöje.




DEL 1.
DEN TEKNOLOGISKA UTMANINGEN

Mänskligheten håller på att förlora tilltron till den liberala berättelse som dominerat världspolitiken under de senaste årtiondena, precis när föreningen av infotech och biotech ställer mänskligheten inför de största utmaningar den någonsin stått inför.


1. DESILLUSIONERING

Efter den globala finanskrisen har människor i världen blivit alltmer besvikna på den liberala berättelsen. Murar och brandväggar har åter kommit på modet. Motståndet mot invandring och handelsavtal växer. Till synes demokratiska regeringar urholkar rättsväsendets självständighet, inskränker pressfriheten och framställer allt motstånd som förräderi. Starka män i länder som Turkiet och Ryssland experimenterar med nya typer av illiberal demokrati och regelrätt diktatur. Idag skulle bara ett fåtal påstå att det kinesiska kommunistpartiet är på fel sida om historien.

Redan idag har datorerna gjort finanssystemet så komplicerat att bara ett fåtal människor kan förstå det.

Revolutionerna inom biotech och infotech drivs av tekniker, entrepenörer och forskare som knappast är medvetna om de politiska följderna av deras beslut och som definitivt inte företräder  några andra.

Men historien har inte tagit slut, och efter Franz Ferdinand-ögonblicket, Hitler-ögonblicket och Che Guevara-ögonblicket har vi nu Trump-ögonblicket. Men denna gång har den liberala berättelsen inte utmanats av en sammanhängande ideologisk motståndare som imperialism, fascism eller kommunism. Trump-ögonblicket är mycket mer nihilistiskt.
Medan alla stora rörelser under 1900- talet hade en vision för hela människosläktet - världsherravälde, revolution eller befrielse - erbjuder Donald Trump inget sådant.
Ryssland erbjuder ett alternativ till liberal demokrati, men den är ingen sammanhängande politisk ideologi. Den är snarare en politisk praktik där ett antal oligarker lagt det mesta av landets rikedom och makt under sig och sedan använder sin kontroll över medierna till att dölja sina förehavanden och cementera sitt välde. Demokrati bygger på Abraham Lincolns princip  "att man kan lura folket en tid men man kan inte lura hela folket hela tiden".

Liberalismen har inga uppenbara svar på de största problem vi står inför: ekologiskt sammanbrott och disruptiv teknologisk förändring. Liberalismen har traditionellt förlitat sig på ekonomisk tillväxt för att trolla fram en lösning på social och politiska konflikter. Liberalismen försonade proletariat och bourgeoisie, troende och ateister, infödda och invandrare och européer och asiater genom att lova alla en större kakbit. Det var möjligt så länge kakan ständigt växte. Men ekonomisk tillväxt kommer inte att lösa krisen för globala ekosystemet utan är tvärtom orsaken till den. Och ekonomisk tillväxt kommer inte att bemästra de disruptiva teknologiska förändringarna eftersom de grundar sig just på uppfinnandet av mer disruptiv teknik.

Den liberala berättelsen och frimarknadsliberalismens logik uppmuntrar människor att ha höga förväntningar. Under den senare delen av 1900talet kom varje generation - oavsett om den växte upp i Houston, Shanghai, Istanbul eller SaoPaulo -i åtnjutande av bättre utbildning, mer avancerad sjukvård och högre inkomst än föregående generation. På grund av en förening av disruptiv teknologisk förändring och ekologisk härdsmälta kommer den yngre generationen under följande årtionden därmed kanske att skatta sig lycklig om den inte får det sämre.

2. ARBETE

Under de allra senaste årtiondena har forskning inom områden som neurovetenskap  och beteendeekonomi gjort det möjligt för forskarna att hacka människor, och i synnerhet bättre förstå hur vi fattar beslut. Det har visat sig att våra val av allt från mat till partner inte härrör från någon mystisk fri vilja utan snarare från miljardtals neuroner som beräknar sannolikheter på bråkdelen av en sekund. Den mångomtalade mänskliga intuitionen är i själva verket "mönsterigenkänning". Bra bilförare, bankmän och advokater har inga intuitiva uppfattningar om trafik, investeringar och förhandlingar, utan genom att känna igen mönster urskiljer och undviker de vårdslösa fotgängare, olämpliga låntagare och oärliga skurkar. Det har också visat sig att de biokemiska algoritmerna i människohjärnor är långt ifrån perfekta. De bygger på tumregler, genvägar och föråldrade kretsar som är mer anpassade till den afrikanska savannen än storstadsdjungeln.

Särskilt kan artificiell intelligens bli bättre på sådant som kräver intuitiva uppfattningar  om andra människor. Många arbetsuppgifter - till exempel att köra bil på en gata som är full av fotgängare, låna pengar till främlingar eller förhandla fram en affärsuppgörelse - förutsätter en förmåga att bedöma andra människors känslor och önskningar korrekt. Kommer den där ungen att springa ut i gatan ? Har mannen i kostym för avsikt att ta mina pengar och försvinna ? Kommer denna advokat att verkställa sina hot eller bluffar han bara ? Så länge man trodde att dessa känslor och önskningar alstrades av en immateriell ande föreföll det vara självklart att datorer  aldrig skulle kunna ersätta mänskliga förare, bankmän och advokater. För hur skulle en dator kunna förstå den gudomligt skapade människosjälen ? Men om dessa känslor och önskningar i själva verket bara är biokemiska algoritmer finns det inget skäl till att datorer inte skulle kunna dechiffrera dessa algoritmer - och göra det bättre än någon Homo Sapiens.

Den artificiella intelligensen är inte bara redo att hacka människor och överträffa dem i det som hittills varit unikt mänskliga färdigheter. Den har också unika icke-mänskliga förmågor som gör skillnaden till en artskillnad och inte gradskillnad. Två särskilt viktiga icke-mänskliga förmågor som AI har är möjligheterna till sammankoppling och uppdatering.
Eftersom människor är individer är det svårt att koppla ihop och se till att alla är uppdaterade. Datorer  är däremot inte individer, och det är lätta att integrera  i flexibla nätverk. Det vi står  inför är allstå inte att miljontals enskild arbetare ska ersättas av miljontals enskilda robotar och robotar. Det är snarare så att enskilda människor kommer att ersättas av ett integrerat nätverk. När man reflekterar kring automatisering är det därför felaktigt att jämföra en enskild mänsklig bilförares förmågor med en självkörande bils eller en enskild läkares med en AI-läkares. Vi bör istället jämföra en samling mänskliga individers förmågor med en integrerat nätverks.

Det vore vansinnigt att blockera automatiseringen inom transport och sjukvård bara för att försvara arbetstillfällen. Det vi i första hand bör värna om är ju människorna, inte jobben. Överflödiga chaufförer och läkare får helt enkelt göra något annat.

Men på lång sikt är ändå inget arbete skyddat mot automatisering. Till och med konstnärer bör varnas. I den moderna världen förknippas konst vanligen med känslor. Vi är benägna att tro att konstnärer spelar med inre psykologiska krafter och att konstens hela syfte är att sätta oss i förbindelse med våra känslor eller inspirera oss att känna något nytt. När vi bedömer konst är vi följaktligen böjda att bedöma den efter dess känslomässiga inverkan. Men om konst bestäms av känslor, vad händer då om och när yttre algoritmer blir bättre på att förstå och manipulera människors känslor än Shakespeare, Frida Kahlo eller Beyoncé ?

Den 7 december 2017 passerades en milstolpe, inte när en dator besegrade en människa i schack - det är gamla nyheter - utan när Googles program Alpha Zero besegrade schackprogrammet Stockfish 8. Stockfish 8 var världsmästare i datorschack 2016 och hade tillgång till århundraden av mänskliga erfarenheter av schack samt årtionden av datorerfarenheter. Det kunde beräkna 70 miljoner positioner i sekunden. Alpha Zero gjorde däremot bara 80.000 sådana beräkningar i sekunden och dess mänskliga skapare hade aldrig lärt den några schackstrategier eller ens några vanliga spelöppningar. Alpha Zero använde istället de senaste principerna för maskininlärning till att lära sig spela schack genom att spela mot sig själv. Men av de hundra partier nybörjaren Alpha Zero spelade mot Stockfish 8 slutade 28 med vinst och 72 med remi. Inte en enda förlust. Eftersom Alpha Zero inte hade lärt sig något av människor var många av dess vinnande drag och strategier  okonventionella i mänskliga ögon. De kan anses vara kreativa, för att inte säga geniala.

Åtminstone inom schack är redan kreativitet datorerna adelsmärke snarare än människans.

Även om vi skulle kunna ständigt uppfinna nya jobb och omskola arbetskraften kan man undra om genomsnittsmänniskan har den känslomässiga uthålligheten som krävs för ett liv med så många uppbrott.

Den  utmaning som biotech och infotech utgör för mänskligheten under det 21 århundradet är rimligen mycket större än den utmaning som ångmaskiner, järnvägar och elektricitet utgjorde under föregående era. Och med tanke på de enorma destruktiva krafterna i vår civilisation har vi inte råd med fler misslyckade modeller, världskrig och blodiga revolutioner. Denna gång kan misslyckande för några modeller leda till kärnvapenkrig, genetiskt framtagna monster och biosfärens fullständiga kollaps. Vi måste därför göra betydligt bättre ifrån oss nu än när vi tacklade följderna av den industriella revolutionen.

Många jobb är oinspirerande, slitsamma och inte värda att bevara. Ingen drömmer om ett liv som kassörska. Vi borde koncentrera oss på att tillfredsställa människors grundläggande behov och skydda  deras sociala ställning och egenvärde.
En ny modell som får alltmer uppmärksamhet är allmän basinkomst eller medborgarlön. Idén är att beskatta de miljardärer och företag som kontrollerar algoritmerna och robotorna och använda intäkterna till att ge alla en generös "lön" som täcker deras grundläggande behov. Det skulle skydda de fattiga mot arbetslöshet och ekomiska ras och de rika mot folklig vrede.

Om AI:er och 3-D skrivare ersätter människor i Bangladesh och Bangalore skulle de intäkter som tidigare strömmade tillSydasien nu fylla kassakistorna hos några få teknikjättar i Kalifornien. Istället för att den ekonomiska tillväxten förbättrar förhållandena världen över skulle få se enorma nya rikedomar skapa i high-tech-knutpunkter som Silicon Valley, medan många u-länder kollapsar.
Förr tjänade oskolad arbetskraft som en säker bro över den globala ekonomiska klyftan, och även om ett land skred långsamt framåt kunde det förvänta sig att så småningom  komma i säkerhet.

Vad är grundläggande ?

Homos sapiens är inte byggd för att var tillfredsställd. Mänsklig lycka beror mindre på objektiva förhållanden än på våra förväntningar. Och förväntningarna tenderar att anpassas efter omständigheterna, inbegripet andra människors omständigheter. När saker och ting blir bättre stiger förväntningarna, så att till och med dramatiskt förbättrade levnadsvillkor kan lämna oss lika missnöjda som förut.

Det kanske mest framgångsrika experimentet hittills hur man lever ett förnöjsamt liv i en post-arbetsvärld har genomförts i Israel. Omkring hälften av de ultraortodoxa judiska männen där arbetar aldrig. De ägnar sina liv åt att studera heliga texter och genomföra religiösa ritualer.
Även om dessa ortodoxa judiska män är fattiga och arbetslösa uppger de i rapport efter rapport att de är mer nöjda med livet något annat segment av de israeliska samhället. Det beror på den starka gemenskapen och den djupa mening de finner i att studera texter och genomföra ritualer.
När robotar och AI knuffar ut människor från arbetsmarknaden så kanske ortodoxa judar kanske uppfattas som förebilder för framtiden istället för fossil från det förflutna. Inte så att alla blir ortodoxa judar och går till yeshivot för att studera Talmud, men sökandet efter mening och gemenskap kan komma att överskugga jakten på jobb i alla människors liv.

Om vi lyckas kombinera ett allmänt ekonomiskt trygghetsnät med starka gemenskaper och meningsfulla sysselsättningar kan det faktiskt bli en välsignelse att förlora jobbet. Att förlora kontrollen över ens liv är däremot ett mycket mer skrämmande scenario. Än mer än risken för massarbetslöshet bör vi oroa oss för förskjutningen av makt och myndighet från människor till algoritmer, vilket kan rasera all återstående tilltro till den liberala berättelsen och bana väg för digitala diktaturer.
..


3. FRIHET

När Storbritannien skulle bestämma om det skulle lämna EU eller inte vände sig premiärminister David Cameron därför inte till drottning Elisabeth II, ärkebiskopen av Canterbury eller universitetslärarna i Oxford och Cambridge för att avgöra frågan. Han bad inte ens parlamentet att göra det. Istället utlyste han en folkomröstning där varje britt fick frågan : " Hur känner du inför det ?" Du kanske invänder att britterna fick frågan "Vad anser du?" snarare än " Hur känner du ?", men det är en vanlig missuppfattning. Folkomröstningar och val handlar alltid om mänskliga känslor, inte om mänsklig rationalitet. Om demokrati handlade om rationellt beslutsfattande hade det inte funnits någon anledning att ge alla lika rösträtt, eller ens rösträtt över huvud taget. Det finns tydliga belägg för att vissa är mycket kunnigare och mer rationella än andra, särskilt när det gäller specifika politiska och ekonomiska frågor. Efter brexit-omröstningen protesterade den framstående biologen Richard Dawkins att huvudparten av den brittiska allmänheten, han själv inbegripen, aldrig borde ha fått rösträtt, eftersom de saknade de nödvändiga kunskaperna i ekonomi och statsvetenskap. " Man skulle lika gärna kunna ha en folkomröstning om huruvida Einstein räknade rätt eller låta passagerna rösta om vilken landningsbana piloten bör landa på".
Men val och folkomröstningar handlar inte, på gott och ont, inte om vad vi anser. Det handlar om vad vi känner. Och vad gäller känslor är Einstein och Dawkins inte bättre än någon annan.

Denna förlitan på hjärtat kan visa sig vara den liberala demokratins akilleshäl. För så snart någon (oavsett om det är i Beijing eller San Fransisco) får den tekniska förmågan att hacka och manipulera människohjärtat kommer den demokratiska politiken att förvandlas till en känslomässig marionetteater.

Som nämndes i föregående kapitel tyder vetenskapliga insikter om hur våra hjärnor och kroppar fungerar på att våra känslor inte är någon unik mänsklig själsegenskap och inte avspeglar någon slags "fri vilja". Känslor är snarare biokemiska mekanismer som alla däggdjur och fåglar använder för att snabbt beräkna sannolikheter för överlevnad och fortplantning. Känslor bygger inte på intuition, inspiration eller frihet - de bygger på beräkning.
När en apa, mus eller människa får syn på en orm väcks en rädsla eftersom miljoner neuroner i hjärnan beräknar relevanta data och kommer fram till att sannolikheten för död är hög. Känslor som sexuell attraktion uppstår när andra biokemiska algoritmer beräknar att en individ i närheten erbjuder en hög sannolikhet för framgångsrik parning, kamratskap eller annat eftertraktat mål. Moraliska känslor som uppbragdhet, skuld eller förlåtelse härrör från neutrala mekanismer som utvecklats för att möjliggöra samarbete i grupp. Alla dessa biokemiska algoritmer har finslipats under miljontals år av evolutionen. Känslor är därför inte motsatsen till förnuft - de förkroppsligar evolutionärt förnuft.
Liberalismen gjorde rätt när den rådde människor att följa sitt hjärta istället för diktat från någon präst eller politruk Men snart kan datoralgoritmer ge dig bättre råd än dina känslor. När den spanska inkvisitionen och KGB avlöses av Google och Baidu kommer den "fria viljan" att avslöjas som en myt och liberalismen förlora sina praktiska fördelar.
Med tillräcklig mycket biometriska data och datorkraft kan externa databehandlingssystem hacka alla dina önskningar, beslut och åsikter. De kan veta precis vem du är.
Så snart AI fattar bättre beslut än vi själva om karriärer och kanske också partner måste våra föreställningar om det mänskliga och livet förändras.
När auktoriteter överförs från människor till algoritmer kommer vi inte längre att uppfatta världen som en spelplan för autonoma individer som brottas med att fatta rätt beslut. Vi kommer kanske istället att uppfatta hela universum som ett dataflöde, anse organismer var föga mer än biokemiska algoritmer och tror att mänsklighetens kosmiska kallelse är att skapa ett allomfattande datasystem - och sedan sammansmälta med det. Vi håller redan idag på att bli små chips i ett gigantiskt databearbetnings-system som ingen förstår.

Ett av de otäckaste experimenten i samhällsvetenskapernas historia genomfördes i december 1970 på en grupp studenter vid den teologiska seminariet i Princeton som utbildades till präster i den presbyterianska kyrkan. Var och en av studenterna ombads skynda sig till en föreläsningssal långt borta och hålla ett anförande om liknelsen med den barmhärtige samariten, som handlar om en jude som på en resa mellan Jerusalem och Jeriko blev rånad och misshandlad av förbrytare. Efter en tid passerade en präst och en levit förbi, men det struntade i mannen. En samarier, en medlem av en sekt som judarna föraktade djupt, stannade däremot när han fick syn på offret, tog hand om honom och räddade hans liv. Liknelsens sensmoral är att människor bör bedömas efter sina gärningar snarare än efter sina religiösa kopplingar och filosofiska åsikter.
De ivriga seminaristerna rusade till föreläsningssalen medan de funderade på hur de bäst skulle utlägga sensmoralen i liknelsen om den barmhärtige samariten. Men ledarna för experimentet hade i deras väg placerat en sjaskigt klädd person som satt i en port med huvudet ner och ögonen slutna. När var och en av de ovetande seminarierna passerade förbi hostade "offret" och jämrade sig ömkligt. De flesta seminarister stannade inte ens för att fråga hur det stod till honom och erbjöd än mindre någon hjälp. Den känslomässiga stressen och brådskan att komma till föreläsningen övertrumfade deras moraliska skyldigheter att hjälpa en främling i nöd.

Mänskliga känslor övertrumfar filosofiska teorier i oräkneliga andra situationer. Detta gör världens moraliska och filosofiska historia till en ganska nedslående berättelse om fina ideal och allt annat än idealiska beteenden. Denna åtskillnad mellan seminarierummet och verkligheten är ett av de största problemen inom etiken. Immanuel Kant, Johns Stuart Mill och John Rawls kan sitta i ett mysigt universitetsrum och diskutera teoretiska problem inom etiken i dagar, men skulle deras slutsatser faktiskt tillämpas av stressade förare som har bråkdelen av en sekund på sig ?
Dataalgoritmer har inte formats av det naturliga urvalet och de har varken känslor eller magkänsla. I krisögonblicket skulle de därför kunna följa etiska anvisningar mycket bättre än människor, förutsatt att vi finner ett sätt att koda etik i exakta siffror och statistik. Om vi skulle lära Kant, Mill och Rawls att skriva kod skulle de kunna programmera den självkörande bilen i sitt mysiga laboratorium. Om man programmerar en självkörande bil att stanna och hjälpa främlingar i nöd kommer den att göra det om så helvetet bryter lös eller vägen översvämmas. (Om vi inte programmerat in in undantag för infernaliska situationer och översvämningar). Om din självkörande bil är programmerad att svänga in i det motsatta körfältet för att undvika två barn i dess väg så kan du satsa ditt huvud på att det är vad den kommer att göra. Så när Toyota eller Tesla kommer att konstruerar en självkörande bil kommer de därmed att att omvandla ett teoretiskt problem inom moralfilosofin till ett praktiskt ingenjörs-tekniskt problem.
Filosofer är förstås  sällan överens om vilket handlingsalternativ som är det rätta. Få "spårvagnsproblem" har lösts till alla filosofers belåtenhet, och konsekvnensetiska tänkare som John Stuart Mill (som bedömer handlingar efter deras konsekvenser) har rakt motsatta ståndpunkter mot deontologer som Immanuel Kant (som bedömer handlingar efter absoluta regler). Kommer Tesla att ta ställning i sådana kniviga frågor ("spårvagnsproblem") för att producera en bil  ?
Tja, Tesla kanske överlåter det åt marknaden genom att tillverka två modeller av den självkörande bilen? Tesla Altruist och Tesla Egoist.

Artificiella intelligens är ofta skrämmande för  människor eftersom de inte litar på att AI:n kommer förbli lydig. Vi har sett alltför många filmer om robotar som gör uppror mot sina mänskliga herrar, löper amok på gatorna och slaktar alla. Men det verkliga problemet med robotar är precis det motsatta. Vi borde bara frukta dem för att förmodligen alltid lyder sin herrar och aldrig gör uppror.

Om USA använt mördarrobotar i Vietnam hade massakern i My Lai aldrig ägt rum. Detta krigsbrott skedde på initiativ av män som hade varit indragna i gerillakrig i djungeln i flera månader. Det hade inget strategiskt syfte och stred mot både lagen och USAs militärpolitiska linje. Det var mänskliga känslor som slog slint.
Till skillnad från den slumpmässiga massakern i My Lai var Srebrenicamassakern en utdragen och välorganiserad operation som avspeglade den bosnienserbiska linjen att "etniskt rensa" Bosnien från muslimer. Om däremot bosnienserberna hade haft mördarrobotar 1995 hade illdådet förmodligen blivit värre, inte lindrigare. Inte en enda robot hade tvekat ett ögonblick att verkställa vilken som helst order den fick och skulle inte ha skonat ett enda muslimskt barns liv av medlidande, avsmak eller ren lätta.

Den artificiella intelligensen gör det möjligt att bearbeta enorma mängder information. Den kan göra centraliserade system mycket effektivare än utspridda eftersom maskininlärning fungerar bättre ju mer information den kan analysera.
När algoritmer känner oss så bra skulle auktoritära regimer kunna få total kontroll över sina medborgare, långt större än i Nazityskland, och motstånd mot en sådan regim skulle vore helt omöjligt.   En sådan regim skulle inte bara veta exakt hur du känner dig, den skulle kunna få dig att känna vadhelst den vill. Diktatorn kanske inte kan ge medborgarna sjukvård eller jämlikhet, men han skulle kunna få dem att älska honom och hata hans motståndare. Demokratin kan i sin nuvarande form inte överleva sammansmältningen av biotech och infotech. Antingen kommer demokratin att återuppfinna sig själv i en radikalt ny form, eller också kommer vi att leva i "digitala dikaturer".

När du ansöker om lån på en bank kommer din ansökan förmodligen att handläggas av en algoritm, inte en människa.

När en hel grupp diskrimineras, tex kvinnor eller svarta, kan dessa grupper organisera sig och protestera mot den kollektiva diskrimineringen av dem. Men en algoritm kanske bara diskrimernar dig personligen, och du har ingen aning om varför. Den kanske har funnit något i ditt DNA, din levnadshistoria eller ditt facebook-konto som den ogillar.

Science fiction tenderar att blanda ihop intelligens och medvetande och anta att datorer måste utveckla medvetande för att bli överlägsna oss... Det finns ingen anledning att tro att den artificiella intelligensen kommer att bli medveten, eftersom intelligens och medvetande är helt olika saker. Intelligens är förmågan att lösa problem. Medvetande är förmågan att känna sådans som smärta, glädje, kärlek och vrede. Vi är benägna att blanda ihop dem eftersom intelligens hos människor och andra däggdjur går hand i hand med medvetande. Däggdjur löser de flesta problem genom att känna. Datorer löser problem på ett helt annat sätt.
En algoritm behöver inte känna glädje, ilska eller rädsla för att kunna känna igen olika biokemiska mönster hos glada, ilskna eller rädda apor.

Risken är att om vi satsar alltför mycket på att utveckla artificiell intelligens och alltför lite på att utveckla mänskligt medvetande kommer datorernas mycket avancerade intelligens bara att förstärka människors naturliga dumhet.
För att undvika sådana utfall är det klokast att för varje dollar och minut vi satsar på att förbättra den artificiella intelligensen satsar en dollar och en minut på att utveckla det mänskliga medvetandet. För närvarande gör vi dessvärre inte mycket för att utveckla det mänskliga medvetandet. Vi utforskar och utvecklar mänskliga förmågor huvudsakligen efter det ekonomiska och politiska systemets behov, inte efter våra långsiktiga behov som medvetna varelser. Min chef vill att jag besvarar mejl så snabbt som möjligt men är inte intresserad av min förmåga att smaka och uppskatta den mat jag äter. Följaktligen kollar jag mejlen under måltiderna och förlorar förmågan att uppmärksamma mina förnimmelser. Det ekonomiska systemet pressar mig att diversifiera min investeringsportfölj men sporrar mig inte alls att vidga min medkänsla. Så jag försöker förstå börshandelns mysterier och anstränger mig mycket mindre att förstå de djupa orsakerna till lidande.
I detta liknar människor andra domesticerade djur. Vi har avlat fram fogliga kor som producerar enorma mängder mjölk men i övrigt är långt underlägsna sina vilda förfäder. De är mindre viga, mindre nyfikna och mindre påhittiga. Vi skapar idag tama människor som producerar enorma mängder data och fungerar som mycket effektiva chips i en mycket stor databearbetningsmekanism, men dessa datakor utvecklar knappast sin fulla mänskliga potential.
Om vi inte är försiktiga kommer vi stå med ned-graderade människor som missbrukar upp-graderade datorer till att anställa förödelse för sig själva och världen.



4. JÄMLIKHET


De forntida grupperna av jägar-samlare var mer egalitära än något följande samhälle eftersom de hade mycket lite egendom. Egendom är en nödvändig förutsättning för långvarig ojämlikhet.
Efter jordbruksrevolutionen mångdubblades egendomen och därmed ojämlikheten. När människor började äga mark, djur, växter och redskap uppstod strängt hierarkiska samhällen där små eliter monopoliserade det mesta av rikedom och makt i generation efter generation. Människor kom att acceptera detta arrangemang som naturligt eller rent av naturligt påbjudet. Hierarki var inte bara normen utan också idealet.

Globaliseringen har definitivt gynnat stora delar av mänskligheten  men de finns tecken på ökande ojämlikhet både mellan och inom samhällen. Vissa grupper monopoliserar alltmer globaliseringens frukter, medan miljarder människor lämnas på efterkälken. Redan idag äger den rikaste procenten hälften av världens rikedomar. Än mer alarmerande är att de rikaste hundra personerna tillsammans äger mer än de fattigaste 4 miljarderna.

Det skulle kunna bli mycket värre. Som förklarats i det föregående kommer framväxten av artificiell intelligens att radera ut de flesta människors ekonomiska värde och politiska inflytande. Samtidigt kan den biotekniska utvecklingen göra de möjligt att överföra ekonomisk ojämlikhet till biologisk. De superrika kommer äntligen att ha något vettigt att göra med sina överväldigande rikedom. Medan de hittills inte har kunnat köpa så mycket mer än statussymboler kommer de kanske att kunna köpa själva livet. Om behandlingar för att förlänga livet och uppgradera fysiska och kognitiva förmågor visar sig vara dyra kan mänskligheten splittras upp i olika biologiska kaster.

Vanliga människor kommer att få mycket svårt att bjuda motstånd mot denna process (anhopning av data). För närvarande ger människor gladeligen bort sin mest värdefulla tillgång - sina personliga data - i utbyte mot gratis e-post och roliga kattvideor. Det påminner lite om de afrikanska och indiska stammar som ovetande sålde ut hela länder till europeiska imperialister i utbyte mot färgglada glaspärlor och billigt bjäfs. Om vanliga människor i framtiden bestämmer sig för att blockera dataflödet kommer de förmodligen att finna det allt svårare att göra det, särskilt när de blivit beroende av nätverket för alla sina beslut och till och med för sin sjukvård och fysiska överlevnad.
I det stora slaget mellan hälsa och personlig integritet kommer hälsan lätt att avgå med segern.
När mer och mer data flödar från din kropp och din hjärna till smarta maskiner via biometriska sensorer blir det lätt för företag och myndigheter att känna dig, manipulera dig och  fatta beslut å dina vägnar. Än viktigare är att de kanske kan dechiffrera de djupa mekanismerna i alla kroppar och hjärnor och därmed få förmågan att konstruera liv. Om vi vill hindra att en liten elit får monopol på sådana gudalika förmågor, och vi vill hindra att mänskligheten splittras i olika biologiska kaster, är huvudfrågan : Vem äger data ? Tillhör data om mitt DNA, min hjärna och mitt liv mig, staten, ett företag eller hela den mänskliga gemenskapen.



DEL II
DEN POLITISKA UTMANINGEN

Sammansmältningen av biotech och infotech hotar de moderna kärnvärdena frihet och jämlikhet. Varje lösning på den teknologiska utmaningen. måste inbegripa överstatligt samarbete. Men nationalism, religion och kultur delar upp i mänskligheten i fientliga läger och gör det mycket svårt att samarbeta på global nivå.


5. GEMENSKAP


Dessvärre har de intima gemenskaperna faktiskt upplösts under de senaste två århundradena. Försöket att ersätta små grupper med människor som verkligen känner varandra med gemenskaper som nationer och politiska partier kunde aldrig lyckas helt. Dina miljontals bröder och systrar i den stora fosterländska familjen och dina miljoner kamrater i kommunistpartiet kan inte ge dig den varma närhet som ett enda verkligt syskon eller äkta vän kan göra. Följaktligen lever människor allt ensammare liv på en alltmer uppkopplad planet. Många av de socialt och politiskt disruptiva förändringarna i vår tid kan spåras tillbaka till detta elände.

Man kan knappast bygga en global gemenskap om man gör pengar på att fånga människors uppmärksamhet och sälja den till annonsörer.
I sitt manifest från februari 2017 förklarade Zuckerberg att communityn på nätet ger näring åt gemenskaper i det verkliga livet. Det stämmer ibland. Men i många fall utvecklas det uppkopplade på det nedkopplades bekostnad, och det finns en grundläggande skillnad mellan de båda. Fysiska gemenskaper har ett djup som virtuella communityn inte kan matcha, åtminstone inte inom överskådlig tid.
Vi är mer intresserade av vad som händer i cyberrymden än vad som sker längre ner på gatan.. Det är lättare för mig än någonsin att tala med min kusin i Schweiz, men det är svårare att tala med min man över fruktosten eftersom han ständigt tittar på sin smartphone istället för på mig.

Men det som människor kanske verkligen behöver är verktyg att komma i kontakt med sina egna upplevelser. I namn av att "dela med sig av sina upplevelser" uppmanas människor att förstå vad som händer i dem i termer av hur andra uppfattar det. Om något spännande händer är det Facebook-användarens första instinkt att ta fram sin sin smartphone, ta en bild, lägga upp den och vänta på "lajkar". Under tiden lägger de knappt märke till vad de själva känner. Ja, vad de själva känner bestäms alltmer av reaktionerna på nätet.
Människor som är förfrämligade från sina kroppar, sinnen och fysiska omgivning tenderar att känna sig alinerade och desorienterade. .. Vi kan inte ha ett bra liv om vi är bortkopplade från våra kroppar. Om du inte känner dig hemma i din kropp kommer du aldrig att känna dig hemma i världen.

På en djupare nivå syftar biometriska sensorer och direkta gränssnitt mellan hjärna och datorer till att sudda ut gränsen mellan elektroniska apparater och organiska kroppar och bokstavligen krypa under skinnet på dig. När teknikjättarna kommer tillrätta med människokroppen kanske de kommer att manipulera hela våra kroppar på liknande sätt som de för närvarande manipulerar våra ögon, fingrar och kreditkort. Då  kommer vi kanske att sakna den gamla goda tiden då den virtuella världen var åtskild från den verkliga.



6 CIVILISATION

Som Pankaj Mishra och Christopher de Bellaigue övertygande har visat är radikala islamister lika påverkade av Marx och Foucault som av Mohammed, och de är lika mycket arvtagare till 1800-talets europeiska anarkister som till de umayadiska och abbasididiska  kaliferna. Det är därför mer korrekt att betrakta IS som ett beklagligt utskott på den globala kulturen som vi all är en del av, än som en gren av ett mystiskt träd.

Trots all sin härlighet och betydelse var den atenska demokratin bara ett halvhjärtat experiment som överlevde i knappt 200 år i en liten vrå av Balkan. Om den europeiska civilisationen under de senaste tjugofemhundra åren definieras av demokrati och mänskliga rättigheter, vad ska vi då säga om Sparta och Julius Caesar, om korsfararna och conquistadorerna, om inkvisitionen och slavhandeln, om Ludvig den XIV och Napoleon, om Hitler och Stalin ? Var de alla inkräktare från en en främmande civilisation.
I själva verket är europeisk civilisation vadhelst européer gör den till, precis som kristendomen är vadhelst kristna gör den till, islam är vadhelst muslimer gör den till och judendomen är vadhelst judarna gör den till. Och de har gjort anmärkningsvärt olika saker av  dem under århundrades lopp.

Den inflammerade debatten om islams sanna väsen är helt enkelt meningslös. Islam har inget fixerat DNA. Islam är vad muslimer gör den till.

Folk bryr sig mycket mer om sina fiender än sina handelspartner. På varje amerikansk film om Taiwan går det femtio om Vietnam.

Världspolitiken följer därmed principen från Anna Karenina; alla framgångsrika stater är lika, men varje havererad stat är misslyckad på sitt sätt, genom att sakna det ena eller den andra komponenten i det förhärskande politiska paketet.

Hur starkt det världspolitiska paradigmet är kanske går bäst att bedöma inte efter tuffa politiska frågor om krig och diplomati utan  efter något i stil med de olympiska spelen i Rio 2016.
Låt oss nu gå tusen år tillbaka i tiden. Anta att du villearrangera olympiska spelen i Rio 1016. ....
så när du följer de olympiska spelen i Tokyo 2020 kan du påminna dig att denna tävlan mellan nationer faktiskt markerar en förbluffande global enhet.

Om du blir sjuk idag spelar det väldigt liten roll var du bor. I Toronto, Tokyo, Teheran eller Tel Aviv förs du till sjukhus med likartade utseende.
Om iranierna hade trott att E = mc4 hade Israel och USA inte brytt sig ett dugg om deras nukleära program.

De människor vi strider mot är ofta medlemmar av vår familj. Identitet bestäms mer av av konflikter och dilemman än av vad man är överens om.
Vilka förändringar som än väntar oss i framtiden kommer de förmodligen att ha att göra med ett syskongräl inom en enda civilisation snarare än en sammandrabbning mellan främmande civilisationer.




7. NATIONALISM

Tvärtemot gängse föreställningar är nationalism ingen naturlag och evig del av det mänskliga psyket och inte rotad i mänsklig biologi.

Det är. ett farligt misstag att tro att vi utan nationalism skulle leva i ett frihetligt paradis.

Problemet börjar när en godartad patriotism övergår i en chauvinistisk ultranationalism.

Vi är knappt medvetna om de otaliga sätt på vilka vi rubbar den känsliga ekologiska jämvikt som utvecklats under årmiljonerna.
Detta fasansfulla experiment är redan igång. Till skillnad från kärnvapenkrig, som är en framtida risk, är klimatförändringarna en realitet i detta nu.
Men istället för att minska utsläppen av växthusgaser fortsätter vi öka dem 2018. Mänskligheten har mycket lite tid kvar att avvänjas från fossila bränslen. Vi måste lägga in oss för avvänjning idag. Inte nästa år eller nästa månad, utan i dag. " Hej, jag är Homo Sapiens och jag är fossilmissbrukare."


De må låta som science fiction, men världens första rena hamburgare odlades från celler - och åts upp - 2013.  Den kostade 330000 dollar. Efter fyra års forskning och utveckling hade priset pressats till 11 dollar per enhet, och om ytterligare ett årtionde förväntas industriellt producerat rent kött bli billigare än slaktat kött. Denna tekniska utveckling skulle kunna rädda miljarder djur från ett liv i misär, bidra till att livnära miljarder människor och samtidigt bidra till att avvärja den ekologiska härdsmältan.

Medan vissa nationer som Kina, Japan och Kiribati förmodligen kommer att driva på för att minska de globala koldioxidutsläppen så snabbt som möjligt så kommer andra nationer som Ryssland och Iran att visa mindre entusiasm.
Eftersom det inte finns några nationella lösningar på problemet med den globala uppvärmningen föredrar vissa nationalistiska poliser att tro att problemet inte existerar,
Samma dynamik kommer förmodligen att spoliera varje nationalistiskt försök att mildra det tredje existentiella hotet under det 21:a århundradet: den disruptiva teknologiska utvecklingen. Som vi såg tidigare banar sammansmältningen av infotech och biotech vägen för allsköns domedagsscenarior, från digitala diktaturer till skapandet av en global överflödig klass.

För att undvika en sådan kapplöpning mot botten kommer mänskligheten förmodligen att behöva någon slags global identitet och lojalitet.

Efter fyra miljarder år av organiskt liv som utvecklats genom naturligt urval aviserar vetenskapen en tidsålder med  oorganiskt liv som skapats genom intelligent design.
Under processen kommer Homo Sapiens förmodligen att försvinna. Idag är vi fortfarande människoapor. Vi har fortfarande det mesta av vår kroppsbyggnad och våra fysiska och mentala förmågor gemensamma med neandertalare och schimpanser. Inte bara våra händer, ögon och hjärnor är typiskt hominidiska utan det är också våra begär och sociala band, vår kärlek och vrede. Inom ett århundrade eller två kan kombinationen av bioteknik ochoch artificiell intelligens ge upphov till fysiska och mentala egenskaper som helt bryter sig loss från den hominidiska mallen. Vissa tror rent av att medvetandet kan lösgöras från alla organiska strukturer och surfa runt i cyberrymden befriat från alla biologiska och fysiska begränsningar. Å andra sidan kan vi kanske få bevittna intelligensens fullständiga losskoppling från medvetande, och den artificiella intelligensens utveckling kan leda till en värld dominerad av superintelligenta men helt icke-medvetna storheter.

Vart och ett av dessa tre problem - kärnvapenkrig, ekologiskt sammanbrott och dusruptiv teknologisk förändring - är tillräckligt för att hota den mänskliga civilisationens framtid. Tillsammans blir de en oförliknelig existentiell kris, särskilt eftersom de troligen kommer att förstärka och blandas med varandra.


Resten av världen kan förhoppningsvis lära av det europeiska exemplet. Även på en enad planet kommer det att finnas gott om för det slags patriotism som hyllar min nations unika karaktär och framhäver mina särskilda förpliktelser mot den. Men om vi vill överleva och blomstra har mänskligheten knappast något annat val än att komplettera sådana lokala lojaliteter med betydande skyldigheter mot den globala gemenskapen. En människa kan och bör  vara lojal mot sin familj. sin omgivning, sitt yrke  och sin nation samtidigt - så varför inte bara lägga till mänskligheten och planeten Tellus ?
Vi har nu en global ekologi, en global ekonomi och en global vetenskap - men bara en nationell politik. Detta glapp hindrar det politiska systemet från att effektivt ta itu med våra största problem.


8 RELIGION


Vetenskapens seger är så fullständig att självaste föreställningen om religion har förändrats.
Traditionella religioner har förlorat mycket terräng eftersom de inte varit särskilt bra på jordbruk eller sjukvård.
Inom ekonomin, precis som i fallet regnmakeri, är det de religiösa lärdes finslipade skicklighet i att omtolka texter som gör religionen irrelevant. Vilken ekonomisk politik Khamenei än väljer kan han alltid få det att gå ihop med Koranen. Därmed har Koranen degraderats från att vara en källa till sann kunskap till en källa till blott auktoritet.

Men Marx överdrev när han avfärdade religionen som bara en överbyggnad på mäktiga teknologiska och ekonomiska krafter. Islam, hinduism och kristendom må vara färgstarka utsmyckningar utanpå ett modernt ekonomiskt system, men människor identifierar sig ofta med utsmyckningen och människans identitet är ofta en stark historisk kraft. Mänsklig kraft vilar på samarbete i masskala, vilket i sin tur vilar på skapandet av massidentiteter, och alla massidentiteter bygger på fiktion, inte på vetenskapliga fakta eller ens ekonomiska nödvändigheter. Under det 21:a århundradet bygger uppdelningen av människor i judar och muslimer eller ryssar och polacker fortfarande på religiösa myter. De nazistiska och kommunistiska försöken att bestämma människors rasidentiteter och klassidentitet visade sig vara farlig pseudovetenskap, och sedan dess har forskarna varit ytterst motvilliga att hjälpa till att bestämma människors naturliga identitet.
Under det 21:a århundradet frammanar alltså religioner inte regn, botar inte sjukdomar och bygger inte bomber men de är med att bestämma vilka som är vi och de, vem vi bör bota och vem vi bör bomba. Praktiskt sett är det, som sagt, förvånansvärt få skillnader mellan det shiitiska Iran, det sunnitiska Saudarabien och det judiska Israel. De är alla byråkratiska nationalstater, alla driver en mer eller mindre kapitalistisk politik, alla vaccinerar barn mot polio och alla använder kemister och fysiker till att tillverka bomber. Det finns ingen shiitisk  byråkrati, ingen sunnitisk kapitalism eller judisk fysik. Så hur får man människor att känna sig unika och vara lojala mot en stam och fientlig mot en annan ?

Den japanska nationen var fast besluten att bevara sin unika identitet och se till att moderna japaner skulle vara lojala mot Japan snarare än mot vetenskapen, moderniteten eller någon diffus global gemenskap. För det syftet använde Japan det inhemska religionen shinto som hörnsten i den japanska identiteten. I själva verket återuppfann den japanska staten shinto.

Ovetande eller inte följer åtskilliga regeringar idag det japanska exemplet. De använder modernitens allmängiltiga verktyg och strukturer samtidigt som de förlitar sig på att tradiotionella religioner ska bevara en unik nationell identitet.


Allt detta gör dessvärre de traditionella reigionerna till en del av mänsklighetens problem, inte av lösningen.

Vi sitter alltså i knipan. Å ena sidan utgör mänskligheten numera en enda civilisation, och problem som kärnvapenkrig eller ekologiskt sammanbrott eller disruptiva teknologiska förändringar kan endast lösas på en global nivå. Å andra sidan delar nationalism och religion fortfarande upp mänskligheten i olika och ofta fientliga läger. Detta glapp mellan globala problem och lokala identiteter kommer till i den kris som nu plågar största multikulturella experiment; europeiska unionen. EU bygger på löftet om universella liberala värden men hotas idag av upplösning pga svårigheter med integration och invandring.


9. INVANDRING

Samtidgt som globaliseringen kraftigt har minskat de kulturella skillnaderna i världen har den ökat tillfällena att stöta på främlingar och irritera sig på deras säregenheter. Skillnaden mellan det anglosaxiska England och indiska Palariket var mycket större än mellan dagens Storbrittanien och dagens Indien. Men  British Airways erbjöd inte direktflyg mellan London och Dehli på Alfred den stores tid.

Syrier vill hellre utvandra till Tyskland än till Saudarabien, Iran, Ryssland eller Japan - inte för att Tyskland ligger närmare eller rikare än alla andra möjliga destinationer, utan för att Tyskland har mycket bättre meriter när det gäller att välkomna och integrera invandrare.

Men under alla dessa diskussioner lurar en mer grundläggande fråga som gäller vår uppfattning om kulturer. Går vi in i debatten om invandring med antagandet att alla kulturer är likvärdiga eller tror vi att vissa kulturer mycket väl kan vara överlägsna ? När tyskar diskuterar integrationen av en miljon syriska flyktingar, kan de någonsin vara berättigande att tycka att tysk kultur på något vis är överlägsen ?
Mångfald må vara jättetrevlig när det gäller maträtter och poesi, men få torde uppfatta häxbränning, barnamord eller slaveri som fascinerande kulturella egenheter som bör skyddas mot kapitalismens intrång.
För att inte falla offer för ingrodda fördomar tänker vi oss två fiktiva världar: Köldland och Hetland. Det finns många kulturella skillnader mellan de båda länderna, bland annat inställningen till relationer och konflikter. Köldländerna får från barndomen lära sig att om man råkar i konflikt med någon annan i skolan, på arbetet eller till och med i familjen är det bäst att hålla tillbaka. Man bör undvika att skrika, uttrycka vrede eller ställa någon mot väggen - vredesutbrott gör bara saken värre. Det är bättre att arbeta med sina egna känslor så att situationen lugnar ner sig. Under tiden bör man undvika kontakt med personen ifråga, och om det inte går man vara koncis men artig och känsliga frågor. Hetländerna får däremot från barnsben att externalisera konflikter. Om man hamnar i en konflikt ska man låta den braka lös och inte hålla något tillbaka. Ta första bästa tillfälle att lufta dina känslor. Det är okej att bli arg, att skrika och att säga vad man känner till den andra. Det är det enda sättet att ta sig igenom tillsammans på ett uppriktigt och direkt sätt. En dag med skrikande och gapande kan lösa en konflikt som annars kan gnaga i åratal, och även om direkta konfrontationer aldrig är behagliga kommer man att känna sig mycket bättre efteråt.

Det största problemet med kulturalistiska påståenden är att de trots sin statistiska karaktär ofta används som fördomar mot individen.

Om vi går från fiktion till verklighet ser vi att den europeiska debatten om invandring långt ifrån är en entydig kamp mellan gott och ont. Det är lika fel att utmåla alla invandringskritiker som fascister som att påstå att alla invandringsvänner vill begå kulturellt självmord. Invandringsdebatten borde inte föras som en kompromisslös kamp mellan två icke förhandlingsbara moraliska imperativ. Den är en diskussion mellan två legitima politiska ståndpunkter som bör avgöras med hjälp av sedvanliga demokratiska procedurer.

Om greker och tyskar inte kan enas om en gemensam framtid och om 500 miljoner välmående européer inte kan integrera några miljoner fattiga flyktingar, vilka chanser har vi då att övervinna de djupa konflikter som plågar vår civilisation ?

En sak som skulle hjälpa Europa och världen att att integreras och hålla sina gränser och sinnen öppna är att dämpa hysterin kring terrorism. Det vore ytterst olyckligt om det europeiska experimentet med frihet och tolerans skulle spricka pga av överdriven rädsla för terrorister.



DEL III
FÖRTVIVLAN OCH HOPP

Utmaningarna saknar motstycke och meningsskiljaktigheterna är häftiga, men mänskligheten kan visa sig vara situationen vuxen om vi håller våra rädslor i schack och är lite mer mjuka i våra ståndpunkter.

10 TERRORISM
Terrorister är mästare att ta kommandot över människors föreställningsvärld. De dödar mycket få men lyckas injaga skräck i miljardtals människor och skakiga väldiga politiska byggen som EU och USA.

Terrorister påminner alltså om en fluga som vill förstöra en porslinsbutik. Flugan är så svag att den inte ens kan lyfta en tekopp. Så vad ska den göra ? Den finner en tjur, kryper in dess öra och börjar surra. Tjuren blir galen av rädsla och förstör porslinsbutiken. Det var vad som hände efter den 11 september 2001, då islamistiska fundamentalister hetsade den amerikanska tjuren att förstöra mellanösterns porslinsbutik. Nu frodas de bland spillrorna. Och det råder ingen brist på hetsiga tjurar i världen.

En terrorist påminner om en kortspelare som sitter med en mycket dålig hand och försöker få motståndarna att gå med en omgiv. Han har inget att förlora och allt att vinna.

Den moderna statens legitimitet bygger på löftet att hålla det offentliga rummet fritt från politiskt våld.
Under medeltiden var offentligheten full av politiskt våld. Ja, förmågan att använda våld var inträdesbiljett till det politiska spelet, och den som saknade den förmågan hade inget att säga till om politiskt. Terrorism hade inte haft något att säga till om i en sådan värld.
Det är detta som gör terrorismens skådespel så framgångsrika. Staten har skapat ett stort rum utan politiskt våld, som nu fungerar som en resonanslåda och förstärker larmet från en väpnad attack hur liten den än är. Ju mindre politiskt våld det finns i en stat desto mer chockade blir allmänheten av ett terrordåd.
Efter århundraden av blodiga strider har vi krupit upp ur våldets svarta hål, men har en känsla av att  hålet finns kvar och väntar på att uppsluka oss igen. När grymma illgärningar - och vi tror att att vi faller tillbaka mer i det.

Terroristerna dödar hundra människor och får 100 miljoner att inbilla sig att mördare lurar bakom varje träd. Det är varje medborgares skyldighet att befria sin fantasi från terroristerna och påminna sig om hotets verkliga proportioner. Det är vår inre terror som får medierna att bli besatta av terrorism och regeringen att överreagera.




11. KRIG

De senaste årtionden har varit de fredligaste i historien. Medan mänskligt våld svarade för uppemot 15% av dödsfallen i tidigare jordbrukssamhällen och 5 % under 1900-talet, svara det idag för 1 %.

År 2018 förefaller framgångsrika krig vara en utrotningshotad företeelse.

Iran har på senare år blivit den dominerande regionala stormakten, men inte i kraft av briljant segrar på slagfältet utan snarast genom tur. Dess båda. huvudfiender - Irak och USA - blev indragna i ett krig som ödelade både Irak och USA;s lust att dras in i något moras i Mellanöstern, varefter Iran kunde njuta av frukterna.
Något liknande kan sägas om Israel. Dess senaste framgångsrika krig fördes 1967. Sedan dess har Israel blomstrat trots många krig, inte tack vare dem. Större delen av de ockuperade territorierna är en ekonomisk börda och ett tungt politiskt ansvar. I likhet med Iran har Israel på sistone förstärkt sin geopolitiska ställning, inte genom att föra framgångsrika krig utan genom att undvika militära äventyr. När krig har sargat forna fiender i Irak, Syrien och Libyen har Israel förhållit sig lugnt. Att inte bli indragen i i kriget i Syrien är mig veterligen Netanyahus främsta politiska insats. Om den israeliska krigsmakten hade velat hade den kunnat inta Damaskus på mindre de en vecka, men vad hade Israel kunnat vinna på det ? Det hade varit ännu enklare att inta Gaza och störta Hamasregimen, men Israel har upprepade gånger låtit bli att göra det. Så trots sin militära styrka och de politiska hökarnas retorik vet Israel att det inte har mycket att vinna på krig.

Ur rysk synvinkel var landets alla förmenta aggressiva drag på senare år inte en spelöppning i ett nytt världskrig utan snarare ett försök att stärka exponerade försvar. Ryssarna kan på goda grunder påpeka att de efter sina fredliga reträtter under slutet av 80-talet och början av 90-talet behandlades som en besegrad fiende. USA och Nato drog fördel av Ryssland svaghet och utvidgade, trots löften om motsatsen, NATO in i Östeuropa och till och med in några forna sovjetrepubliker: Väst fortsatte att strunta i Rysslands intressen i Mellanöstern, invaderade Serbien och Irak under tvivelaktiga förevändningar och gjorde på det hela taget klart för Ryssland att det inte kan räkna med något annat än sin militära styrka för att försvara sin intressesfär mot västs intrång. Ur detta perspektiv bör Rysslands militära drag på senare tid skyllas lika mycket på Bill Clinton och Georg W Bush som på Vladimir Putin.

Varför har stormakter så svårt att föra framgångsrika krig under det 21:a århundradet ? En anledning är förändringen av ekonomin. Förr var de ekomiska tillgångarna huvudsakligen materiella och det var därför tämligen okomplicerat att berika sig genom erövring.
Under erövrarnas storhetstid var krig förbundet med små skador och höga vinster. I slaget vid Hastings vann Vilhelm Erövraren hela England på en dag till priset av några tusen döda.

Men även om krig förblir en olönsam affär under det 21:a århundradet är det en absolut ingen fredsgaranti. Vi får aldrig underskatta den mänskliga dumheten. Både på den personliga och den kollektiva nivån är människor benägna att ägna sig åt självdestruktiva aktiviteter.

Mänsklig dumhet är en av de viktigaste krafterna i historien, men vi bortser ofta från den. Poliser, generaler och forskare ser världen som ett stort schackparti där varje drag bygger på omsorgsfulla rationella beräkningar. Detta stämmer i viss mån. Få ledare i historien har varit galna i ordets inskränkta mening och flyttat bönder och springare på måfå. Problemet är att världen är mycket mer komplicerad än ett schackbräde och att den mänskliga rationaliteten inte är vuxen uppgiften att förstå den. Därför gör även rationella ledare ofta mycket dumma saker.

Hur kan vi få nationer, religioner och kulturer att bli mer realistiska och ödmjuka angående sin plats i världen ?




12 ÖDMJUKHET

De flesta tror att de är världens medelpunkt och deras kultur är grundbulten i mänsklig historia. Många greker tror att historien började med Homeros, Sofokles och Platon och att alla viktiga idéer föddes i Athen, Sparta, Alexandria eller Konstantinopel.
Personligen är jag alltför bekant med detta krassa sätt att överdriva sin egen betydelse eftersom judarna, mitt folk, också tror att de är det viktigaste i världen. Nämn vilken mänsklig prestation som helst och de gör anspråk på den. Och då jag känner  dem på nära håll vet jag att de verkligen tror att dessa anspråk är rättmätiga.


Det mitt folk saknar i numerär och verkligt inflytande kompenserar de mer än väl genom chutzpa ("fräckhet, dristighet"). Eftersom det är artigare att kritisera sitt eget folk än att kritisera främlingar kommer jag att använda judenheten för att illustrera hur löjliga sådan självförhärligande berättelser är. Och överlåter åt läsaren runt om i världen att punktera de ballonger som deras egna stammar blåst upp.

Israeliska barn avslutar vanligen tolv års skola utan att ha fått någon klar bild av världshistoriska processer.

Men sanningen är den att judendomen bara har spelat en anspråkslös roll i människosläktets annaler. Till skillnad från universella religioner som kristendom, islam, och buddhism har judendomen alltid varit begränsad till en stam.

Det är definitivt sant att judendomen är upphov till kristendomen och påverkade islams uppkomst - två av historiens viktigaste religioner. Men kristendomen och islams globala insatser och deras många brott är de kristnas och muslimernas förtjänst eller skuld, inte judarnas. Precis som de vore orättvist att skylla massmorden under korstågen på judarna (kristendomen bär hela ansvaret) finns det ingen anledning att tillskriva judendomen äran för den viktigaste kristna tanken att alla människor är lika inför Gud (en tanke som står i strid med judisk ortodoxi, som än idag vidhåller att judarna till sin tur är överlägsna alla andra människor).

Det är som om människorna före Abraham och Moses levde i ett hobbesianskt naturtillstånd utan några moraliska bud och som om all nuvarande etik härrör från de tio budorden. Detta är en grundlös och oförskämd föreställning som bortser från många av världens viktigaste etiska traditioner.

Jägar-samlare på stenåldern hade moralkoder tiotusentals år före Abraham.

Idag påpekar forskarna att moral faktiskt har djupa evolutionära rötter som sträcker sig miljontals år längre tillbaka än människosläktets uppkomst. Alla sociala däggdjur som vargar, delfiner och apor har moralkoder som utvecklats under evolutionen för att främja samarbete i grupp.

Vissa av judarnas vise män har hävdat att det berömda " Älska din nästa såsom dig själv" endast avser judar och det absolut inte finns något bud om att älska icke judar. Ja, originaltexten i Tredje Mosebok lyder " Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa så som själv", vilket får läsaren att misstänka att "din nästa" endast avser medlemmar i "ditt folk". Denna misstanke förstärks kraftigt av de bibliska befallningarna till judar att vissa folk, "inte skona en enda levande varelse" exempelvis amalekiter och kanapéer. Som det heter i den heliga skrift : I I enlighet med Herrens och Guds befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amorérna, kanapéerna och perioderna, hivéerna och jevuséerna" 85 Mos. 20:16 f.) Detta är ett av historiens första dokumenterade fall av att folkmord framställs som en religiös plikt.

Det är därför absurt att ge judendomen och dess kristna och muslimska döttrar äran för att ha skapat mänsklig moral.

Men det verkliga problemet med föreställningen att judendomen gav världen monoteismen är att det knappas är något att var stolt över. Ur et etiskt perspektiv var monoteismen veterligen en av historiens värsta idéer.

Polyteister finner det helt acceptabelt att andra dyrkar andra gudar och har andra riter och andra ritualer. De har sällan eller aldrig bekämpat, förföljt eller dödat människor bara på grund av deras trosföreställningar. Monoteister däremot tror däremot att deras Gud är den enda guden och att han kräver universell lydnad. När kristendomen och islam spreds över världen ökade följaktligen antalet fall av korståg, jihad, inkvisition och religiös diskriminering.

Jämför de kristna kejsarna i det sena romarriket med den indiske kejsaren kejsaren Ashoka på 200-talet fKr. Ashoka härskade över ett rike som sjöd av mängder med religioner, sekter och guruer. Han gav sig själv de officiella titlarna "älskad av gudarna", och " "han som betraktar alla med tillgivenhet". Någon gång 250 fKr utfärdade han ett kejserligt edikt om tolerans som deklarerade:

Älskad-av-gudarna, kungen som betraktar alla med tillgivenhet, hedrar både asketer och överhuvuden av alla religioner. Det går att växa i väsentliga ting på olika sätt, men alla har en viktig begränsning i talet, dvs att inte utan goda skäl lovorda sin egen religion och fördöma andras .. Den som lovordar sin egen religion genom överdriven dyrkan och fördömer andra bara skadar sin religion. Därför är kontakter mellan religioner av godo. Man bör lyssna och respektera de läror andra bekänner sig till.

För att inte bli misstänkt för att vara en "självhatande jude" eller antisemit vill jag understryka att jag inte säger att judendomen är en särskilt ondskefull eller förmörkad religion. Det enda jag säger är att judendomen inte varit särskilt viktig för mänsklighetens historia.

Antisemiter tror vanligen att judar är mycket viktiga. De inbillar sig att judar kontrollerar världen, eller bankväsendet, eller åtminstone medierna, och att de bär skulden för allt möjligt från den globala uppvärmningen till terrordåden den 11 september 2001. Denna atisemitiska paranoia är lika löjlig som den judiska megalomanin. Judarna må vara ett mycket intressant folk, men om man betraktar världen i stort inser man att de har haft en mycket begränsad betydelse.

Personligen tycker jag om tanken att inte härstamma från brutala världserövrare utan från ett obetydligt folk som sällan lade näsan i blöt och blandade sig i andras angelägenheter. Många religioner lovsjunger ödmjukhet som ett högt värde - men inbillar sig vara det viktigaste som finns i universum. De blandar maningar om personligt saktmod med öppen kollektiv arrogans. Människor av alla trosriktningar skulle må bra av att ta ödmjukhet på större allvar.



13 GUD

Vi kan inte svaret på dessa (existentiella) frågor och ger vår okunnighet det storslagna namnet Gud.

Likt en trollkarl som likt en trollkarl lurar publiken genom att omärkligt byta ett kort mot ett annat ersätter de troende snabbt det kosmiska mysteriet med den världslige lagstiftaren. Efter att ha gett kosmos okända hemligheter namnet Gud använder de det till att på något  vis fördöma bikinier och skilsmässor. " Vi förstår inte Big Bang - därför måste ni täcka håret i offentligheten och rösta emot samkönade äktenskap."

Personligen upphör jag aldrig att förundras över tillvarons mysterium. Men jag har aldrig förstått  vad det har att göra med judendomens, kristendomens eller hinduismens krångliga regler. Dessa regler var säkert viktiga för att upprätta och vidmakthålla samhällsordningen för tusentals år sedan. Men i detta skiljer sig de sig inte i grunden från sekulära staters och institutioners lagar och bestämmelser.

Även om gudar kan inspirera oss att handla medkännande är religiös tro inget nödvändigt villkor för moralsikt beteende. Föreställningen att vi behöver ett övernaturligt väsen för att handla moralsikt förutsätter att det är något onaturligt med moral. Men moral av något slag är naturligt.

Moral betyder inte att "följa gudomliga bud" utan att "minska lidandet". Så för att handla moraliskt behöver man inte tro på någon myt eller berättelse. Man behöver bara utveckla en djup förståelse av lidande. Om du verkligen förstår hur en handling vållar dig eller andra onödigt lidande blir det naturligt för dig att avstå från den. Men människor mördar, våldtar och stjäl ändå eftersom de bara har en ytlig förståelse av lidandet detta medför. De är fixerade vid att tillfredsställa sin omedelbara lust eller girighet utan hänsyn till följderna för andra - eller ens följderna för sig själva på sikt.


14 SEKULARISM

Ja, många sekulära värden delas av olika religiösa traditioner. Till skillnad från vissa sekter som gör anspråk på monopol på all vishet och godhet är ett av de viktigaste kännetecknen  på sekulära människor att de inte har detta anspråk.  De tror inte att moral och visdom kom ner från himlen på en viss plats och en viss tidpunkt. Moral och visdom är istället är istället människors naturliga arvedel.

Den sekulära moralkoden, som faktiskt accepteras av miljontals muslimer, kristna hinduer jämte ateister, kodifierar värdena sanning, medkänsla, jämlikhet, frihet, mod och ansvar. Den utgör grundvalen för moderna vetenskapliga och demokratiska institutioner.

Det är grundlöst att att kritisera sekularismen för brist på moraliska skyldigheter eller socialt ansvar. Huvudproblemet med sekularismen är faktiskt det motsatta. Den sätter förmodligen den moraliska ribban för högt. De flesta människor kan inte efterleva en så krävande moralkod, och stora samhällen kan inte styras på basis av ett ändlöst sökande efter sanning och medkänsla.

I andra änden av det politiska spektret började även kapitalismen som en mycket öppensinnad vetenskaplig teori men stelnade efterhand till en dogm. Många kapitalister fortsätter upprepa sitt mantra om fria marknader och ekonomisk tillväxt oberoende av realiteterna. Hur hemska följder modernisering, industrialisering eller privatisering än får avfärdar de troende dem som "växtvärk" och lovar att allt blir bättre med lite mer tillväxt.

Alla dogmer är naturligtvis inte lika skadliga. Precis som vissa trosföreställningar har varit till gagn för mänskligheten har vissa sekulära dogmer också varit det. Detta gäller i synnerhet läran mänskliga rättigheter.

Varje religion och ideologi har sin skuggsida och oavsett vilken trosriktning du bekänner dig till bör du erkänna din skuggsida och undvika den naiva förvissningen om att "det kan inte hända oss". Den sekulära vetenskapen har åtminstone en stor fördel gentemot de flesta traditionella religioner, nämligen att att den inte är skräckslagen för sin skuggsida och i princip är villig att erkänna sina misstag och blinda fläckar.




DEL IV SANNING

Om du känner dig överväldigad och rådvill av den knipa som världen befinner sig i är du på rätt spår. De globala processerna har blivit alltför komplicerade för någon enskild människa att förstå. Hur kan du då veta vad som är sant om världen och undvika att falla offer för propaganda och desinformation ?

15 OKUNNIGHET

Under de senaste århundrade har det liberala tänkandet utvecklat en enorm tilltro till den rationella individen.
Men det är ett misstag att ha så stort förtroende för  den rationella individen. Enskilda människor vet pinsamt lite om världen och med historiens gång har det blivit mindre och mindre. En jägare - samlare på stenåldern kunde tillverka sina egna kläder, göra upp eld, jaga kaniner och fly från lejon. Vi vet mycket mer idag, men som individer vet vi faktiskt mycket mindre. Vi förlitar oss på andras  sakkunskap för nästan alla våra behov. I ett experiment som stämmer till eftertanke ombads personer bedöma hur väl de förstod hur ett vanligt blixtlås fungerar. De flesta svarade självsäkert att de förstod sig mycket väl på blixtlås, de använde de ju dagligen. Därefter ombads de så detaljerat som möjligt beskriva alla steg i blixtlåset sätt att fungera. De flesta hade ingen aning. Detta har Steven Sloman och Philip Fernbach kallat "kunskapsillusionen".

Människor inser sällanvidden av sin okunnighet eftersom de stänger in sig i en ekokammare med likasinnade vänner och bekräftande nyhetsflöden.

Att bombardera människor med fakta och blottlägga deras okunnighet kommer troligen att baktända. De flesta tycker inte om alltför mycket fakta, och de tycker definitivt inte om att känna sig dumma.

Grupptänkandets makt är så genomträngande att det är svårt att bryta dess grepp ens när åsikterna förefaller vara tämligen godtyckliga.

Moderna demokratier är fulla av massor som unisont ropar "Ja väljaren vet bäst, kunden har alltid rätt, vi är alla individer, vi är alla olika .."

Problemet med grupptänkande och individuell okunnighet avser inte bara vanliga väljare och konsumenter utan också presidenter och vd:ar..... Det är ytterst svårt att upptäcka sanningen när man styr världen.


16 RÄTTVISA

På ytan har inte mycket förändrats sedan vi lämnade den afrikanska savannen för storstadsdjungeln. Man skulle kunna tro att de frågor vi står inför idag - det syriska inbördeskriget, den globala ojämlikheten, den globala uppvärmningen - bara är samma gamla frågor i stor stil. Men det är en illusion. Storlek spelar roll, och från rättvisesynpunkt, liksom från många andra synpunkter, är vi knappast anpassade till den värld vi lever i.

Bär jag verkligen skuld till allt detta ? Det är inte lätt att avgöra. Eftersom min tillvaro är beroende av svindlande nätverk av ekonomiska och politiska band, och eftersom de globala sambanden är så intrasslade, har jag svårt att besvara de enklaste frågor som var min lunch kommer ifrån, vem som tillverkar  mina skor eller vad min pensionsfond gör med mina pengar.

Man kan försöka undkomma problemet genom att anamma en sinnelagsetik: det viktiga är min avsikt, inte vad jag faktiskt gör eller resultatet av mina handlingar. Men i en värld där allt är sammanflätat är det högsta moraliska imperativet plikten att veta. De största brotten i modern historia var inte en följd av hat  eller girighet utan av okunskap och likgiltighet. Charmerande engelska damer finansierade den engelska slavhandeln genom att köpa aktier och obligationer på Londonbörsen utan att någonsin ha satt sin fot i Afrika eller Karibien. Sedan sötade de sitt eftermiddagste med snövita sockerbitar producerade på helvetiska plantager - som de inte visste något om.

De flesta orättvisor i dagens värld är en följd av storskaliga strukturella skevheter snarare än av individuella fördomar, och våra jägar-samlar-hjärnor har har inte utvecklats för att upptäcka strukturella skevheter.

I försöket att förstå och avgöra moraliska dilemman i denna omfatning tillgriper människor ofta en av fyra metoder.
Den första är att reducera frågan, till exempel att förstå det syriska inbördeskriget som om det fördes mellan två jägar-samlare: att förstå Assad-regimen som en enda person och rebellerna som en annan, den ene är ond och den andre är god. Konfliktens historiska komplexitet har reducerats till en enkel och klar intrig.
Det andra är att inrikta sig på en rörande berättelse som får stå för hela konflikten. När man försöker förklara konfliktens verkliga komplexitet för människor med hjälp av statistik och exakta data förlorar man dem, men den personliga. berättelsen om ett enda barns öde attackerar tårkanalerna, får blodet att koka och skapar en falsk moralisk visshet.
Den tredje metoden för att hantera storskaliga moraliska dilemman är att spinna konspirationsteorier.
Dessa tre metoder förnekar världens komplexitet. Den fjärde och sista metoden är att skapa en dogm, sätta vår tillit till en förment allvetande teori, institution eller ledare och följa dem varthelst de leder oss.



17 "POST _ SANNING"

Om detta är post-sanningens tid, vilken var då sanningens glansperiod ? 80-talet ? 50-talet ?

I själva verket har människor alltid levt i postsanningens tid. Homo sapiens är en post-sanningsart vars makt bygger på skapande och tron på fiktioner. Ända sedan stenåldern har självförstärkande myter tjänat till att ena mänskliga kollektiv. Ja, Homo sapiens erövrade planeten framförallt i kraft av den unika mänskliga förmågan att skapa och sprida fiktioner.

Jag är medveten att många blir upprörda av att jag likställer religion och fejknyheter, men det är just poängen. När tusen människor tror på en uppdiktad historia i en månad är det en fejknyhet. När en miljard människor tror på något i tusentaks år är det en religion, och vi förmanas att inte kalla det fejknyheter för att inte såra de troendes känslor (eller ådra oss deras vrede)). Men observera att jag inte bestrider religionens effektivitet eller potentiellt välgörande verkan. Precis tvärtom. Fiktion är på gott och ont ett av de effektivaste verktygen i mänsklighetens verktygslåda. Genom att föra människor samman möjliggör religiösa konfessioner samarbete i stor skala. De inspirerar människor att bygga sjukhus, skolor och broar jämte arméer och fängelser. Adam och Eva har aldrig existerat men katedralen i i Chartres är ändå vacker. Mycket i bibeln må vara uppdiktat, men den kan ändå skänka miljontals människor glädje och fortfarande uppmuntra människor att vara medkännande, modiga, kreativa, precis som andra skönlitterära verk som Don Quijote, Krig och fred och Harry Potter.

I Facebooks och Twitters era är det ibland svårt att avgöra vilken version av ett händelseförlopp man ska tro på, men det är åtminstone inte längre möjligt för någon att döda miljontals människor utan att världen får reda på det.

Sanningen är att sanning aldrig står särskilt högt på homo Sapeiens dagordning. Många människor antar att om en viss religion och ideologi inte överensstämmer med verkligheten kommer dess anhängare att upptäcka det förr eller senare eftersom den inte kan mäta sig med sig med sina mer klarsynta konkurrenter. Men det är bara ytterligare en snuttefilt. I praktiken bygger samarbetets styrka  på en fin balans mellan sanning och fiktion.

Falska berättelser har faktiskt en fördel gentemot sanningen när det gäller att ena människor. Om du vill pröva grupplojalitet är det ett mycket bättre test att kräva att medlemmarna tror på en absurditet än be dom att tro på sanningen. Om en stor hövding säger " Solen stiger upp i öster och går ner i väster" krävs ingen lojalitet för att applådera. Men om han säger att " solen går upp i väster och går ner i öster" kommer bara de verkligt lojala att klappa händerna. Om alla dina grannar tror på samma orimliga sägen kan du på liknande sätt räkna med att de står enade i en nödsituation. Om de däremot bara är villiga att tro på konstaterade fakta, vad bevisar det ?

Människor har en fantastisk förmåga att veta och inte veta samtidigt. Eller rättare sagt kan de veta något när de tänker efter, men för det mesta tänker de inte efter och vet därmed inte. Om du verkligen fokuserar inser du att pengar är en fiktion, men du fokuserar vanligen inte. Om du tillfrågas vet du att  fotboll är ett mänskligt påfund, men i stridens hetta ställer ingen den frågan. Om du lägger ner tid och energi upptäcker du att nationer är utbroderade skepparhistorier, men mitt under ett krig har du inte den tiden och den energin.

Sanning och makt kan endast färdas tillsammans en viss sträcka. Förr eller senare går de  skilda vägar. Om du vill ha makt kommer du vid någon tidpunkt att bli tvungen att sprida fiktioner. Om du vill har sanningen om världen blir du vid någon tidpunkt tvungen att avsäga dig makt. .. Detta gap mellan sanning och makt är konstigt ; för att själv få se det behöver du bara fråga en typisk en vit engelsktalande protestant I USA om rasfrågan, fråga en genomsnittlig israel om ockupationen av palestinska territorier eller tala med en vanlig kille om patriarkatet.

Lärda har historien igenom ställts inför dilemmat om de ska tjäna makten eller sanningen. Ska de försöka ena människor genom att se till att alla tror på samma sak eller ska de låta människor veta sannningen också till priset av oenighet ? De mäktigaste lärda etablissemangen - kristna präster, konfucianska mandariner och kommunistiska ideologier - har värderat enhet mer än sanning. Det var just därför de var så mäktiga.
Som art föredrar vi makt framför sanning. Vi lägger mer energi på att försöka kontrollera världen än på att försöka förstå den - och till och med när vi försöker förstå den gör vi det i hopp om att förståelsen av världen skall underlätta kontrollen av den. Så om du drömmer om ett samhälle där sanningen härskar i ensamt majestät där ingen bryr sig om myter kan du inte förvänta dig så mycket av Homo sapiens. Pröva hellre lyckan med schimpanser.

Allt detta betyder inte att fejknyheter inte är ett allvarligt  problem eller att det står politiker och präster fritt att ljuga som en häst travar. Det vore också helt fel att dra slutsatsen att allt bara är fejknyheter, att varje försök att uppdaga sanningen är dömt att misslyckas eller att det inte finns någon skillnad mellan seriös journalistik och propaganda. Bakom alla fejknyheter finns verkliga fakta och verkligt lidande. I Ukraina strider verkliga ryska soldater, tusentals har verkligen dött och hundratusentals har verkligen förlorat sina hem. Mänskligt lidande orsakas ofta av tron på någon fiktion, men själva lidandet är ändå verkligt.

Förvänta dig inte att allt blir perfekt. En av de största fiktionerna av alla är att förneka världens komplexitet och tänka i termer av jungfrulig renhet kontra satanisk ondska. Ingen politiker säger hela sanningen, men vissa är mycket bättre än andra.



18 SCINCE FICTION

Som noterats i tidigare kapitel är det kanske värsta felet med dagens science fiction att den tenderar att förväxla intelligens med medvetande.

Människor ör rädda för att bli instängda en låda, men de inser inte att de redan är instängda i en låda - deras hjärna - som är instängd i en större låda - samhället med myriader myter.

Allt du någonsin kommer att uppleva i livet finns i själva verket inuti din kropp och ditt medvetande. Att bryta sig ur matrisen eller resa till Fuji gör ingen skillnad.

Smärta är smärta, rädsla är rädsla och kärlek är kärlek - till och med i matrisen. Det spelar ingen roll om den smärta du känner härrör från en samling  atomer i yttervärlden eller från elektriska signaler i en dator. Rädslan är fortfarande verklig. Om du vill utforska ditt medvetande kan du göra det både inne och utanför matrisen.

Huxleys genialitet (Du sköna nya värld) består i att visa att man kan kontrollera mycket mer tillförlitligt med hjälp av kärlek och nöjen än med rädsla och våld.

John Vilden ( Du sköna nya värld) drar sig tillbaka till vildmarken för att leva som eremit. Åren i indianreservat och hjärntvätten med Shakespeare och religion har betingat honom att avvisa modernitetens välsignelser.
Till skillnad från skaparna av The Matrix och The Truman Show tvivlade Huxley på möjligheten att fly eftersom han ifrågasatte om det fanns någon som kunde ta till flykten, Eftersom din hjärna och ditt "jag" är en del av matrisen måste du undfly dig själv för att undfly matrisen. Det är emellertid en möjlighet värd att undersöka. Att undfly en snäv definition av jaget kan bli en nödvändig överlevnadsfärdighet under det 21:a århundradet.


19 UTBILDNING

I en sådan värld är det sista en lärare vill lära sina elever ännu mer information. De har redan alldeles för mycket av den varan. Istället behöver de, och människor i allmänhet, förmågan att göra reda av informationen, kunna skilja mellan viktigt och oviktigt och framför allt att sätta samman många bitar information till en helhetsbild av världen.

Vad bör man då lära ut ? Många pedagogiska experter menar att skolan bör övergå till att undervisa de fyra k:na - kritiskt tänkande, kommunikation, kollaboration och kreativitet. Mer allmänt bör skolan tona ner tekniska färdigheter och lyfta fram allmänna färdigheter i livet.  Det viktigaste av dem alla kommer att bli förmågan att hantera förändringar, att lära sig nya saker och behålla lugnet i okända situationer. För att hänga med världen 2050 kommer man inte bara att behöva kläcka nya idéer och uppfinna nya saker - man måste framför allt återuppfinna sig själv gång på gång.

"Vem är jag ?" kommer att bli en mer akut och komplicerad fråga än någonsin tidigare.

Den industriella revolutionen gav oss löpande band teorin om utbildning. I stadens centrum finns en byggnad uppdelad i många likadana salar och varje sal har rader av pulpeter och stolar. När en klocka ringer går man till en av dessa salar med trettio andra ungar, som alla fötts samma år som man själv. varje timme kommer en vuxen in i salen och börjar prata. De har alla betalt av det offentliga att göra det. En av dem berättar om jordens form, en annan om mänsklighetens förflutna och en tredje om människokroppen. Det är lätt att skratta år denna modell, och nästan alla är överens om att den är överspelad, oavsett eventuellt tidigare förtjänster. Men hittills har vi inte lyckats skapa ett livskraftigt alternativ, och definitivt inget som lika väl kan tillämpas på den mexikanska landsbygden som i en kalifornisk villaförort.

Så det bästa rådet jag kan ge en femtonårig som sitter fast i en föråldrad skola i Mexiko, Indien eller Alabama är : lita inte alltför mycket på vuxna. De flesta av dem menar väl, men de förstår helt enkelt inte världen.

För att lyckas med en så överväldigande uppgift måste du verkligen anstränga dig för att förstå ditt operativsystem. Att veta vem du är och veta vad du vill ha ut av livet. Det är förstås det äldsta rådet i världen : Känn dig själv ! Filosofer och profeter har i tusentals år uppmanat människor att lära känna sig själva. Men detta råd har aldrig varit mer brådskande än under det 21:a århundradet, för tillskillnad från på Lao Tsi och Sokrates tid möter du allt hårdare konkurrens. Coca-Cola, Amazon, Baidu och staten jagar alla för att hacka dig. Inte din smartphone, din dator eller ditt bankkonto - de löper ikapp för att hacka dig och ditt operativsystem. Du kanske har hört att vi lever i en tid när datorer hackas, men det är knappt ens halva sanningen. Vi lever faktiskt i en tid då människor hackas.


20 MENING

Vilket slags svar förväntar man sig ? När människor frågar om livets mening förväntar de sig vanligen att få höra en berättelse. Homo sapiens är ett historieberättande djur som tänker i berättelser snarare än i siffror och diagram, och som tror att självaste universum är som en berättelse, med hjältar och skurkar, konflikter och försoningar, höjdpunkter och lyckligt slut.

Alla berättelser är ofullständiga. Men för att konstruera en livsduglig identitet åt mig själv och ge mitt liv mening behöver jag egentligen ingen fullständig berättelse utan vita fläckar och inre motsägelser. För att skänka mitt liv mening behöver en berättelse uppfylla två villkor.
För det första måste den tilldela mig en roll.
För det andra måste sträcka sig bortom min horisont, men inte nödvändigtvis till evigheten - det kan vara en berättelse ändå.

De mest framgångsrika berättelserna är öppna i ändarna. Den behöver aldrig förklara var meningen ytterst kommer ifrån eftersom de är så bra på att fånga människors uppmärksamhet och hålla kvar den i en trygg zon.
När man till exempel förklarar att världen vilar på en jätteelefants rygg bör man förebygga alla besvärliga frågor med att utförligt berätta att när elefanten viftar med sina gigantiska öron blir det orkaner och när det skakar av vrede blir det jordbävningar. Om man spinner en tillräckligt lång skepparhistoria kommer ingen på tanken att fråga vad elefanten står på. På liknande sätt förtrollar nationalismen oss med sagor om hjältedåd, rör oss till tårar genom att berätta om tidigare katastrofer och tänder vår vrede genom att uppehålla sig vid orättvisor nationen fått utstå. Vi blir så uppslukade av detta nationella epos att vi börjar bedöma allt som händer i världen efter dess konsekvenser för vår nation, och kommer sällan på tanken att fråga varför vår nation skulle vara så viktig.

Givet allt vi vet om universum borde det vara helt omöjligt för en mentalt frisk person att tro att den yttersta sanningen om universum och den mänskliga existensen är den israeliska, tyska, ryska nationalismens eller någon annan nationalisms berättelse. En berättelse som struntar i nästan hela rummet, tiden, Big Bang, kvantfysik och livets evolution  är på sin höjd en pytteliten del av sanningen. Men på något vis lyckas människor att inte se bortom den.

Om vi inte kan lämna något påtagligt efter oss - som en gen eller en dikt - är det kanske tillräckligt om vi gör världen en smula bättre ?

En god berättelse måste tilldela mig en roll och sträcka sig bortom min horisont, men den behöver inte vara sann.

De flesta som ger sig ut för att söka sin identitet är som barn på skattjakt. De finner bara det som deras föräldrar i förväg gömt åt dem.

Så snart personliga identiteter och samhällssystem har uppförts på en berättelse blir det otänkbart at betvivla den, inte på grund av de belägg som stöder den utan för dess sammanbrott skulle utlösa personliga och samhälleliga kataklysmer, I historien är taket ibland viktigare än grunden.

De berättelser som ger oss mening och identitet är uppdiktade, men människor behöver tro på dem. Så vad gör man för att det ska kännas äkta ? Det är uppenbart att människor vill tro på berättelser, men hur tror de faktiskt ? Redan för tusentals år sedan upptäckte präster och schamaner svaret : ritualer. En ritual är en magisk akt som gör det abstrakta konkret och det fiktiva verkligt.

I det moderna västerlandet har den konfucianska besattheten av riter ofta uppfattats som ett tecken på ytlighet och ålderdomlighet. I själva verket vittnar det om Konfucius djupa och tidlösa förståelse för människans natur.



2017 hissade Indiens nationaliska regering en av världens största flaggor i Attari vid gränsen mot Pakistan, i en gest som inte skulle signalera vare sig avsägelse eller ointresse utan snarare pakistansk avund. Denna trianga var 36 meter lång och 24 meter bred och hissades på en tio meter hög flaggstång. Flaggan syntes ända från den pakistanska storstaden Lahore.
Varför satsar den indiska regeringen resurser på att väva enorma flaggor istället för att bygga avloppssystem i Delhis slumområden. Eftersom flaggan gör  Indien verkligt på ett sätt som avloppssystem inte gör.
Ja, själva kostnaderna för flaggan gör ritualen mer effektiv. Av alla ritualer är offer den mest potenta, eftersom av allt i världen är lidande det mest reella. Man kan aldrig bortse från eller betvivla det. Om du vill att folk verkligen skall tro på en uppdiktning, locka dem att göra en uppoffring för dess skull. Att lida för en berättelse är vanligen tillräckligt för att bli övertygad om att den är sann. Om du fastar för att Gud har befallt dig att göra det, gör den påtagliga hungerkänslan Gud mer närvarande än någon bildstod eller ikon förmår. Om du förlorar dina ben i ett patriotiskt krig får dina stumpar och din rullstol nationen att bli mer verklig än någon dikt eller hymn.
Detta är förstås ett logiskt felslut. Att du lider på grund av din tro på Gud eller nationen bevisar inte att dina övertygelser är sanna. Du kanske bara betalar priset för din godtrogenhet. De flesta tycker inte om att medge att de är dårar. Följaktligen blir deras tro starkare ju mer de offrar för den. Detta är offrets mystiska alkemi. För att få makt över oss behöver den offrande prästen inte ge oss något, vare sig regn eller pengar eller seger i krig. Han behöver istället ta något ifrån oss. Så snart han övertygat oss om att göra en smärtsam uppoffring är vi fast.

Offer inte bara stärker tron på berättelsen, utan den ersätter ofta alla andra förpliktelser. De flesta av mänsklighetens stora berättelser har uppställt ideal som de flesta inte kan uppfylla.

En typisk anhängare av Teapartyrörelsen som på något vis förenar en glödande tro på Jesus Kristus med ett fast motstånd mot statlig välfärdspolitik och envetet stöd till National Rifle Association. Var inte Jesus mer angelägen om att hjälpa de fattiga än att beväpna dig till tänderna. Det förefaller vara oförenligt, men människohjärnan har många byrålådor och vattentäta skott, och vissa neuroner kommunicerar inte med varandra. På liknande sätt finns många anhängare av Bernie Sanders som har en vag tro på framtida revolutioner, samtidigt som de också tror att det är viktigt att investera sina pengar klokt. De kan utan vidare övergå från att diskutera den orättvisa förmögenhetsfördelningen i världen till att tal om hur det för deras placeringar på Wall Street.
Knappast någon har endast en identitet.

När man satt sin all sin tillit till endast en enda stor berättelse, vad gör man när den faller samman ?
De flesta tyskar återhämtade sig häpnadsväckande snabbt efter andra världskriget. Någonstans hade de bevarat andra berättelser om världen, och så snart Hitler hade satt sin kula i huvudet antog människor i Berlin, Hamburg och Munchen nya identiteter och fann en annan mening i sina liv.

Under hela historien har de flesta människor trott på flera berättelser samtidigt och aldrig varit helt övertygade om någonderas sanning.

I likhet med andra kosmiska berättelser börjar alltså även den liberala med en skapelseberättelse. Den säger att skapelsen pågår i varje ögonblick och att jag är skaparen. Vad är då målet med mitt liv ? Att skapa mening genom att känna, tänka, begära och uppfinna. Allt som begränsar friheten att känna, tänka, begära och uppfinna begränsar universums mening. Friheten från sådana begränsningar är därför det högsta idealet.

Detta låter mycket spännande och djupsinnigt. Men dessvärre är mänsklig frihet och kreativitet inte vad den liberala berättelsen inbillar sig. Såvitt vetenskapen vet finns det ingen magi bakom våra val och skapelser. De är produkten av miljardtals neuroner som utbyter biokemiska signaler, och även om man befriar människan från den katolska kyrkan och Sovjetunionen kommer deras val ändå att dikteras av biokemiska algoritmer som är lika hänsynslösa som inkvisitionen  och KGB.

Den liberala berättelsen får mig att eftersträva friheten att uttrycka och förverkliga mig själv. Men både "självet" och friheten är mytiska chimärer som lånats från forna tiders sagor. Liberalismen har en särskilt förvirrad uppfattning om "fri vilja". Människor har uppenbarligen vilja och önskningar och de är ibland sina önskningar. Om "fri vilja" betyder friheten att göra det man önskar, så stämmer det att människor har fri vilja. Men om "fri vilja" betyder friheten att välja vad man begär så har människor ingen fri vilja.
Om jag är sexuellt attraherad av män kan jag kanske vara fri att förverkliga mina fantasier, men jag är inte fri att i stället känns mig attraherad av kvinnor.
Vi bör inse att vi inte kontrollerar våra begär eller ens våra reaktioner på dessa begär.

Likt en spinndoktor som förklarar de senaste politiska omvälvningarna får den inre berättaren ofta saker om bakfoten, men medger det sällan eller aldrig.

Om du verkligen vill förstå dig själv bör du alltså inte definiera dig med ditt Facebookkonto eller med berättelsen om jaget. Istället bör du följa kroppens och medvetandets flöde. Då ser du hur tankar, känslor och begär kommer och går utan mycket rim och reson och utan att du bestämmer det, precis som olika vindpustar från det ena eller andra hållet och trasslar till ditt hår. Och precis som du inte är vindpustarna är du inte det virrvarr av tankar, känslor och begär som du erfar, och du är definitivt inte den förskönade berättelse som du berättar  om efteråt. Du erfar dem alla, men du styr dem inte, du äger dem inte och du är inte de. Människor frågar "Vem är jag"? och förväntar sig en berättelse till svar. Det första du måste veta om dig själv är att du inte är en berättelse.

Även om alla dessa stora berättelser är fiktioner genenererade av våra egna medvetanden finns det ingen anledning att förtvivla. Verkligheten finns fortfarande. Du kan inte spela en roll i en hittepådrama, men varför skulle du vilja det ? Den stora frågan som människor ställs inför är  inte  " Vad är meningen med livet ? "utan "Hur undviker man lidande" ? När du undviker alla fiktiva berättelser kan du observera med mycket större klarhet och om du verkligen känner sanningen om dig själv och världen kan inget få dig att känna dig eländig.
Vi människor har erövrat världen tack vare vår förmåga att skapa och vår tro på fiktiva berättelser. Vi är därför särskilt dåliga på att se skillnad på fiktion och verklighet. Att bortse från denna skillnad har blivit en överlevnads fråga för oss. Om du ändå vill veta skillnaden är den bästa utgångspunkten lidande eftersom lidande är det mest verkliga i världen.


21 MEDITATION

I åratal hade jag haft intryck av att jag var herre över mitt liv och vd:n för mitt personliga varumärke. Men några timmars meditation räckte för att visa att jag knappast hade någon kontroll över mig själv. Jag var inte vd, jag var knappast ens grindvakt. Jag ombads att stå vid grinden till min kropp - näsborrarna - och bara iaktta vad som kommer in eller går ut. Efter bara  några ögonblick tappade jag fokus  och övergav min post. Det var en ögonöppnande erfarenhet.

Jag tror att jag lärde mig mer om mig själv och människor i allmänhet genom att observera min förnimmelser under dessa tio dagar än jag dittills hade lärt mig under hela livet. Och för att uppnå det hade jag inte behövt godta någon berättelse, teori eller myt. Jag hade bara behövt observera verkligheten sådan den är. Det viktigaste jag insåg var att den djupaste källan till mitt lidande ligger i mina medvetandemönster. När jag vill ha något och det inte infinner sig reagerar mitt medvetande med att generera lidande. Lidandet är inte ett objektivt förhållande i yttervärlden. Det är en mental reaktion som alstras i mitt eget medvetande. Att lära sig det är det första steget på vägen mot att sluta generera mer lidande.
Efter den första kursen 2000 började jag meditera två timmar varje dag och åka på en längre retreat, en månad eller två varje år. Det är inte flykt från verkligheten, det är att komma i kontakt med verkligheten. Under åtminstone två timmar om dagen observerar jag faktiskt verkligheten sådan som den är, medan jag under de övriga tjugotvå timmarna överväldigas av mejl och tweets. Utan det fokus och den klarhet som denna vana gav hade jag inte skrivit Sapiens eller Homo Deus.