Translate

Om mig

Mitt foto
Gift med Ewa, pappa till Sofie och Åsa, kirurg på St Görans sjukhus i Stockholm

söndag, mars 17, 2019

Skönt




Ibland känns det skönt att förhäva sig, att kunna säga "vad var det jag sa". Allra skönast är att känna inombords att kompassen fungerar, att nålen inte fladdrar hit och dit mot någon tillfällig magnetisk företeelse, utan stadigt mot norr.
Anna, Greta och Jonna. Odell, Thunberg och Bornemark. I samma stund som de uppenbarade sig, när andra runt omkring mig fnyste och ryckte på axlarna, så klack det till. Modiga kvinnor som utmanar makten, hyckleriet, och (inte minst) meningslösheten. Så rätt ni har.

Ibland känns det inte lika skönt. Snarare skamligt. Det krävdes ett kvinnligt uppror för att jag till fullo skulle inse i vilken omfattning män förgriper sig på kvinnor. Och när stormen lagt sig fladdrar kompassnålen än hit än dit. På väg att klappa en kvinna på axeln hejdar jag mitt i rörelsen. Har Lena Andersson rätt när hon menar att rättssamhället kapitulerat, eller saknar hon inlevelse och förståelse för det andra än hon själv utsätts för ?

Ibland känns skönt att inte ställa för höga krav, att vara nöjd med att inte ge upp.





Inga kommentarer: