Numera arbetar jag halvtid, närmare bestämt varannan vecka. Den här veckan är en ledig vecka, då bestämmer jag helt själv. Det låter fantastiskt. Men det är det inte. Efter sextioårig skol-och arbetsplikt är man inte utan vidare redo för obegränsad frihet. Lika lite som bibliotikarien Brooks i Nyckeln till frihet. Men så illa ska det inte gå för mig. Utan det fantastiska jobbet ska ersättas med något lika meningsfullt. Så det så.
Dr Alexander Wilczek skriver om stress i senaste numret av svensk kirurgi. Han avslutar med fyra existentiella faktorer som professor emeritus Wolfgang Rutz, bl.a ansvarig för global hälsa inom WHO, formulerat. Han menar att en människas liv behöver innehålla meningsfullhet, autonomi, social betydelse och värdighet.
Egentligen har jag allt det där. Problemet är att jag har orimliga krav på meningsfullhet ?
