Hälsade på Nils Horner för några år sedan i samband med att utrikeskorrespondenterna föreläste för allmänheten på Södra teatern. Han utstrålade sådan värme. Av Åsa förstod jag att han var en verklig journalistisk förebild, prestigelös, och omtänksam. Det känns makabert och overkligt att han fått sätta livet till på det sätt som skedde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar