I min närhet finns f.n en person som på kort tid har dragit på sig allas ogillande, verkligen allas. Har inte hört ett enda positivt omdöme om vederbörande. Istället går drevet, det ena exemplet överträffar det andra.
Egentligen faller det på sin egen orimlighet att någon bara skulle ha fel och brister. Men frestelsen att ansluta till gruppen och peka ut en syndabock blir för stor.
Man kan gapa och svälja det som bjuds, för det mesta är det OK. Men ibland sätter söt eller saltsuget in, eller rentav törsten efter rent vatten, och då är det bara socker, salt eller vatten som duger.
Just nu längtar jag intensivt efter att gammelmedia skall servera en dessert innehållande några goda sidor hos Vladimir Putin, och till kaffet en stor konjak, full av "skamlös nyfikenhet" på Ryssland.
Här är en av alla "analyser" för närvarande som visar bilden av ett odjur, som "lever i sin egen värld". Utan att veta så är jag säker på att den är missvisande. Eftersom den så uppenbart har till uppgift att bekräfta en rådande uppfattning.
Sanningen återfinns aldrig i drev.
3 kommentarer:
Håller med om att en balanserad bedömning hade varit på sin plats just nu. Men det är bara så med oss människor att vi alltid måste välja en sida (tänker lite på ditt förra inlägg).
Jag tror att det skadar mer än det berikar...
Kanske bra att påminna sig om de där situationerna när antingen eller inte duger, där man tvingas ta det onda med det goda, ta hänsyn .. som i familjen.
Och sen tillämpa det - överallt ?
Ungefär så.
Slog mig en sak som Carl Bildt sa i söndags. Han sa att det viktigaste var att Ukraina skulle bestämma själva (han trodde också att de då valt Ryssland på grund av etisk och historisk gemenskap).
Då tänker man på att allt varit bättre om man bara tog det lite lugnt. Då slipper man kanske problemet med att Nato väljer man att tillhöra Ryssland anekteras man till...
Skicka en kommentar