Vapendragare

För åtskilliga år sedan köpte jag ett par loafers för 30 kronor på loppis, ett riktigt fynd. Jag har slitit dom i alla tänkbara och otänkbara sammanhang, och alltid känt mig lite extra fin. På senare tid har dom t.o.m kommit till användning på jobbet, vilket gett upphov till en viss munterhet, då resten av munderingen bestått av operationskläder.
Men nu hängde dom inte ihop längre, mina kära loafers. Att bara hiva dom i sopen kunde jag inte förmå mig. Så jag tog dom till skomakarn på Folkungagatan, en riktig mäster som lagat skor i över 40 år. Han skakade på huvudet, och sa att det skulle kosta som att köpa ett par nya. Jag stoppade tillbaks dom i ryggsäcken och lommade ut. Men så vände jag i dörren och tänkte, varför inte ?

1300 kronor kostade det. Skomakarn har gett i stort sett livstidsgaranti, min livstid .. nåja. Han var mäkta stolt, och jag med, över att ha fattat ett beslut som kändes helt rätt.
En "omställningsteoretiker" kan förstås räkna på konsekvenserna, avseende material - och energiåtgång, arbetstillfällen o.s.v. Den känslobaserade lägger sedan till några dimensioner av kärlek till två återupplivade vapendragare.