Nyfiken

Träning i medkänsla är ett kärt ämne. Här en skamlig bekännelse.

Utanför ICA på Folkungagatan sitter en rumänsk tiggare. Jag brukar reta mig på hans sätt. Det enda han säger, där han sitter på marken, är "tack så mijke". Han brukar inte få några pengar, istället ger jag mina kronor till mannen vid Konsum på Nytorgsgatan, som bara ler vänligt.
På fredagarna flyttar ICA - mannen tvärrs över gatan och sätter sig utanför Systemet. Nu i fredags hade han satt sig på en pall, och vi kom liksom mer i jämnhöjd. Tror heller inte han sa något.
Gick fram, fick syn på kortet som satt på pappersmuggen. Det förställde hans fyra barn. För första gången såg jag hans pigga ögon och klara blick, han kunde också en del engelska. Den tolfte april åker han tillbaks till Brasov, resan tar tre dagar, för att återkomma i maj. Han fick en slant när jag in, och två när jag kom ut. Hemkommen kunde jag inte låta bli att kolla på kartan var Brasov ligger.

Vad handlar det om ? Att vara nyfiken ?

Den skamlösa nyfikenheten.