På rastgårdar runt om i stan ser jag knattar som leker i decemberkallt strålkastarljus, i väntan på att deras livspussel - föräldrar ska uppenbara sig. Alla verkar glada, men många har knappt några kläder på sig, min fadersinstinkt är nära att ingripa. Än har de små liven inte hört talas om PISA.
Jag har dålig insyn i skolans värld, Olof hjälper mig på traven. Men tänker ändå, där i kylan och mörkret, vad är det vi mäter, vad är det vi vill uppnå ?
Bruttonationalprodukten (BNP) visar vår ständigt ökade standard.
Genuine progress indicator (GPI) visar att vi stagnerat och går tillbaks, sedan åtminstone trettio år. *
Är PISA att likna vid BNP ?
Tänk tanken att någon presenterade en undersökning som visade att nionde-klassarna i Sverige är mer frigjorda, toleranta, omtänksamma, ödmjuka och självständigt tänkande än i något annat land. Typ.
Vore det något att glädjas åt ?
* Lane, Robert E The loss of happiness in market democracies, Yale University press, 2000
1 kommentar:
Ofta är det mätandet som är handlandet.
Åtgärderna är sekundära...
Skicka en kommentar