Att flyta med och släppa taget, det är kärnan i det taoistiska tänkandet. Inte för att det skulle vara "rätt", utan för att det blir bäst så.
Lättare sagt än gjort, när det hela tiden uppenbarar sig saker som gör en upprörd och vädjar till uppror. Men då underskattar man nog alla de tillfälligheter som livet består av, och vad icke - motstånd kan åstadkomma.
Att sätta upp ett mål för det kommande året låter i sanning inte taoistiskt.
Tillfälligheter, slump, förnöjsamhet, generositet och tacksamhet - jag skulle önska att det vore mina ledstjärnor för det kommande året. Och att ilskan och upprördheten fick rymmas däri.
Kanske är jag inspirerad av Felix Herngrens lyckade filmatisering av Hundraåringen, som vi såg på bio igår. En varm hyllning till livets tillfälligheter och oändliga möjligheter. Fjärran från underkastelse. Robert Gustavsson gör sitt livs roll.
PS
På kirurgstämman 2004 höll jag jag ett föredrag kallat I all enkelhet. Sedan dess har jag stått och stampat, i brist på mod.
Tänk om det tio år senare inte bara vara tomt prat ..
Wu - Wei
11 kommentarer:
Du nämner bland annat "upprörd, uppror, ilska, stått och stampat i brist på mod."
De tillstånd du nämner ser jag som mekaniska - inlärda - beteenden som håller tillbaka utvecklingen. Känslor och tankar av lägre nivå kommer och går som de vill. När du däremot är uppmärksam kan du avsiktligt bestämma kvalitet på känslor och tankar.
Lägre beteenden så som upprördhet, irritation, ilska, avund är av lägre nivå som ska förädlas till högre kvalitet/nivå. Genom att avsiktligt rikta uppmärksamheten
på sin mentala tillväxt förädlas lägre nivå till högre nivå/kvalitet.
Den som betraktar/iakttar sina känslor kan inte vara känslorna. Det man betraktar/iakttar kan man inte vara. Den som betraktar/iakttar en fotbollsmatch kan inte vara det som sker på planen. Däremot kan personen vara så känslomässigt identifierad med det som sker på planen att hen tror sig vara det som sker på planen.
Den som identifierar sig med lägre nivå av känslor och tankar är en mekanisk robot som inte är uppmärksam på de högre kvaliteter som ger det "mod" som behövs för att slippa "stampa" på lägre nivå.
/Ch
Christer,
Vad utmärker ett lägre och ett högre tillstånd ?
Förädlas. Är mogna samma sak ?
Kanske är jag lite hård mot mig själv. I flera avseenden har jag nog tagit steg i "rätt" riktning, framförallt respekten för olikhet, men även vilja och förmåga att försonas och förlåta. Och egot tar lite mindre plats, vilket känns lite tomt ibland :) - livet blir på många sätt lättare när man konkurrerar och tävlar.
Läser av och till dina kloka synpunkter om kollektivet, som väl sammanfattar den förädling/mognad du talar om :
http://ericsecher.blogspot.se/2013/06/nar-individen-ar-till-for-kollektivet.html
Hej igen!
"Vad utmärker ett lägre och högre tillstånd?"
Lägre tillstånd är mekaniska inlärda beteenden där individen framför allt sitter fast i känslor och tankar av lägre nivå så som oro, fruktan, avund, ilska, upprördhet, hat, svartsjuka, själviskhet, egoism m.m.
Högre tillstånd är då tänkandet utgår från Jaget - den du verkligen är - och inte från personlighetens programmeringar som finns i emotionala och mentala energifälten. Högre tillstånd visar på ödmjukhet, omtanke, visa hänsyn, medkänsla, ha självtillit, livstillit m.m.
Eric. När jaget - den du och jag verkligen är - talar kan vi inte ha destruktiva känslor och tankar som nedvärderar oss själva eller andra. Jaget kan inte vara osann!
När jaget inte är närvarande i emotionala och mentala energifälten är det de inlärda programmeringarna som talar fritt. Jaget måste alltid vara närvarande och uppmärksam i respektive energifält för att individen ska vara sanningsenlig.
"Förädla. Är mogna samma sak?" Lägre ska förädlas/mogna till högre kvalitet. Lägre driver på mot högre.
Eric. Vad innebär förlåta för dig?
Vad skapar vi när vi konkurrerar och tävlar?
/Ch
Har fastnat för det som Gandhi, Mandela.m.fl försökt framhålla, att göra åtskillnad på handling och person. Handlingen är en sak (oförlåtlig), men att döma personen är något annat.
Desmond Tuti och hans dotter berättade om ett amerikanskt par vars barn hade blivit mördat i Sydafrika. Nu arbetar föräldrarna tillsammans med mördarna för att minska våldet, och det som utlöser våld.
Jag tror på de goda hos alla människor, och jag tror alltid det finns en anledning när det onda tar över. Omvänt, alla människor är förmögna att begå det mest onda handlingar. I teorin är det lätt, i praktiken är det inte lika lätt, när straff skall utdelas. Ibland kan jag undra om jag har lite för lätt för att förlåta.
Konkurrerar och tävlar. Vi undertrycker "högre tillstånd", som omtanke och medkänsla. Så känns det.
Lek, som Realist brukar framhålla, är något annat.
Läste häromkvällen Gunilla Thorgrens biografi över Elise Ottesen-Jensen, som ung rapporterade hon från Olympiaden 1912, och förfäras över att lekmomentet är borta. Mitt i prick, redan 1912.
Är lite glömsk nu, hade du ett förflutet som elitidrottare ?
Eric. Det du skriver om att göra skillnad mellan sak och person instämmer jag i.
"När det onda tar över." Den individ som gör så kallade onda handlingar kan utföra dessa handlingar på grund av att hen inte aktiverat tillräckligt av de så kallade goda egenskaperna - individen förstår inte bättre. Även om hen inte förstår så måste hen ta konsekvensen av sina handlingar.
Den som förstår - är medveten om -att hen gör en ond handling mot sig själv eller andra får uppleva andra konsekvenser av sina handlingar. Att medvetet göra onda handlingar är ett brott mot Kosmos oföränderliga lagar och det innebär att "straffet" blir där efter.
"Förlåta." Kan man förlåta någon annan? Som jag ser det kan man bara förlåta sig själv. Visst kan man säga till någon annan att jag förlåter det du gjorde. Men vad har jag för garanti för att personen inte fortsätter med sina onda handlingar? Inga alls om inte personen förlåter sig själv genom att bestämma sig för att helt sluta göra onda handlingar. Den som lägger "mekaniska lägre inlärda egenskaper/beteenden bakom sig till förmån för högre kvalitet/tillstånd" har offrat det lägre till förmån för högre och därmed förlåtit sig själv.
"Lekmomentet är borta. Mitt i prick, redan 1912." Instämmer. Tävlingsmoment utser förlorare och förlorare vill ingen vara - varken människor, företag, kommuner eller länder vill vara förlorare. Idag tävlar vi på alla nivåer, se bara hur kommuner kämpar för att locka så många medborgare som möjligt till sin kommun med följd att andra kommuner utarmas och blir förlorare.
"Utdela straff." "I praktiken är det inte lika lätt." Instämmer. De enda som egentligen vet hur ett brott har gått till är de som varit på plats och tagit del av brottet. Domstolar dömer utifrån indisier och andras vitnesmål. Som "tur" är finns Kosmos oföränderliga lagar - annat än mänskliga lagar - som styr efter bland annat orsak och verkan.
Genom reinkarnation får hen möjlighet att lära sig förlåta sig själv - "offra det lägre till förmån för högre". Så länge som det finns "offer" kvar att göra fortsätter återfödelsen.
"Idrottare." Ja, som har "offrat" tävlingsmomentet till förmån för "lekmomentet".
/Ch
" Som jag ser det kan man bara förlåta sig själv. Visst kan man säga till någon annan att jag förlåter det du gjorde. Men vad har jag för garantier för att personen inte fortsätter med sina onda handlingar "
Inga garantier alls !! Men att (verkligen) bli förlåten väcker kärlek, väcker min önskan att ge tillbaka. Att kräva en motprestation väcker andra känslor/tillstånd.
Ubuntu. I am because we are.
Har svårt att greppa och förhålla mig till Kosmos och reinkarnation. Till Den gyllene regeln har jag ett personligt förhållande, igenkänning.
Eric. Tack för dina synpunkter.
GOTT NYTT ÅR 2014!
/Ch
Christer,
Tack detsamma !!
PS
Tanken på reinkarnation slog mig häromdagen, när jag tänkte på två bröder. Den ena så mogen, den andra inte, hur kan det komma sig ?
Hej Eric!
Är just inkommen från en stärkande cykeltur som var befriad från tävlingsmoment.
Till din fråga. Vara syskon betyder inte att jaget hos var och en av dem uppnått samma nivå av livserfarenhet i utvecklingen. Det finns både yngre och äldre "själar"/individer som reinkarnerar.
/Ch
Ja, det var väl så jag tänkte.
Skicka en kommentar