Dåliga betyg för svensk undervisning idag. PISA. Låter bekymmersamt.
Vet inte om den här kan vara till någon hjälp :
Hamnade häromdagen på Södersjukhusets förnämliga bibliotek, Tänk att jobba på en arbetsplats där det ligger ett fint bibliotek så fort man kommer innanför dörren. Inom privat sjukvård är det ovillkorligen överflödig lyx, eftersom det inte på något uppenbart/mätbart sätt befrämjar lönsamheten.
Hur som helst, med mig från biblioteket får jag en ljudbok av Camus, Pesten. Hemkommen sätter jag mig till ro i fåtöljen. Reine Brynolfsson läser.
Då slår det mig att jag har ett gammalt exemplar av boken, på franska. För många år sedan, när jag fortfarande levde i mina franskillusioner, lyckades jag ta mig igenom det inledande kapitlet, men inte mer.
Nu lyssnar jag till Reine, och följer med i den franska texten. Och blir alldeles paff över hur bra det går.
Och när det går bra blir det roligt. Och så fortsätter man. Och så lär man sig. Och så blir det ännu roligare. Och så fortsätter man ..
Genialt ?
På radion hör jag Björklund och någon socialdemokrat gräla om PISA-rapporten. Tidigare betyg, mindre klasser, fler lärare, bättre lärare, mer traditionell lärarledd undervisning, förstatligande av skolan. O.s.v.
Sen tänker jag på mitt lilla ljudboksexperiment. Att inlärning bygger på lust, det måste vara roligt, annars ger man upp. I nästa stund kan man tänka på alla de här eleverna som inte kan räkna och läsa, men som kan hur mycket som helst om datorer och hur man trimmar en moppe, eller vad man nu tycker är roligt idag.
- Men, måste man inte först skapa förutsättningarna för lusten,
med små klasser, fler lärare, osv ?
- Nej lusten först !
- Hur kunde du bli expert på det här helt plötsligt ?
- Ja, säg det ..
9 kommentarer:
För många är det verkligen inte lustfyllt att lära sig läsa. Det är en pest.
Då måsta man som lärare se förbi det och lära dem ändå. Annars har de, som har hänt tidigare, kommit upp på mellanstadiet med fortsatt saknad lust och fortsatt oförmåga att hänga med i det demokratiska samhället.
Så nej, tanken på det lustfyllda lärandet har varit dåligt för PISA-resultatet...
Menar du att "det lustfyllda lärandet" har varit ledstjärnan för den svenska undervisningen ?
NU läste jag kommentaren på DIN blogg ,
http://onkelolof.blogspot.se/2013/12/pisa.html
OK, du vet.
Jämförelsen med vården är nog riktig.
Men. Trivsel och lust är inte riktigt samma sak.
Faktum är att lustfyllt lärande varit en ledstjärna för stora delar av skolan.
DET HAR VARIT FÖRÖDANDE!!!!
Många elever har inte lärt sig läsa för att skolan glatt väntat på en "mognad" som aldrig infunnit sig.
Bra lärare betecknas av följande enkla mening: "Man tycker om alla barn och ger sig aldrig".
Vill man bli bra finns det inga genvägar. I Sverige tror vi inte på det. Vi sätter trivsel och det lustfyllda före (eller gjorde).
Sen kan jag säga att när vi får eleverna att lyckas genom envishet då infinner sig något "märkligt": de tycker skolan är rolig och de trivs bättre, just därför att de känner sig att någon bryr sig och att de utvecklas.
Utveckling är lust och trivsel.
Olof,
Glad att du med dina insikter och erfarenheter kommenterar här.
Såg nyligen ett intressant program i kunskapskanalen om Maria Montessori, som jag inte kan låta bli att tänka på i det här sammanhanget.
På Wikipedia står:
Montessori education is an educational approach developed by Italian physician and educator Maria Montessori and characterized by an emphasis on independence, freedom within limits, and respect for a child’s natural psychological, physical, and social development.
Står Montessoripedagogiken i något motsatsförhållande till det du talar om ?
Har den svenska flumskolan försökt sig på någon form av Montessori - light, eller rent av försökt tillämpa något som man inte förstår den djupaste innebörden av ?
Kan inte frigöra mig från vittnesbörd (från bl.a filmen) vad som händer när den medfödda nyfikenheten och kreativiteten (verkligen) får chansen, får fritt utlopp, fångas upp.
Kan inte heller frigöra mig från andra diskussioner vi haft om regler och tvång, men också den som handlar vad för slags människor vi vill fostra. Självständiga och kritiskt tänkande, eller lydiga och duktiga i test.
Du skriver " tycka om alla barn ". Respektera alla barn, är det samma sak ?
Vården igen : Jag förväntas inte tycka om mina patienter, men däremot respektera deras olikheter, och ibland märkliga beteenden.
Med all respekt.
Montessori står inte i motsats till det jag säger eller till den svenska läroplanen. Det är kanske ingen tillfällighet att många friskolor faktiskt har eller är inspirerade av den pedagogiken.
Men samma sak gäller här. Läraren måste vara enormt förberedd och mycket medveten om vart undervisningen ska leda. Montessorilärare lägger mycket tid på att skapa ett material som ska lyfta eleverna kreativitet. Ofta arbetar man också med att arbetsschema där eleverna får planera sin tid mycket själva. Men man släpper inte målen för det.
Baksidan av montessori är kanske att den inte passar alla elever. Många elever som behöver en vuxen som hjälper dem med strukturen och styra dem och som inte har självdisciplinen upplever nog mest att de får en massa läxa för att de inte hunnit med (visades nog inte i reportaget)
Men ja, Montessori har en bra pedagogik och har ofta väldigt motiverade och motiverande pedagoger.
Kokar ner till att det är för djävligt att vi (skola,vård o omsorg) inte i lugn och ro får göra det vi är satta att göra ?
Och att det inte handlar om disciplin, utan om att få möjlighet att bry sig ?
Det skulle helt klart göra saker enklare.
Skolan lider rätt mycket av att ha en statlig styrning men tillhöra en kommunal organisation. Det blir liksom dubbelt med kontroller, handlingsplaner och intressen som ska tillfredsställas.
Men intentionerna är bra och man kan säga mycket om Björklund, men han har verkligen gjort ett försök att ändra på saker. Han är verkligen inte orsaken till resultaten. Tvärtom.
Skicka en kommentar