Huset tvärsöver gatan speglar sig i vattenpölen.
Men det såg jag inte förrän jag tagit kortet, på den vackra trädstammen.
Så är det hela tiden, man ser det man vill se.
Något annat kanske inte är möjligt.
Men tillsammans ser vi mer.
Tack till alla som ser det jag inte ser !
PS
Kollar ordet "tillsammans" i bloggarkivet, detta är inlägg nr 95.
Det kollektiva är viktigast, brukar Christer säga ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar