Regression

Skrev för en tid sedan till tidningen Sjukhusläkaren och berömde deras rättframma journalistik. Det resulterade i att de publicerade " Arga doktorn ", med några tillägg.
På nätet fick jag förstås mothugg, vilket tvingade mig att tänka efter en gång till. Från min sida var nog inte väntetiden problemet, som det framställdes i inlägget, utan snarare det där korta ögonblicket när jag fick känslan av stress, löpande band och bristande engagemang.
Vad bra det är med webben, i pappersupplagan får man bara en chans.

Det gick bra på återbesöket hos handkirrugen, nu är jag av med gipsen och skall börja träna, tummen ligger  som en stel pinne utmed pekfingret, det påminner om handen hos en apa. Sjukgymnasten påpekade att det var just rörligheten i tummens grundled (dvs den brutna) som skilde oss från våra förfäder. Andra olikheter var tydligen inte lika viktiga. Snacka om att regrediera !

Skall erkänna att jag också blev lättad av att min fantastiska doktor inte tog illa upp av debattinlägget. Tvärtom var vi rörande överens om att sjukvården tappar bort sin själ i all produktionsiver, som inte tar hänsyn till förtroende och kontinuitet. Inlägget " Vem tar hand om min mans cancer " i  senaste numret borde stämma till eftertanke.
Har även sjukvården regredierat ?

Sjukhusläkaren, eget inlägg.