Lyssnar till Greta Thunberg. Hon håller tal på Oscarsteatern för 960 människor inbjudna av Björn Wiman och DN. Samma tal har hon hållit på engelska i London, Bryssel och Helsingfors. Det går rakt in, det är totalt avväpnande. Det som IPCC och forskarvärlden misslyckas med, nämligen att väcka våra känslor, det lyckas Greta med. Jag får tårar flera gånger, publiken applåderar spontant vid samma tillfällen. Johar Bendjelloul, som är märkbart tagen, frågar om hon faktiskt har glädje av att vara autistisk, och det tror hon. Att inte ha behov/förmåga att spela det sociala spelet, att vara till lags, att smälta in, att få bekräftelse, blir plötslig en tillgång.
Den veckan jag var ledig nyligen satt jag en stund där på marken utanför riksdagshuset en bit ifrån Greta. De få som var där pratade i munnen på varandra och knappade på sina mobiler, Greta satt stilla utan att säga något. Ett kort ögonblick möttes våra blickar. Det fastnade. Jag reste mig, och cyklade därifrån. Uppmanad, av det där ögonblicket, att gå från ord till handling.
DN Björn Wiman
DN Temakväll Oscarsteatern, Greta Thunbergs tal
