Lek och allvar

Sitter på Café String och undrar varför det går så långt mellan inläggen. Det finns ju mycket att skriva om. Just nu, t.ex, har TV invaderat det här stället för att intervjua Casper Janebrink och Ola Salo inför finalen i Stjärnornas Stjärna. Just nu bräcker de varandra i vem som har mest kontrollbehov, nej just nu avslöjar Ola att Eloise är hans verkliga schalgerfavorit, sant eller falskt ? Men så drabbad är jag, att omgiven av de här underhållningsstjärnorna, så börjar jag tänka på Kevin Andersson, klimatforskaren från Manchester som är nytillträdd gästproffessor i Uppsala.
Jag är tydligen oförmögen att hålla isär lek och allvar.

Kevin Andersson

Obligatorisk läsning

Så kommer den där dåliga känslan krypande, den som infinner sig när uppmärksamheten avtar och intresset svalnar för en fråga som borde stå högst på agendan varje dag. För någon månad sedan ägnade vi i stort sett varje lunchrast åt att diskutera flyg och klimat, och jag fick stå till svars, och gjorde med den äran. Sen gör sig plötsligt behovet av omväxling gällande, och istället pratar alla om turbulensen kring Svenska Akademin. Även jag.

Hur som, glad och tacksam att det finns andra som inte lika lätt låter sig distraheras.
Dagens DN-debatt känns som ett tungt inlägg.
Det är allvar. Och det är bråttom.
Obligatorisk läsning -

HÄR

Varför så bråttom ?

Förra inlägget (Svart eller vitt)
utmynnade i frågan "varför så bråttom ?"
Här ett ett intressant reportage ur Gomorron Världen på samma tema.
Reporter Åsa Secher.

Svart eller vitt