Upp till kamp

Det kommer ett mejl från Andreas Malm. Han som skrivit boken "att om vi inte gör något åt klimatet nu så är det för sent".Den 18 maj är det samling för nystartade Klimataktion som hoppas en bred påtryckande rörelse för att rädda vår lilla planet.
Samtidigt kan man lugnt konstatera att t.om DN tröttnat på att rapportera om jordens undergång, artiklarna med den färdiga KLIMAT-loggan förekommer allt mer sällan.
Och samtidigt kan jag konstatera att mitt eget engagemang i inte alls glöder lika hett.Vad ska man saga ?

Tillbaka i vattnet

Frågan kommer då och då. Varför skriva på en blogg ? Vem bryr sig ? Helt klart tillfredsställer det något slags behov av självspegling. Men vem bryr sig ? Det är nog bara de närmaste och dom kan jag ju prata med utan hjälp av internet. Men å andra sidan utgår väl i stort sett allt skrivet från vad någon enskild stackare har upplevt.
Gunther kanske inte kan räknas in bland de närmaste, men en själsfrände är han.Det var underbart att cykla sida vid sida igen. Till sommaren sätter han och Sarah sig på tandemcykeln med sikte på Nigeria.
"Att inte hålla fast vid det man uppnått utan släppa det som om det vore en lek. Som en fiskare som kastar abborren tillbaka i vattnet. Den som vill behålla skall mista. Den som kastar bort ska vinna. Så står det i Bibeln."
Inte lätt det där med behov. Att en del är skapade, och rätt skruvade, står ju helt klart.

Blodcentralen

Gunther och Sarah från Tour d ´Afrique har mejlat och frestat med cykling i Belgien. Flandern runt med start i Brugge och sen en massa mil på kullersten. Svårt att motstå. Idel vänlighet på Arlanda idag.Inget krångel alls.I disken för specialbagage slapp jag t.o.m skruva loss trampor eller vrida på styret. Har den gamle charmören Janne Carlsson satt in en stöt igen ? Apropå vänlighet, häromveckan var det någon som helt anonymt lämnade in en stor oljemålning till forskningsavdelningen. Med förhoppning om att den skulle pryda de kala väggarna. Vi tycker mycket om den färgglada målningen där den hänger. Några oknytna skor på en trasmatta. Men det känns konstigt att vi fortfarande inte vet vem den givmilde var.Igår kom så äntligen en möjlig ledråd . Å hade spanat in en snarlik tavla på blodcentralen.- Jag är helt säker, exakt samma stil! Hua,hua vad spännande. Nu ringer dom från Huddinge sjukhus för att diskutera ett knivigt fall. Också spännande, fast mest tragiskt. Och nu är internetkortet slut.

Erland Cullberg

Allting kanske till sist handlar om ärlighet och äkta vara. Det finns mycket att läsa om att vara ärlig mot sig själv,inte så mycket om att vara ärlig mot andra.
Erland Cullberg är konstnär. Erland Cullberg är också schizofren, vilket betyder att han har föreställningar om världen som inte stämmer med hur majoriteten av oss andra uppfattar världen. Att vara schizofren betyder också mycket ångest.Kanske för att man är så ensam om sin världsbild.?
För många år sen försökte jag måla av den schizofrene konstnärens bilder. Det blev platt och helt utan känsla.
Helt nyligen köpte jag på Sollentunamässan en littografi av den ångestfyllde. Inte såg den mycket ut för världen men efter någon vecka på väggen känns den magisk.
Och så gjorde jag ett nytt försök att efterlikna den schizofrene.Och det blev platt och utan känsla. Eller snarare, det blev inställsamt, förutsägbart och inte det minsta magiskt.
Uppriktighet eller anpassning ? Ensamhet eller gemenskap ? Orginalitet eller en i mängden ? Mycket ångest eller bara lite ångest ? Bara och välja.